Kårkulla – en bedrövlig historia om inkompetens
Kårkulla samkommun har den senaste tiden figurerat i offentligheten i olyckliga sammanhang. Det som är klart, trots att många saker verkar oklara, är att allt inte står rätt till i Kårkulla samkommun. Vägen ur krisen ter sig snårig.
Kårkulla samkommun erbjuder service i hela Svenskfinland. Samkommunen har 33 medlemskommuner och en årlig budget på cirka 62 miljoner euro. Samkommunen sysselsätter ungefär 1000 personer.
För tillfället pågår i Kårkulla en ledarskapskris, som omfattar både den politiska ledningen och den högsta tjänstemannaledningen. Taktiken att lösa krisen i samkommunen har varit att förneka problemen eller att konstatera att man inte känner till dem. Händelseförloppet i Kårkulla ger tyvärr inte en bra och trovärdig bild av samkommunen.
Saken förvärras av att man i Kårkullas styrelse en längre tid försökte dölja problemen och att styrelsen bland annat behandlade kritiken mot samkommunsdirektören som ett hemligt ärende. Det ter sig också märkligt att Kårkullas styrelseordförande Anna Lena Karlsson-Finne valt att försvara samkommundirektören i stället för att uppriktigt ta sig an att utreda de påstådda missförhållandena.
Det faktum att Kårkulla en längre tid valde att behandla misstroendekrisen utanför den officiella agendan, visar att allt inte står rätt till och att styrelsens ordförande inte klarat av att sköta sin uppgift. Offentliga organisationer måste agera öppet och enligt gällande lagstiftning. Allt som inte uttryckligen är sekretessbelagt, ska behandlas öppet.
Ett argument som Kårkullas ledning använt för att försöka bagatellisera problemen och krisen är att Kårkulla är en stor organisation. Storleken på en organisation är ingen godtagbar ursäkt. Dessutom kan man konstatera att Kårkulla samkommun är ungefär lika stor som Pargas stad, om man jämför antalet anställda. Undrar hur omvärlden skulle reagera, om stadsstyrelsen i Pargas skulle motivera sina beslut med samma argument som Kårkulla gör.
Kårkullas styrelseordförande Karlsson-Finne säger till ÅU: ”Man måste inse att Ulfstedt inte bedriver personalpolitik eller basar över all personal. Om man är missnöjd och inte vågar ta upp det med sin närmaste chef är det inte konstruktivt.” Det här påståendet berättar en hel del om styrelseordförandes attityd och kännedom om verksamheten. En av samkommundirektörens absolut viktigaste arbetsuppgifter torde vara att ansvara för att en aktiv, balanserad och rättvis personalpolitik förverkligas, dagligen och på lång sikt. Av Kårkullas budget på cirka 62 miljoner euro utgör nästan 80 procent personalkostnader.
Det här bekräftar styrelseordförandens agenda i hanteringen av krisen. Styrelseordförande har valt sida, innan man ens börjat utreda problemen. Styrelseordförandens intresse verkar vara att med alla medel skydda samkommunsdirektören, inte att söka en lösning och en väg ut ur krisen.
En intressant detalj i sammanhanget är Kårkullas avsikt att mitt under krisen ändra gällande direktörsavtal med samkommunsdirektören. Är en ändring av direktörsavtalet i samkommunens intresse eller varför görs den just nu?
Problemen i Kårkulla har av förtroendevalda också påståtts bero på att den kommande vårdreformen skapar oro bland de anställda. Det här är också ett märkligt synsätt. Merparten av de anställda torde inte behöva vara oroliga för sina jobb. En reform berör främst den högsta ledningens kommande arbetsuppgifter.
Att vara medlem i Kårkulla samkommuns fullmäktige är ingen lätt uppgift. Fullmäktige sammanträder två till tre gånger under ett år. Fullmäktigemedlemmarna kan inte känna till Kårkullas verksamhet och ännu mindre veta vad som pågår inom organisationen. Ett av de största problemen med dessa så kallade demokratiska organ är att medlemmarna måste fatta beslut i frågor de inte känner till tillräckligt bra.
När fritidspolitiker sammanträder, är det lätt hänt att den gällande principen blir att den som skriker högst vinner. Det här eftersom de flesta ofta är nöjda bara mötet blir undanstökat, paragraferna klubbas av snabbt och behandlingen av ärendet inte skapar nya bekymmer.
Personalens situation i Kårkulla är oroväckande. Man kan välja att konstatera att ett anonymt ställningstagande saknar tyngd, men i fallet Kårkulla tyder mycket på att personalens oro är genuin. Det är ett stor steg att skriva under en lista som kritiserar arbetsgivaren och ledningen.
Kårkulla måste fokusera på att lösa ledarskapskrisen, inte på att förminska eller förneka problemen. Kårkulla behöver en nystart med nya krafter.
Även en kommande social- och hälsovårdsreform kräver en bättre kompetens i Kårkullas ledarskap och i samkommunens beslutsfattande.
Det var en modig ledartext!
Ett tack till Tom Simola för ledaren om Kårkulla i dagens (6.2) ÅU.