Kommentar: Det handlar om ledarskap – inte om första kvinnan
Det som utspelar sig i Åbo Akademis korridorer är långt ifrån synligt för akademins alla 1200 anställda eller allra minst akademins 5000 studenter.
De flesta har ingen personlig erfarenhet av – eller har ens hört talas om – den kritik som nu offentligt riktas mot rektor von Wright. Oron över det som kallas ”bristande öppenhet och kommunikation” är koncentrerad till de högsta trappstegen i den akademiska hierarkin samt till universitetsservice: förvaltningen och de akademiska stödtjänsterna.
Uppenbart är att de vittnesmål som ÅU tagit del av från både Åbo Akademi och Södertörns högskola följer ett mönster.
Ett mönster med drag som skrämmande mycket liknar varandra.
I mönstret ingår ord som auktoritär, diktatur, stängda dörrar. Majoriteten av dem som jag talat med lyfter fram rädsla: samma slags stämning som spred sig på Södertörn har också spridit sig på Åbo Akademi. Den stämningen gör att man hellre berättar i förtroende, än offentligt.
Inom vetenskapen används begreppet reliabilitet. Med det avses att ett testresultat ska vara det samma vid upprepade mätningar.
Moira von Wrights ledaregenskaper som rektor testas nu för andra gången. Resultatet förefaller vara detsamma – trots att mätningen utförs under nya förhållanden och i ett annat land.
Det ger starka skäl till att inte etikettera kritiken med lättgripbara förklaringsmodeller. Det som utspelar sig på Åbo Akademi kan inte bortförklaras som en klappjakt på första kvinnan eller första externa rektorn. Det handlar om ledarskap.
I både Finland och Sverige har universitetslagar under senare tid skrivits om på ett sätt som möjliggör maktkoncentration. Kollegialitet och platt organisation har fått ge vika för beslutsprocesser där man vill efterlikna den effektivitet som man tänker sig kännetecknar företagsvärlden. Tidens anda har kapat också den fria tankens fäste.
Akademins styrelse har medlemmar med kompetens från bland annat multinationella läkemedelskoncernen Bayer och globala jätten Google. Nu är det dags omsätta allt man kan om management, ledarskapsfilosofi och konflikthantering – upp till bevis!
Bra kommentar. Kön spelar självklart ingen roll, men så tänkte inte ÅA med jämställdhetsideologi som trendig ledstjärna. (Man rekommenderade ju även institutionerna att beakta kön vid tjänstetillsättning). Det skulle ju denna gång väljas en kvinna till rektor. Det som mitt lunchsällskap på Hus Lindman bestående av mer eller mindre pensionerade akademiker visste, visste tydligen inte ÅA ledningen ett dyft om och inte heller dyra konsultfirman Mercuri Urval. Kanske man visste men inte ville bry sig om högskoleskvaller? Så vi tappade lite hakan redan när vi såg kandidatlistan och ännu mera när vi fick veta valresultatet. Tidigare rektorer har varit kompisar med alla och man kunde jutta på gatan och på gatufesten samt ringa och maila om man hade nåt att säga eller ville höra varför vissa otrevliga beslut hade fattats. ÅA har varit lite av en storfamilj, absolut inte utan hårda interna slitningar, men alltid spel med öppna kort och direkt kontakt till rektor och förvaltningsdirektör. Konflikter finns alltid, och det är ingen tacksam uppgift att leda när man måste spara pengar. Det sista man i ett företag man då ska göra är att anställa flera mellanchefer!