Kärlek, tårar och tårta
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
För exakt en vecka sedan gifte min syster sig och det var en alldeles underbar dag.
Bröllopet var i Botaniska trädgården i Uppsala och vigseln vittnades av drygt 115 personer.
Jag hade den stora äran att vara min systers första brudtärna. Det innebar bland annat att jag fick se till att hon inte snubblade på sin klänning samtidigt som jag försökte låta bli att snubbla över min egen. Aldrig förr har jag önskat att jag hade tre armar.
Solen sken men det var inte så varmt att vi svettades då vi gick fram till altaret ute i trädgården.
Mina ben skakade som gelé under hela ceremonin. Det är oklart om det berodde på att jag försökte låta bli att släppa ut hysteriska glädjetårar, eller om det var för att jag var stressad inför att överlämna vigselringen.
Om du någonsin får ett liknande hedersuppdrag kan jag starkt rekommendera att inte temporärt lägga ringen på ditt eget finger, även om det verkar vara ett säkert ställe. En kombination av värme och nervositet gjorde att mina fingrar svällde och jag fick knappt av mig ringen. Som tur stod min syster med ryggen mot mig och var lyckligt ovetande.
För mig var det finaste under dagen att se blicken hos min systers blivande man då han såg henne närma sig i sin vita klänning. Det var en blick av förväntan, glädje och obeskrivlig kärlek.
Min syster hade däremot ett lite småroligt leende på läpparna. Det kom senare fram att det berodde på att vår far hade sagt till henne då de gick fram till altaret ”tänk på Musse Pigg så gråter du inte”.
Senare under kvällen skulle jag hålla ett tal och än en gång skakade mina ben okontrollerat. Vid det skedet kunde jag ha skyllt på att jag hade gått i klackskor för länge, men jag vet att det berodde på min nervositet. Men när jag väl hade börjat tala kände jag mig plötsligt helt lugn. Genom tårar och skratt fick jag sagt det jag ville säga. Nu hade jag bara en uppgift kvar och det var den jag hade fruktat mest.
Några (nödvändiga) glas vin senare var det dags för mig och de övriga brudtärnorna att sjunga. Vi hade övat hela tre gånger och jag kan inte säga att det lät vackert. Men det var personligt, och framförallt genuint.
Sent på kvällen började det ösregna, men det sägs att det medför god tur till äktenskapet. För mig medförde det däremot feber och ett par förstörda skor.
Yascha Gilbert
Sommarreporter på ÅU
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.