Karina från Kiev har ännu hopp för fred i Ukraina – ”Finland är ett kallt land med ett varmt hjärta”
Måndagen den 18 mars har det gått exakt tio år sedan Rysslands annektering av Krim.
En grupp aktiva samlas under kvällen på Västra Strandgatan i Åbo, på platsen där Ukrainas flaggor vajat i stadens nio flaggstänger sedan oktober 2022.
I staketet har man fäst blommor, bilder, flaggor, leksaker och andra föremål. En del av föremålen finns där sedan tidigare, men just i dag har även plakat med olika budskap fästs både i flaggstängerna och i staketet.
Ur en högtalare spelas ukrainsk musik, bland annat en bönesång och Ukrainas nationalsång.
Åbobon och aktivisten Else-Maj Suolinna har tagit initiativet till demonstrationen, för att uppmärksamma att det gått tio år sedan annekteringen av Krim.
Katarina Pada
Katarina Pada– Vi är en grupp på 6–7 personer som är aktivast. Det är ingen organisation, utan en fristående grupp. Vi demonstrerar fortfarande här på samma plats varje lördag klockan 12, säger Suolinna.
Tidigare ställde sig Else-Maj Suolinna utanför det dåvarande ryska generalkonsulatet på Vårdbergsgatan 2 för att demonstrera mot Rysslands anfallskrig i Ukraina, alltsedan invasionen startade den 24 februari 2022. Efter att konsulatet stängdes den 1 oktober i höstas flyttades demonstrationen och föremålen till åstranden i stället.
Framför det prydda staketet har gruppen ställt gravljus i formen av ett hjärta. Buketter med tulpaner i olika färger samt ljusa rosor och nejlikor finns utplacerade kring ljusen.
På plakaten har de bland annat skrivit ”Krig är alltid ett brott mot liv, stoppa kriget, stoppa Putin”, ”10 år sedan den olagliga ockuperingen av Krim” och ”Slava Ukraini”.
Katarina Pada
Katarina PadaEn av personerna som tagit sig hit är Karina Laakso. Hon är ursprungligen från Ukrainas huvudstad Kiev, men bor i Åbo sedan cirka 20 år tillbaka. Laakso deltar i många slags verksamheter för att hjälpa ukrainare som kommit till Finland, och för att uppmärksamma det som händer i hemlandet.
Laakso hamnade i Finland efter att hon och den finländske maken Klaus träffades i Kiev. Hon trivs bra i Åbo, men förstår väl att många vill stanna kvar i Ukraina trots att kriget rasar.
– Särskilt äldre människor har mycket svårt att åka därifrån. De vill inte lämna sitt hemland, där man byggt upp sitt liv, och de dör hellre där än söker sig annanstans, säger Laakso.
Katarina PadaLaaksos mamma bor i Åbo, medan hennes moster är kvar i Ukraina. Hon har släktingar även i Svitlovodsk och i södra Ukraina.
– Då jag senast var i Kiev i november var det emellanåt svårt att andas, man mår så illa av oro. Folk är också rädda för att flera dammar i floden Dnepr ska sprängas, efter att Kachovkareservoaren sprängdes förra sommaren. Om det fanns hopp förut så börjar den tyvärr ta slut småningom, säger Laakso uppgivet.
Hon vill ändå fortsätta kämpa och visa solidaritet, och säger att man helt enkelt måste fortsätta hjälpa och tro på förändring.
– På måndagar är jag vid Frälsningsarmén och hjälper ukrainare som bor här. Nyligen träffade jag en ukrainsk soldat som skickats till Åbo för att opereras efter att han skadats vid fronten, och han var fast besluten om att återvända till fronten så fort han är i skick igen. Sådana historier stannar kvar hos mig, och ger nytt hopp.
Hon riktar samtidigt ett stort tack till Finland och alla finländare som bidragit med hjälp till flyktingar och med till exempel bistånd till Ukraina.
– Finland är ett litet och kallt land, men med ett varmt hjärta, säger Karina Laakso.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.