Kastrerad kärnkraft
De otrevliga nyheterna från kärnkraftens värld avlöser varandra. För en vecka sedan sade Mark- och miljödomstolen i svenska Nacka nej till att högaktivt kärnavfall slutförvaras i kopparkapslar.
”Det finns fortfarande osäkerheter om kapselns förmåga att innesluta kärnavfallet på lång sikt. Osäkerheterna handlar om i vilken omfattning kapslarna kan skadas av korrosion och av processer som påverkar kapselns mekaniska hållfasthet”, skriver domstolen i sitt utlåtande – yttrande, som svenskarna kallar det.
Beslutet är såtillvida intressant att det är kopparkapslar som hittas i planerna också för den planerade slutförvaringen i Euraåminne.
Den svenska domstolens utlåtande är ändå inte ett definitivt nej, påpekar Jussi Heinonen, direktör vid finska Strålsäkerhetscentralen, Stuk:
”Tillståndsförfarandet är ett annat i Sverige än i Finland, men i bägge länderna ligger det slutliga beslutet om att slutförvara högaktivt kärnavfall hos regeringen”, säger Heinonen till Hufvudstadsbladet (23.1).
För en lekman är det förstås omöjligt att bedöma något alls, då det som berör slutförvaring av kärnbränsle handlar om så abstrakta tidsperspektiv. Likväl känns det inte direkt uppmuntrande att läsa domstolens yttrande:
”Den samlade utredningen visar att osäkerheterna om kapselns skyddsförmåga är betydande och att alla osäkerheter inte har beaktats i (Svensk Kärnbränslehantering) SKB:s säkerhetsanalys.”
Formuleringar av den här typen har säkert en inverkan då det i mars ordnas en folkomröstning i Östhammar, kommunen där den svenska slutförvaringen är planerad.
Vilken är alltså risken för att något som placeras en halv kilometer ned i urberget kan läcka något som når markytan?
Nå, det finns ju inget vettigt svar på den frågan. Och domstolens yttrande är på 556 sidor. Femhundrafemtiosex.
Det är som HBL:s Katarina Koivisto skrev i sin analys innan domstolen kom med sitt yttrande:
”Hur ställningstagandet än ser ut måste vara av intresse också för Finland, Stuk och Posiva. För även om man känner sig säker på att grottan i Olkiluoto är trygg kan man inte blunda för frågetecken på annat håll. Det får inte finnas skuggan av en chans att radioaktiva läckage uppstår i slutförvaret ens om flera tusen år.”
Parallellt med slutförvaringsprocessen pågår något som närmast kan kallas en nedkörningsprocess i Euraåminne, bara 114 kilometer från Salutorget i Åbo. De halvfärdiga konstruktionerna på det extremt utdragna reaktorbygget i Olkiluoto åldras i förtid, rapporterade Länsi-Suomi för ett par veckor sedan. Bedömningen är Strålsäkerhetscentralens.
Utöver alla byggfel finns det alltså också en hel del sprickor och vattenskador som måste åtgärdas. Det ”nya” kraftverket är begagnat redan nu.
Å andra sidan är det väl inte så överraskande. Kraftverksbyggaren, franska Areva, har presterat problem också på hemmaplan, i Flamanville. Den reaktorn skulle starta 2012, men tidtabellen är justerad till 2019 – samma år som för Olkiluoto trean (som skulle vara klar 2009).
Det är intressant att läsa hur franska medier skriver om Areva, en gång landets kärnkraftsstolthet.
”Sedan 2012 har Areva varit med om en nedstigning till helvetet, en kris som ingenting verkar kunna stoppa” (Le Monde, 23.1).
Ur finländskt perspektiv är det inte ens uppmuntrande att Areva har genomgått en enorm saneringsprocess – för den oroar i högsta grad finska Industrins Kraft, TVO. Olkiluotoprojektet är separerat till ett helt eget litet Areva NP. Från TVO har det redan hörts kommentarer om att Areva har skapat en ”skräpbank” som ska ta hand om de dåliga tillgångarna. Och vi vet ju hu det går med sådana: De likvideras.
Då det gäller slutförvaringen av använt kärnbränsle får vi en dag se en teknisk lösning som kan anses vara acceptabel. Då det gäller Olkiluoto trean finns det också tekniska lösningar för att slutföra bygget.
Det finns ändå en skillnad. Avfallet försvinner inte, så slutförvaringsfrågan måste lösas – men för Arevas del är det inte nödvändigt att rädda skräpbolaget Areva NP.
Det är adieu, bara.
Det är lite så man undrar vad fransmännen tänkte i metaforväg då de nu döpte om det som ska räddas av gamla Areva. Det nya namnet Orano kommer från grekiska mytologin, på svenska Uranos. Det är urguden som också gav det strålande grundämnet sitt namn. Det otrevliga är att Uranos var guden som blev kastrerad.
Ett litet klipp, så är Olkiluoto borta?
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.