Klimatångest låter dramatiskt och är ingenting som någon borde behöva lida av.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Nyhetsflödet fylls jämt med mer eller mindre negativa nyheter. De positiva säljer antagligen dåligt eftersom de lyser med sin frånvaro både på kommersiella och icke-kommersiella sajter och kanaler. Den senaste tiden har nyhetsflödet fyllts av växande oro för världens tillstånd – i världspolitik, global handel och miljö.
Så åtminstone på de kanaler jag följer. De två första orosmolnen kan man starkt förknippa med några få, mer eller mindre galna, världsledare som har lyckats eskalera en negativ och mycket nyckfull och farlig utveckling som påverkar hela världen. Även det tredje orosmolnet, försämringen av miljöns tillstånd, hänger ihop med utvecklingen i politiken och handeln, men är inte lika direkt förknippat med enbart de omtalade politiska ledarna. Som på alla nyhetsfälten händer det förstås mycket positiva saker även inom miljöfronten, men ett oroande tema överskuggar allt annat – klimatförändringen.
Att växa upp i och känna på sig att en dag få ärva en värld som verkar tampas med problem som är större än livet själv är säkert inte lätt. Själv kommer jag ihåg min egen oro över världens tillstånd på 1970- och 1980-talen då först oljan skulle ta slut och energikrisen överskuggade allt samtidigt som effekterna av många miljöproblem såsom de organiska miljögifterna, som dödade havsörnar och sälar i Östersjön, samt försurningen och övergödningen, som hotade skogarna och vattenmiljön, blev tydligare och tydligare. Allt verkade ju bara bli sämre och värden hotades av undergång. Idag känns dessa problem relativt små eller åtminstone hanterbara. I själva verket har vi fått bukt på många av de problem som överskuggade livet för 30-40 år sedan. Å andra sidan har nya, och om möjligt ännu större, kommit i stället.
Ett överflöde av negativa nyheter och forskningsresultat som påvisar ökande negativa effekter av klimatförändring är inte så upplyftande att ta del av för någon. Själv får jag med jämna mellanrum dåligt samvete när journalister ringer och frågar om klimatförändringens konsekvenser eller när jag håller ett föredrag för allmänheten. Det går inte att undvika att prata om de negativa effekterna och svårigheterna att förebygga och åtgärda dem. I sådana situationer känner jag mig som en olyckskorp som har bara en visa att sjunga – och oftast endast lite glädje att bringa.
En färsk undersökning från Sifo, Sveriges motsvarighet till vår Taloustutkimus, visar att nästan hälften av svenskarna oroar sig för klimatet minst en gång i veckan. Framförallt är det unga kvinnor i åldern 16-29 år som lider av klimatångest. Varannan ung kvinna placerar klimatet i topp när de ska lista de viktigaste samhällsfrågorna, och var tredje ung kvinna uppger att de känner sig olyckliga på grund av hotet av negativa klimatförändringar.
Klimatångest låter dramatiskt och är ingenting som någon borde behöva lida av. Ångest är ju en förlamande och tärande känsla som kraftigt sänker livskvaliteten. Men hur skall man undvika den när nyheterna främst lyfter fram än värre framtidsscenarier och gemensamma överenskommelser inte verkar omvandlas till konkreta åtgärder eller gör det endast mycket långsamt?
Det bästa är förstås om ångesten aldrig tar över eller om oron kan omvandlas till handling mot positiv förändring. Det är glädjande att det verkar som om många ändå klarar av att göra det. Enligt den svenska undersökningen har en tredjedel av de tillfrågade ca 1000 personer åkt mindre bil, en femtedel har valt bort flygresor, runt 40 procent har shoppat eller konsumerat mer klimatsmart och en fjärdedel har energieffektiviserat sina hem. Inte så illa.
Yngre människor är mera bekymrade över miljöns tillstånd och vårt nuvarande sätt att överexploatera våra naturresurser än vad äldre är. Det finns en allt växande skara som blir vegetarianer eller helveganer på grund av miljöhänsyn. För många är mat och livsstil som möjligast lite belastar vår planets resurser viktigare än hög lön eller en fin bil. De facto låter många unga människor bli att överhuvudtaget ta körkortet eller vill åtminstone helst inte äga någon bil. Cirkulär ekonomi i form av leasingavtal, samägda resurser, second hand -handel och återvinning är vardag för den yngre generationen – ofta på grund av hänsyn till naturresurserna och en hållbar livsstil. Många av de digitala lösningarna stöder även den här typen av utveckling.
Idéerna och attityderna sprids idag som löpeld tack vare alla kanaler på sociala medier, vilket kan leda till omvälvande ändringar på mycket kort tid. Det här har många företag och politiker redan fått erfara, både positivt och negativt. Jag blir mera och mera övertygad om att vi ännu har goda möjligheter att vända skutan och lösa klimatproblemen som många av miljöproblemen på 1970- och 1980-talen också har blivit lösta. Trots allt är de flesta människor rätt förnuftiga och vill även handla aktivt för en fredlig och hållbar tillvaro.
Johanna Mattila
Docent vid ÅA
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.