Köld inte enda förklaringen om det plötsligt är färre besökare på fågelbrädet
Stjärtmesar har nästan varje dag sedan slutet av januari kommit för att äta. Här skymtar också en talgoxe och en blåmes. Foto: Markku Harmanen
Hur har fåglarna kallat den långa köldperioden? Det har många undrat om fågelbrädena plötsligt kan verka rätt tomma.
– Risken finns att särskilt småfåglar har frusit ihjäl om de inte hittat tillräckligt mycket mat. Men troligare är att det är frågan om naturliga variationer och rörelser, säger biologen och fågelskådaren Markku Harmanen i Vreta, Kimito.
Till exempel har han vid sin utfordringsplats hela vintern rätt regelbundet haft en svärm på cirka 50 mesar (talgoxar och blåmesar) men plötsligt slutade de komma.
Förklaringen kan vara att en sparvhök fick mesarna att känna sig otrygga. Dessutom ökar ljuset så det börjar bli aktuellt att leta efter boplatser.
– Det intressanta med mesflocken var att precis alla flög i väg, flocken höll ihop både då den kom och for. Ringmärkare har konstaterat att mesarna rör på sig ordentligt, det behöver inte alls vara samma mesar som man ser vecka efter vecka på sitt fågelbräde, säger han.
Undantaget är gråsparven som envist håller till där den en gång har slagit sig ner – i Vreta bakom industriområdets gamla båghallar. Annars har gråsparven blivit allt ovanligare.
– Precis tvärtom har det gått med gråsparvens ”lillebror” pilfinken. För 50 år sedan var den ovanlig, nu är det tvärtom. Pilfinken har av någon anledning lyckats anpassa sig bättre.
Också sång- och knölsvanen har lite ombytta roller. Den tidigare sällsynta sångsvanen syns nu ofta på åkrarna (i Bogsböle i Kimito har ibland cirka 100 setts samtidigt) medan knölsvanen håller sig vid stränderna.
Hur går det med tranan, klarar den sig?
– Jo, den kan ta vara på små biotoper och är förresten allätare – på de österbottniska åkrarna äter den potatis. Visserligen tycker jag att de unga tranorna är få då jag på höstarna ser tranplogarna på väg söderut (unga fåglar är lätta att urskilja eftersom de har en jämn färg, inte de tydliga teckningarna som äldre tranor har) så man kan ju undra om häckningen har lyckats dåligt. Men i alla fall så har vi tranor, och tranorna brukar ofta bli över tio år, säger Harmanen.
Efter att färgmärkning infördes går det att per kikare avläsa när och var tranan har ringmärkts.
När tror du vi får se tranplogar på väg norrut?
– Jaa, det kan dröja. Strax efter nyår var det ju milt så till och med någon inflyttande lärka sågs. Men kölden de senaste veckorna har fått de flesta vattendrag att frysa så sjöfåglarna har dragit sig söderut. Genast då det blir varmare så kommer de nog rätt snabbt. Lärka, stare och tofsvipa brukar vara de första ”väderflyttarna”.
Har fågelantalet överlag minskat hos oss?
– Särskilt småfåglarna har nog till en del minskat, kanske beroende på sådant som hänt på deras övervintringsplatser eller på fågelfångst särskilt i Asien men också (olagligt) i södra Europa.
Hur många fågelarter har Kimitoön?
– I förfjol, 2016, räknade jag 200 arter på fasta Kimtoön.
Hur har den vintern varit ur ornitologisk synpunkt?
– Rätt intressant. Nytt är flocken stjärtmesar som ideligen dykt upp för att få mat. Däremot har domherren varit fåtalig. Skogsmesar som tofsmes och talltita har nästan försvunnit.
Sångsvanarna trivs i Bogsböle.
Från Torneå till Tjuda. Färgmärkningen berättar att den här tranan ringmärktes i Torneå 2011, sedan fotograferades den via tubkikare i våras i Tjuda, Kimito. Foto: Markku Harmanen
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.