Kilometerpeng var tillräckligt – föräldrar som själva ordnade skolsjuts till sina barn i Raseborg får inte ersättning för tidsförlust
En långkörare som handlar om ett fall där Raseborgs stad i stället för att själv ordna skolskjuts har betalat en ersättning till föräldrarna ska ordna transporten har avgjorts i Högsta förvaltningsdomstolen.
Ärendet gäller läsåret 2018–2019 då staden i stället för att själv ordna elevens skolskjuts beviljade vårdnadshavarna understöd för att de skulle ordna transport eller ledsagande. Vårdnadshavarna har ansett att staden borde ha ordnat skjuts då vårdnadshavarna på grund av förvärvsarbete inte själva har kunnat skjutsa barnet. Vårdnadshavarna har ordnat skjuts delvis med hjälp av en utomstående person. När undervisningschefen i maj 2021 fattade beslut i ärendet var det fråga om understödets omfattning.
Högsta förvaltningsdomstolen har tagit ställning till om vårdnadshavarna på basis av lagen om grundläggande utbildning har rätt till ett större understöd än vad staden redan betalat.
Mer än kilometerersättning?
Rätten konstaterar att eftersom skolresan uppfyller villkoren i lagen om grundläggande utbildning, är kommunen skyldig att ordna fri transport. Högsta förvaltningsdomstolen skulle avgöra huruvida undervisningschefen har kunnat avslå vårdnadshavarnas yrkande på mera understöd för att de själva ordnat elevens skolresor. Staden har betalat vårdnadshavarna kilometerersättning i enlighet med den redogörelse som de lämnade in och enligt de principer och praxis som tillämpades i Raseborg 2018–2019.
Vårdnadshavarna har yrkat att staden ska betala ersättning också för den tidsförlust som skjutsandet förorsakat dem och den utomstående person som hjälpt till. Staden har berett vårdnadshavarna möjlighet att redovisa hurudana kostnader transporterna har orsakat, men de har inte gett in tillräckliga utredningar.
Enligt 32 § 1 mom. i lagen om grundläggande utbildning ska understödet vara tillräckligt. I regeringens proposition (RP 30/1982 rd) konstateras att understödet kan anses vara tillräckligt, om ersättning för de nödvändiga och direkta utgifterna för transport eller ledsagande betalas till vårdnadshavaren. Det kan även vara befogat att betala ersättning för användning av eget fordon och för den tidsförlust som eventuellt åsamkas vårdnadshavaren.
Inte alltid tvång att betala för tidsförlust
Högsta förvaltningsdomstolen konstaterar att lagstiftningen inte ger stöd för det att kommunen alltid skulle vara förpliktad att betala ersättning för tidsförlust. Högsta förvaltningsdomstolen anser på samma sätt som förvaltningsdomstolen att understödet som har utbetalats till ändringssökandena har varit tillräckligt särskilt när man tar hänsyn till att det har utbetalats skilt för ett barn och hans syskon trots att barnen till en stor del har kunnat samåka.
Ändringssökandena får inte heller ersättning för sina rättegångskostnader i högsta förvaltningsdomstolen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.