Stefan Holmström 15.10.2019 05:00

För en dryg vecka sedan besökte åtta vargar en gård i Kimitoön. Det var många som under flera dagar klickade in sig för att läsa nyheten på ÅU:s sajt. Djurobservationer av alla de slag brukar locka läsare.
Eftersom både Sanomagruppens och Alma Medias sajter och tidningar senare hakade på och återgav det skedda, kan vi räkna med att det är ganska många finländare som har hört om det exceptionella besöket vid Koddbölevägen.
Kanske det var någon som hade stört vargflocken i de lugnare skogarna nära försvarsmaktens område i Skinnarvik? Därifrån hade de sedan begett sig söderut och valt det mest skyddade stället att ta sig över Dragsfjärdsvägen. Och så var de plötsligt på Raul och Lenita Nymans gård.
Det är en fin känsla att få se vilda djur i naturen. De flesta människor får inte under sina liv ens se något av våra fyra stora rovdjur: björn, varg, lo eller järv.
Det är ändå kanske inte en lika fin känsla då rovdjuren tassar in över gården, särskilt då det handlar om en hel flock. En, två, tre … många. Lite väl många om man också själv tassar omkring där.
Nu var ju vargbesöket denna söndagsmorgon ett undantag. Ingen annan har rapporterat något motsvarande. Men det var också andra som såg vargar samma morgon.
Det goda med det täta klövdjursbeståndet är att vargarna i Kimitoön i alla fall inte kommer att lida av svält, trots att de nu är åtta till antalet. Det finns mat i skogen och jakten har alla förutsättningar att bli effektiv när årets fem ungar lärt sig hur en flock fungerar.
Sannolikheten att stöta på jagande vargar eller vargar som fällt ett djur är liten. Också om man snubblar över en nedlagd hjort så ser man knappast någon varg, för de lär ligga utspridda på ett större område för att smälta maten i lugn och ro.
Om rovdjur rör sig upprepade gånger nära bebyggelse väcks såklart frågan om det kan behövas åtgärder. De allt fler vargarna i Kimitoön kommer ju inte som en överraskning. För två år sedan konstaterade Pontus Enestam, ordförande för Kimitoöns jaktvårdsförening, så här:
”Bosättningen är spridd över ön, det blir konflikter. I något skede borde vi få licens att skjuta också varg men för det krävs att alla observationer rapporteras” (ÅU, 16.11.2017)
Då man läser nyheter från de senaste åren så verkar det inte vara så svårt att få tillstånd för att skjuta så kallade problemvargar:
”En varg som rört sig i närheten av bebyggelse sköts i S:t Karins” (mars 2016).
”Tredje skottet dödade vargen i Kudiby i Karis” (oktober 2017).
”Varg uppträdde hotfullt i Jeppo – sköts med polisens tillstånd” (mars 2018).
Att fördriva vargar är inte heller något ovanligt. I vintras skrämde polis och jägare iväg en mindre flock som traskat in flera gånger på gårdar i S:t Mårtens (Marttila), strax söder om riksväg 10. Sedan höll sig vargarna borta. I dessa dagar planerar polis och jägare en motsvarande aktion i Limingo och Lumijoki i Norra Österbotten. Där har de uppenbarligen tre vargarna dödat en kalv.
I alla dessa fall – oberoende av om det handlar om att skjuta varg eller skrämma dem – poängteras betydelsen av observationer. Så också i S:t Mårtens och Norra Österbotten. Observationer behövs för att veta var man sätter in en fördrivningsoperation.
Nu har åtta vargar besökt en gård i Kimitoön, men hur rör de sig senare i höst eller i vinter? Och vad händer i mars då vargflockar bryts upp och de yngre kanske lockas att hitta nya jaktmarker i Sagu eller Bjärnå?
Betydelsen av att meddela alla observationer till den lokala viltvårdsföreningen bör upprepas. Det här är en direkt följd av två högaktuella ärenden.
För det första har vi snart en helt ny förvaltningsplan för vargstammen. Den borde vara klar att ge ut efter cirka tre veckor. Ett mål är att man ska kunna reagera snabbare, och för detta behövs observationer.
För det andra har vi en färsk utstakning av EU-domstolen. Enligt den är så kallad beståndsvårdande jakt på varg möjlig, men den förutsätter hållbara argument och att man också förbinder sig till skydd av varg.
Pålitliga och tillräckliga observationer är viktigare än förr, enligt Jägarförbundets verksamhetsledare Heli Siitari. Med andra ord: har du koll på vem du ska kontakta om du ser vargar? Oberoende av vad man anser om djuren eller om hur de rör sig är alla observationer viktiga för en djupare förståelse för hur exempelvis just Kimitoöns vargflock beter sig.
 

Läs också:

Det kan behövas skrämselåtgärder mot Kimitovargarna – ett oönskat beteende, säger viltplanerare
Kimitoöns åtta vargar kom på besök i morse: ”Jag kunde inte tro mina ögon”

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln