Knatteopera är avslappnat intensiv – gör också äldre på gott humör
DE TVÅ ÄR ALLA. I Nationaloperans kortversion spelar Saara Kiiveri och Sampo Haapaniemi alla rollerna. Foto: Heikki Tuuli / Nationaloperan
Barberaren i Sevilla
- Musik: Gioachino Rossini
- Manus, regi och musikarrangemang: Juhani Koivisto
- Scenografi och kostym: Anna Kontek
- Svensk översättning: Jan Granberg
- På scenen: Sampo Haapaniemi, Saara Kiiveri
- Musiker: Taavi Kiviranta, Martta Jämsä
- Dagsföreställningar för förskolebarn på ÅST:s studio 25–26.4 och kvällsföreställning 25.4.
Barn och opera går fint ihop. Operalibrettots stiliserade berättarteknik passar väl för barn i lekåldern. Storvulna känslor, fantasi och överdrifter och utstuderade kostymer – vilket barn är inte tilltalat av det!
Därmed inte sagt att barn i allmänhet skulle älska helkvällsföreställningar på operan, men klassiker i en komprimerad form, där utsvävningarna fått ett mer sagoaktigt fokus, det är hur roligt som helst.
Därför är Finlands nationaloperas satsning att (också turnerande) föra ut operakonsten till barn något enastående fint – och tjänar också syftet att avdramatisera genren, om man får uttrycka sig så.
”Barberaren i Sevilla” med föreställningar på dagtid för dagisgrupper och en familjeföreställning på kvällstid i Åbo, gick på en halvtimme, och då var en kort introduktion om hur opera fungerar inkluderad. Musiken, också den kvantitativt komprimerad, stannade vid en gitarrist (Taavi Kiviranta) och en flöjtist (Martta Jämsä), den senare ingrep där det behövdes i föreställningen.
OPERA. I ”Barberaren i Sevilla” blir en greve kär i en flicka vid namn Rosina. För att ta reda på om bara är ute efter hans pengar klär greven ut sig till en fattig student och försöker bekanta sig med henne. Foto: Heikki Tuuli / Nationaloperan
Alla roller – bara de viktigaste har fått vara kvar – sköttes av Sampo Haapaniemi och Saara Kiiveri, mest kroppsligen i konfrontation med publiken, men också som dockförare i den lilla dockteatern som var ett centralt dekorelement och där vissa scener utspelas. Listen med den förklädda sångläraren utspelade sig där, urartade till ett lössläppt dockslagsmål.
Att begripa sig på handlingen är inte svårt: Rosina får inte vara med den hon vill, utan måste gifta sig med doktor Bartolo. Som tur är kan hon kontakta Figaro, en barberare med många strängar på sin lyra. Han ska ordna upp allt så att de får varandra. Librettot är fyndigt förkortat av Juhani Koivisto som också regisserat och arrangerat musiken.
”Satsningen att också turnerande föra ut operakonsten till barn är något enastående fint – och tjänar också syftet att avdramatisera genren, om man får uttrycka sig så”, skriver recensenten. Foto: Heikki Tuuli / Nationaloperan
Den svenska översättningen är av Jan Granberg, rakt på sak och med glimten i ögat. ”Grattis till mig!” utbrast Figaro, belåtet, men inte självbelåtet, när han fixat det hela. Sångarna var också redo att kommunicera med sin unga publik där det behövs, i början fanns det också frågor att svara på.
Vad ska Rosina ta sig till för att undvika giftermål med den gamla gubben? Förslag fanns garanterat, men att bara kallt gå och gömma sig förstod de flesta att inte är hållbart. Och både barn och äldre uppskattade den behändiga blandningen av tidlöst drama och vår tid. Rosina googlar förstås efter nån som kan hjälpa!
Principen för sånginslagen följde den övriga dramaturgin, kort och intensivt. De fick den plats de behöver. Men också en väldigt ung publik kan hålla ut mer än en halv timme, och jag som är något äldre tyckte att man gärna haft litet med av själva musiken, den gick ju bra att hantera på tvåmanhand.
Så – lite mer hejdlös ouvertyr hade man gärna tagit del av! Barberaren-ouvertyren innehåller också passager som låter lite som musikaliskt slapstick som kunde föregripa vissa tokroliga scener, som när greven blir biten av den (lilla, lilla) vakthunden i ändalykten, eller när barberaren vill testa sax och rakkniv på den sorgligt skägglösa publiken.
Den svenska versionen av ”Barberaren i Sevilla” för knattar hade premiär i höstas. På Nationaloperans hemsida kan man följa med vilket utbud för barn man har i övrigt. Under detta år finns till exempel minioperan ”Askungen” på programmet.
Ann-Christine Snickars
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.