"Kärleksbrev" på Åbo svenska teater är två skådespelare och femtio år av brev
”Kärleksbrev”. Nicke Lignell och Jonna Järnefelt läser brevdialogen i ”Kärleksbrev” på ÅST:s stora scen. Foto: Carina Holm
På scenen finns ett bord, två lampor och två skådespelare som sitter bredvid varandra.
De för en dialog som sträcker sig över femtio år, samtidigt som de inte tittar på varandra en enda gång.
”Kärleksbrev” är ett läsdrama, där relationen mellan Melissa, som spelas av Jonna Järnefelt, och Andy, som spelas av Nicke Lignell, tar form genom en mångårig brevväxling, som handlar om livet, med dess olika skeenden.
”Kära Andy…” börjar Järnefelt, och man hör att hon är arg.
Strikta ramar skapar egen spänning
Författaren Albert Ramsdell Gurney Jr. har gett strikta ramar för sitt manus: Texten ska inte spelas, utan uttryckligen läsas av en man och en kvinna i ungefär samma ålder.
På uppmaning av pjäsförfattaren ska de yttre elementen tonas ned.
Det är texten i breven som ska bära föreställningen och därför är scenografin och ljussättningen sparsam.
Regissören Anna Simberg säger att ”Kärleksbrev” är en stillsam väckarklocka och en fantastisk berättelse.
– Den är rolig och väldigt tragisk. Den ska få oss att tänka på vad vi vill ta vara på i livet innan det är för sent. Vad är det på riktigt som vi bryr oss om och hur prioriterar vi i våra liv? Jag hoppas att den ska få dem som sitter i publiken att reflektera över sina egna liv och få dem att vilja rusa hem och ta kontakt med en eller flera personer.
Jonna Järnefelt säger:
– Det finns en dikt av Lars Huldén som beskriver det så bra. Den börjar med ”Man ska nog fara”, trots att det är slaskigt, sent och långt att åka, så ska man fara. Det är det som ”Kärleksbrev” handlar om.
Som radioteater, men betydligt mer
Hur är det som skådespelare att föra en dialog genom att sitta bredvid varandra, utan att se på varann?
Järnefelt drar paralleller till radioteater.
– Radioteater kan vara oerhört intensiv för lyssnaren som befinner sig på tumanhand med rösten. ”Kärleksbrev” är ännu intensivare, förhöjt från det eftersom publiken också ser oss. Att författaren har gett föreställningen sina regler skapar ett speciellt tryck, där innehållet vill ut. Jag ska inte stiga upp under mina repliker, även om jag skulle vilja göra det.
Lignell säger att det skapar en ny dimension.
– Vi ska inte agera eller spela, för då faller breven bort. Det är ovanligt att man inte heller ska repetera och öva in sina repliker, utan läsa dem.
Teaterchefen Jukka Aaltonen säger att den minimalistiska pjäsen kräver mycket av skådespelarna.
– Det här är långt i från ett skådespel där man hoppar runt i kostymer och får hjälp av en orkester. ”Kärleksbrev” kräver två jätteskickliga skådespelare, som läser breven.
”Kärleksbrev”
av Albert Ramsdell Gurney Jr.
Översättning: Per-Erik Wahlund
Regi: Anna Simberg
På scenen: Jonna Järnefelt och Nicke Lignell
Premiär 6.2. på ÅST:s stora scen, sammanlagt tio föreställningar
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.