Kejsaren placerade kyrkan mitt i stan – "De som vill gå med i församlingen ska vara säkra på sin sak, det ska inte vara ett impulsivt beslut"
Fastans tid handlar inte så mycket om att avstå ifrån något, utan om att ge mer utrymme åt det andliga, säger Ion Durac, kyrkoherde för ortodoxa församlingen i Åbo. Foto: Stefan Holmström
Gudsmodern till vänster och Befriaren till höger, flankerade av ärkeänglarna Mikael och Gabriel, ovanför ser vi sista måltiden. Ikonostasen är den skärmliknande vägg som finns mellan församlingen och koret, där som altaret finns.
Flera ikoner är målade av Åbokonstnären Berndt Godenhjelm, andra härstammar från Gamla Valamo kloster.
Framför ikonostasen, till höger, står en ikon som föreställer den heliga Alexandra. Ramens glas har en spricka – en splitterskada då Åbo bombades under vinterkriget.
– Kyrkan är liten men vacker, säger kyrkoherden Ion Durac.
Årets viktigaste veckor innebär fler och festligare gudstjänster inte bara i Åbo utan också på församlingens andra verksamhetsorter. Foto: Stefan Holmström
De närmaste veckorna är människorna som upplever den här miljön allra flest i Åbo ortodoxa kyrka. Fastan har börjat och siktet är inställt på kyrkoårets viktigaste högtid, påsken.
– En vanlig söndag deltar åttio–hundra i gudstjänsten i Åbo. Under fastetiden eller i samband med större helger är de 150.
Det är i stort sett en tiondedel av de medlemmar församlingen har i Åbo, Reso och S:t Karins.
Totalt har församlingen över tretusen medlemmar, men de är utspridda över ett stort område.
Församlingen är mer än sina medlemmar. Det finns icke-medlemmar som sjunger i församlingens kör eller deltar i ikonmålningskurserna. Det finns också en svenskspråkig diskussionsgrupp.
Heliga martyrkejsarinnan Alexandras kyrka representerar nyklassicistisk stil. Foto: Stefan Holmström
Verksamheten är också mycket mer än Åbo. Det ordnas gudstjänster i bönerummen i Raumo och Salo samt i evangelisk-lutherska kyrkans lokaler i Loimaa, Eura, Harjavalta och Nystad. På tisdagen var Durac i Raumo, i går i Salo.
Varannan månad åker han också till Åland, där församlingen har 150 medlemmar.
– Jag har tagit kurser i svenska på universitetet och kan dra en gudstjänst på svenska.
Vanligtvis sker förrättningar på finska, men vid behov också flerspråkigt på kyrkslaviska, grekiska eller engelska, om det gäller exempelvis dop eller vigsel där alla inte talar finska.
– Språket är viktigt.
Det tar sin tid om man vill upptäcka alla detaljer i den ortodoxa kyrkan. Foto: Stefan Holmström
Då Durac är på annan ort turas han ibland av en annan präst som hjälper till under veckosluten, vid sidan om sitt ordinarie arbete på universitetet.
– För närvarande finns här jobb för en och en halv präst. Vi får se hur det går om församlingen fortsätter växa – eller hur det går då jag går i pension.
Det sker ändå först efter tre–fyra år.
Durac är förhoppningsfull och räknar med att den växande Åboförsamlingen ska locka någon av de prästvigda som studerat ortodox teologi vid Joensuu universitet.
Antalet medlemmar i församlingen har vuxit, fem år i rad, säger Durac. Han räknar med att regionens tillväxt och flyttrörelsen är en faktor. I många andra församlingar runt om i landet är utvecklingen däremot negativ.
– Vi tar gärna emot nya medlemmar men vi fiskar inte efter dem. Det finns förstås de som i många år grubblat på att gå med, men det är inget anmälningsärende att gå med, säger han.
Durac brukar uppmanar nyfikna människor att komma till gudstjänster och bekanta sig med verksamheten.
– Folk ska vara säkra på sin sak, det ska inte handla om impulsiva beslut.
Kejsaren bestämde platsen
Efter Åbo brand 1827 leddes återuppbyggnadsarbetet av generalguvernör Arsenij Zakrevskij. Hans vision låg till grund för den tyskfödda arkitekten Carl Ludvig Engels nya stadsplan för Åbo.
Engel ritade in ett nytt centraltorg – större än i Helsingfors – kantat av monumentala byggnader, bland annat ett nytt rådhus.
Stadens borgare gillade inte alls planerna.för de ville ha ett torg nere vid ån.
På det tilltänkta rådhuset plats blev det ändå en kyrka – enligt order från kejsar Nikolaj I år 1838.
Behovet var stort som en följd av inflyttningen av ryska soldater, tjänstemän, handelsmän och hantverkare.
För Ryssland var det också en politiskt viktig signal att markera den ortodoxa kyrkans ställning.
Kyrkbygget pågick sedan till 1845. Den 2 september 1846 invigdes Heliga martyrkejsarinnan Alexandras kyrka, det som skulle bli Åbo ortodoxa församlings huvudkyrka. Namnvalet kan ha en koppling till att kejsar Nikolajs hustru hette Alexandra.
När Finland blev självständigt försvagades församlingen, och Åbo stad försökte ta över tomten. Efter kriget var kyrkan i särskilt dåligt skick, men räddades av en lyckad insamling som ordnades av dåvarande kyrkoherden Leonidas Homanen.
Där som kyrkans trappa är nu fanns förr en utbyggnad med klockstapel, men den började luta så mycket att den revs. Foto: Ortodoxa församlingen
LÄS OCKSÅ:
Familjen Durac kom till Åbo då Berlinmuren hade fallit och östblocket rasade samman
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.