Katastrofalt att skita i skärgårdens infrastruktur
Det går bra och det går dåligt när turismen i skärgården ökar. Fler besökare betyder livskraft och klirr i kassan, men sätter också mindre önskvärda spår. En del populära öar hotar nu drunkna i stora mängder toalettavfall.
I sommar har ÅU uppmärksammat diskussionen om avgiftsbelagda allmänna toaletter som tog fyr framför allt i Nagu (ÅU 1.8), och Yle Åboland rapporterar om Jurmo och Utö i Åbolands ytterskärgård som kämpar med ökande mängder avfall från utedass och stor belastning på avloppsnätet (Yle 13.8). Motsvarande avfallsfråga är lika akut som angelägen också på andra ställen i skärgården och inom nationalparken.
Jurmo lockar årligen 30 000 – 50 000 besökare. Avfallet från torrdassen förmultnar dåligt i den karga miljön på ön och att forsla bort det till fastlandet är både dyrt och oekologiskt. Det är överlag svårt, eftersom ingen vill ta emot dylikt avfall.
Utö hade 50 000 besökare i fjol. Där sköter ett vattenandelslag om hela avfallshanteringen, men systemet är dimensionerat enligt den tidigare garnisonens och invånarnas behov, ingalunda för tiotusentals besökare. Hur ska öarna kunna hantera ytterligare avfallsmängder om man inte ens klarar av de nuvarande?
Dagens restrender som ekoturism, hemester, långsamt färdande och coolcation gynnar vår inhemska skärgård. En storslagen natur, drägliga utetemperaturer, allemansrätten och välgörande tystnad har blivit säljande koncept. Samtidigt innebär allt fler turister allt högre krav på tillgänglighet och en välfungerande infrastruktur: trafikförbindelser, parkering, vatten- och avloppshantering, inkvartering, digital uppkoppling och serviceutbud borde fungera smidigt också i skärgården.
De allra flesta kommuner understryker vikten av beredskap, reaktionsförmåga och förändringsvilja i sina turismstrategier. Kommunerna vill ta ansvar för den känsliga skärgårdsmiljön och satsa på en hållbar utveckling. Det är utmärkt. Men vad händer när den stora drömmen går i uppfyllelse och turistmängderna verkligen ökar som de nu gjort i skärgården? Kan strategierna omsättas i konkreta åtgärder tillräckligt effektivt?
Antingen måste man snabbt som attan hitta sätt att stärka infrastrukturen, framför allt avfallshanteringen och vägnätet, eller så måste besökarmängderna begränsas i skärgården. I likhet med överbelastade turiststäder som Venedig och Barcelona kunde man införa en besöks- eller landstigningsavgift för dagsturister eller fastställa ett maximalt antal besökare under ett år i känsliga naturområden. Det kunde samtidigt vara ett sätt att förlänga säsongen och jämnare sprida ut turisterna över året.
Kommunen kan inte lösa alla problem, men den kan möjliggöra lösningar. Här behövs en gemensam insats av både den offentliga och den privata sektorn: företagare, fastighetsägare, skärgårdsbor, sommargäster, kommuner, statliga myndigheter som Forststyrelsen och NTM-centralen och tredje sektorns aktörer.
Det är i allas intresse att värna om både naturen och besökare året om. Det ökar chanserna för att skärgården hålls levande.
ÅU kunde gärna börja med att putsa sitt eget språkbruk i rubriker, vad håller ni på med egentligen, borde ni inte vara en föregångare i språkbruket!! Nu är ni en verklig missbrukare av språket, säms!
Stig Stendahl