KOMMENTAREN: Ett vänligt ord kan göra under
Ibland tänker jag att långfredagen borde vara min signaturhelg.
Så upptagen är jag emellanåt av livets plågsamma sidor. I huvudet mal kraven, otillräckligheten och allt det försummade.
Det lätta, ljusa och glada är liksom ingenting för mig.
Lyckligtvis finns det räddare i nöden. Lyckligtvis identifierar jag dem.
De är varken meditationsövningar eller någon dyr superterapi, utan kända redan för svenske psalmförfattaren Paul Nilsson år 1933:
Ett vänligt ord kan göra under/
Det läker hjärtats djupa sår/
Det är en tröst i mörka stunder/
En hand som torkar ögats tår
Jag hör till den generation som lärde mig psalmer i skolan. Då sjöng vi också psalm 482 vid morgonbönen i festsalen, där Eivor eller Gunni trampade på orgeln.
I dagens vassa debattklimat är det en motståndshandling att hylla vänliga ord.
Men många är de mörka stunder när de burit mig: ett vänligt ord från en kollega, en vän, en familjemedlem, en okänd.
Psalmversen slutar med raderna ”Ett vänligt ord är änglabud, en hälsning ifrån Herren Gud.”
Jag tror varken på Gud eller änglar, men är djupt tacksam över alla vardagliga underverk i människors gestalt.
Gustav Björkstrand vill rädda en försvinnande kulturskatt – och förklarar varför psalmer passar också den som saknar tro
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.