Katri cyklar 30 km till och från jobbet varje dag, också på vintern: ”Det här är frihet för en femtiplussare”
Den neongula jackan, knallgula hjälmen och de randiga, stickade benvärmarna syns på långt håll när Katri Uuttu, 52, trampar längs med Åbos snöiga cykelvägar.
Arbetsdagen är slut och från Orions anläggning i Oriketo styr Uuttu först mot Kärsämäki, sedan Runosbacken och Åbo ringväg, efter det Reso.
På morgonen är det samma rutt men åt andra hållet. Då hoppar hon i sadeln ungefär klockan 5 för att vara på plats på kontoret klockan 6. Totalt blir arbetsresorna ungefär 30 km cykling om dagen, året runt.
— Fast om det är kallare än minus 15 grader tar jag hellre bilen, säger Uuttu.
Monica ForssellSvaret på frågan varför hon cyklar, också under den tiden av året då vi andra helst sätter oss i en uppvärmd bil, är enkelt. Att cykla till och från jobbet är att slå två flugor i en smäll: Hon får motion och tar sig samtidigt till och från jobbet. Dessutom är fyrtio minuter efter jobbet ett sätt att slappna av i hjärnan.
— Och som den medelålders kvinna jag är, med barn som redan är vuxna och inte behöver skjutsas med bil till eller från skola och dagis, kan jag göra det här. Det här är femitoplussarens frihet, konstaterar Uuttu som inte nöjer sig med bara vardagsmotion utan också tränar i det nordiska välgörenhetscykellaget Team Rynkeby och gärna ägnar också helgerna åt cykling.
Lager på lager för att inte frysa
För arbetsresorna använder Uuttu en elcykel och förra veckan bytte hon till dubbdäck på cykeln. Cykeln är självfallet försedd med regelriktiga ljus och hennes kläder är färggranna och försedda med reflexer.
— Ibland kommer jag ju med bil till jobbet och då brukar jag fundera på hur vi cyklister ser ut ur en bilists synvinkel. Det gäller att ta hänsyn till varandra, tycker jag. Tyvärr ser jag fortfarande cyklister i mörka kläder, utan ljus, reflexer och hjälm. De är farliga för både sig själva och andra, också fast de bara skulle hålla sig till cykelvägar.
Men hur ska man då klä sig för att inte frysa fingrar och tår av sig i fall man vill cykla på vintern? Uuttu redogör för klädseln en dag med minus 2 grader utomhus: Långkalsonger och på dem ett par vindtäta och elastiska byxor, kängor, långärmad skjorta, en fleecejacka och på det en tunn cykeljacka. På händerna tumhandskar i ett reflexmaterial. På huvudet en mössa och hjälm och dessutom ett pannband som håller pannan varm. Och ett par cyklingsglasögon för att förhindra att ögonen tåras.
Om det är riktigt kallt drar Uuttu på sig ett par kängor i en större storlek så att det ryms ordentliga sockor i och sedan blir det fler lager med tröjor och kalsonger under jacka och byxor.
— Det här är en perfekt kombination av att få röra på sig, ta sig till och från jobbet, värna om miljön och dessutom spara på bensinkostnaderna, säger Uuttu och tillägger att hon under de 5-6 år som hon aktivt cyklat lagt märke till att hon allt oftare har sällskap på Åboregionens cykelvägar. Också under månaderna då det är mörkt, kallt, isigt och snöigt.
Monica Forssell
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.