Kimitoön fick säga sitt om skärgårdslagen – mer bindande formuleringar önskas

Det stora arbetet inför en uppdatering av den fyrtio år gamla skärgårdslagen pågår som bäst. Lagen går under namnet ”Lag av främjande av skärgårdens utveckling” och är från år 1981.
Kimitoön fick på onsdagen besök av Skärgårdsdelegationen (SANK), som bjöd in till diskussion av aktuella frågor inom skärgårdspolitiken. Förutom politiker, skärgårdsaktörer och tjänstemän från Kimitoön var representanter från jord- och skogsbruksministeriet på plats: ledande sakkunnig Elina Auri och planerare Sami Tantarimäki.
Mötet ingick i den turné SANK gör i skärgårdsområdena under vintern. På nästa års sida går turnén bland annat till Pargas, Nådendal och Raseborg. Under mötena går man bland annat igenom den gamla lagen paragraf för paragraf och diskuterar vad det finns behov att ändra på.
Behandlingen av lagändringen kommer antagligen att bli aktuell först under följande regeringsperiod.
– Det här är en bra lag, den har ju hållit i fyrtio år. Men den är en ramlag och därför ganska allmän och tandlös. Multilokalitet är i dag så viktigt att den borde finnas med i lagen, säger Auri.

Lagen bör prioritera fast bosatta
Deltagarna påpekade genast att lagen ändå måste prioritera de som är fast bosatta i skärgården. Kimitoöns fullmäktigeordförande Daniel Wilson, skärgårdsbo och -företagare, kom med ett konkret exempel i anslutning till det här: förbindelsebåtarnas turer under vintern kan inte minskas till fördel för fler turer om sommaren.
Vidare ser man gärna att lagens paragrafer skulle var formulerade på ett mer bindande sätt, istället för nu använda uttryck som ”sträva till” och ”försöka”.
Wilson säger till ÅU att han håller med om att nuvarande skärgårdslag är väldigt bra.
– Det finns en viss oro inför en ändring av lagen – kommer den att bli bättre? säger Wilson.

Wilson sade i sitt inledande anförande att de stora förändringarna nationellt och lokalt påverkar skärgården på ett annorlunda sätt. Han hoppas på en framåtsträvande och lösningsinriktad lag.
– Skärgården är liten, vi är minoriteternas minoritet. Vi begär lite av statens resurser och vi får ännu mindre. Vi är beroende av trygghet, säger Wilson och lyfter fram aktuella indragningshot mot Hitis sjöbevakningsstation.
– Vi i skärgården har en förmåga att bita oss fast och hållas kvar. Vi får mycket ut av det vi får – satsningar i skärgården ger god avkastning.
Wilson talade vidare om att skärgården har en palett av möjligheter, som bra livskvalitet, trygg miljö, enormt bra service på sommaren, bra image och ett gott rykte som bör bevaras.
För bättre möjligheter till distansjobb och för att hänga med i utvecklingen ser Wilson mer fiberoptik och mer kapacitet i elnätet i skärgården som nödvändigt.
Permanent definition av kommuner med skärgårdsdel behövs
Under mötet presenterades också skärgårdsprogrammet (2020-2023) med dess prioriteringar för i år på barn och unga samt på förbindelser och transporter.
Det pratades också om skärgårdskriterier – något som förstås hänger ihop med skärgårdslagen. Skärgårdskommuner och kommuner med skärgårdsdel kan få särskilda statliga understöd, men aktuella kriterier är enligt Auri tolkningsbara.
– Det är ju inte så att nya öar uppstår, så kriterierna ska inte behöva uppdateras kontinuerligt. En mer permanent definition av kommuner med skärgårdsdel behövs.
Finlands miljöcentral håller på att färdigställa en skärgårdstypologi bestående av yttre-, inre-, mellan- och fastlandsskärgård. Info om skärgårdsförhållandena kommer att samlas in via en enkät till skärgårdskommunerna nästa år.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.