Stefan Holmström 14.01.2021 05:00

Det ordnades två intressanta virtuella Teams-föräldramöten i Åbo på tisdagskvällen. Det ena för Sirkkala förskola, det andra för Sirkkala skola.

Temat var såklart den planerade flytten till vuxenutbildningscentret i Kärsämäki, på andra sidan staden.

Det första mötet, med färre deltagare, gick någorlunda smidigt, men det andra, som berörde klart fler, var rörigt. Antalet frågor och inlägg kändes helt enkelt för mycket för ett enda Teams-möte.

En orsak till att det kändes som om ett enda möte inte var nog, var att så många ville ha svar på helt grundläggande frågor. För många föräldrar (och inte bara för dem) har det varit oklart vem som fattat det avgörande beslutet om flytten till Kärsämäki.

Hur gick så här, helt enkelt?

Frågan är viktig. De som berörs har rätt att veta vem som har fattat besluten och vilka deras argument har varit. Det är inte så att saker och ting ”bara blir” på ett visst sätt, att väldigt många barn ska gå i förskola och skola i en helt annan del av staden.

Det är knappast någon som ifrågasätter att det inom Åbo stad har funnits en vilja att hitta bra lokaler för den tid som Sirkkalafastigheten ska repareras.

Verkligheten känns ju onekligen krass, enligt det som bildningsdirektör Timo Jalonen sade. I en situation där många inom staden kämpar med lokaler som inte är ändamålsenliga – eller direkt ohälsosamma – gäller det att slå till då en chans uppenbarar sig, som i fallet Kärsämäki. Vi tar det här, innan någon annan hinner göra det! Lite så kändes det.

Alla beslut behöver inte heller manglas genom beslutshierarkin, det är tjänstemannabeslut som gäller. Men det ska också vara klart för alla hur man kommit fram till den här lösningen.

I det hänseendet var det också särskilt otrevligt att föräldramötet inte spelades in. I bakgrunden fanns en helt förklarlig mänsklig faktor, men ändå. När det ordnas ett stormöte kring ett så här knepigt ärende – med alla de störningar och missuppfattningar ett virtuellt möte innebär – skulle det vara otroligt viktigt att föräldrarna efteråt kunde gå in och kolla vad som verkligen sades. Det här borde vara en självklarhet i så här komplicerade frågor.

Från stadens sida gäller det också att minnas att det finns ett misstroende som är kopplat till exempelvis flytten till fuktskadade Klockringaregatans lokaler. Detta i kombination med alla andra bedrövliga Åbofastigheter gör att man inom staden inte ska glömma en viss ödmjukhet då det gäller hur saker och ting presenteras för föräldrar.

Det fukt- och mögelskadade varumärket Åbo luktar inte så gott nu. Inte så konstigt om det också finns de som undrar över hur frisk Kärsämäkifastigheten egentligen är efter sin reparation.

När föräldrar inte får entydiga svar, är det inte konstigt att de blir upprörda, vilket några blev under tisdagens möte. Vardagen känns klart knepigare i ett trafikpussel där föräldrar ska skjuta förskolebarn, ettorna och tvåorna får egen skolbuss, och äldre barn ska själva hitta fram. Vänta nu … hur ska föräldrarna alltså ordna sina morgnar och eftermiddagar?

Kanske någon inom staden har tänkt att påhittiga föräldrar bara hux flux löser allt med att samköra?

Från Sirkkalaskolan är det är fyra kilometer till Kärsämäki. Det blir åtta kilometer per dag, gånger läsårets 190 dagar. Dessutom är den kortaste vägen nästa höst dessutom jättejobbig, då Nylandsgatans avsnitt mellan Dombron och Tavastgatan grävs upp, som en del av det stora rörgrävjobbet ÅU har skrivit om flera gånger. Men kanske man kan ta en omväg vid Hallisforsen och Räntämäki? Där möter vi en annan trafikpropp. Att åka ändå ut till omfartsvägen, som det visst nämndes på mötet, känns bara absurt.

Visst, det är som det noterades på mötet: det finns skolbarn som har ännu längre skolväg. Deras familjer har ändå gjort ett val. Det handlar inte om samma sak som det att många föräldrar och barn som nu försätts i en besvärlig situation.

Den livligt trafikerade Kärsämäkivägen väcker också oro. Bussarna går med bara några minuters mellanrum. Hur otryggt är det inte om föräldrar ska lämna sina barn på en hållplats där bussar kommer och går med 3 minuters mellanrum? Och hur många andra – utöver Sirkkalabarnen – är det inte som i höst ska till Kärsämäkicentret och därifrån? Hur mycket bil- och fotgängartrafik blir det riktigt?

Dessutom, som flera påpekade, handlar flytten också om morgonklubben Morris, fritidsklubben Frittis och Folkhälsans eftis.

I ett sådant läge är det bara inte rätt att från stadens sida nedtona den berättigade oro som föräldrar känner.

Stefan Holmström
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln