Kommentaren: Konsten att gilla läget


Foto: Privat/ÅU-arkiv
Enligt evolutionsteorin är det inte den starkaste individen som klarar sig bäst, utan den som bäst klarar av att anpassa sig till förändringar.
Det är något som vi inom PIF Ski-team minsann har fått erfara denna säsong.
Vad hjälper det att man tillbringat otaliga timmar i gymmet och sprungit flera mil i skogen då ingen snö faller från himlen och den ena efter den andra skidtävlingen inhiberas på grund av snöbrist.
Både tränare och föräldrar inom föreningen hade dock in i det sista en morot att dra till med för att hålla humöret och motivationen uppe bland skidjuniorerna – Silvertrissefinalen i Taivalkoski.
Silvertrissefinal betyder finländska mästerskap i längskidåkning för 13-16-åriga barn. Till Silvertrissefinalen kommer man ofta med hela familjen för att tillsammans uppleva ett tävlingsveckoslut. Så också vi inom Piffen.
Onsdagen den 11 mars packade vi bilarna fulla till bristningsgränsen och styrde kosan mot Taivalkoski som ligger 900 kilometer norrut.
Humöret var på topp – vi hade ju hört att det i Taivalkoski fanns en meter snö och välpreparerade spår.
Rena rama lyxen för oss som hela vintern skidat på banor med varierande underlag och längd, från några hundra meter till max en kilometer eller två.
Utan det enorma talkojobb som gjorts för att underhålla skidspåret i Finby skulle vi knappast ha skidat alls denna säsong på hemmaplan.
Väl framme i Taivalkoski på torsdag-förmiddag tog vi vårt pick och pack och installerade oss i internatet en knapp kilometer ifrån tävlingsplatsen.
Planen var att så småningom åka till tävlingsplatsen och bekanta oss med tävlingsspåren.
Silvertrissefinalen är årets huvudmål för de flesta skidjuniorer och något som man har tränat inför de senaste tio månaderna.
Spänningen låg i luften – imorgon skulle tävlingarna köra igång med sprint och ski-cross, på lördagen skulle man fortsätta att tävla i den klassiska tekniken och söndagen skulle avslutas med de efterlängtade stafetterna som pricken på i:et.
Det här skulle bli ett plåster på spåren för alla skidjuniorer som tappert kämpat sig igenom en motig säsong.
Plötsligt började det pipa i telefonerna, den ena efter den andra plockade upp sin telefon från fickan.
Orden låg länge kvar i luften utan att någon egentligen riktigt förstod vad som hände.
Silvertrissefinalen var inhiberad. Det skulle inte bli några skidtävlingar. Vad skulle hända nu?
Regeringens beslut om att ställa in alla evenemang med över 500 deltagare hade drabbat även oss.
Men vi anpassade oss, som så många gånger förr under denna säsong.
En timme senare var hela den röd-vita truppen samlad på skidstadion i Taivalkoski och körde igång en sprint-stafett som heter duga.
Följande dag gjorde vi en långlänk tillsammans och njöt av de fantastiska skidspåren.
Antalet skidkilometrar har kanske inte blivit så många för Piffens skidlöpare denna säsong, däremot har man utvecklat andra förmågor som kanske kommer till nytta i framtiden.
Förmågan att anpassa sig, tänka om, vara flexibel och behålla en positiv inställning trots utamanande förhållanden.
Något som är högaktuellt just nu med tanke på de exceptionella förhållanden som råder i samhället.
Med sikte på nästa säsong!
Malin Johansson
Malin Johansson är frilanskriben och skriver för ÅU om Piffens skidåkare
Hon skriver om evolutionsteorin. Faktiskt bara en TEORI.