Kommentaren: Varför är det tillåtet att göra ingenting?
Monica ForssellBussen stannar vid det lilla trähuset i hörnet av Österlånggatan och Nylandsgatan. Fönstren är tätade med bomull och hela bygganden ser, minst sagt, vinglig ut.
Färgen flagar och också ett otränat öga ser att det knappast går att bo i huset längre. En dyr renovering väntar om huset ska bli beboeligt igen.
Att Åbo stad inför drottnings Elisabeths besök år 1976 ska ha låtit måla alla husen i kvarteret finns det inga spår av längre och av trädgårdsmästare A.A Mandells dröm från medlet av 1800-talet vittnar bara husets skojiga fönster.
Under de senaste åren är det Åbo stad som stått som ägare. Huset är skyddat och Åbo museicentral har utfärdat stränga anvisningar om vad som får och inte får göras med huset.
Det som det dessvärre saknas anvisningar om är på vilket sätt (och varför) det är tillåtet att låta ett hus som anses byggnadshistoriskt värdefullt, förfalla. Att det inte har gjorts någonting alls, på många, många år för att skydda huset från förfall, är uppenbart. Och liknande finns att skåda också på andra håll i Åbo.
Ett hus kräver underhåll för att må bra men hur kommer det sig att den som är beredd att plöja ner hundratusentals euro på att sätta i skick ett gammalt hus synas sömmarna medan den som inte gör någonting alls får hålla på i fred?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.