Några veckor in i den nya skolvardagen med distansundervisning har elever runtom i Svenskfinland börjat hitta hem i sin nya vardag.
Nya rutiner som pausgympa och lunch med familjen är välkomna men utmaningarna är många.
Det säger några elever som SPT haft kontakt med.
För Lotta Wulff, 14 år, från Sankt Olofsskolan i Åbo har det blivit vardag att sköta skoluppgifterna hemifrån. Beprövade rutiner har etablerat sig och nya har uppkommit.
– Jag och min lillebror cyklar efter mat från en skola i närheten i stället för att laga egen lunch, säger hon.
Distansundervisningen kan fortsätta ännu länge. Wulff säger att det känns tråkigt att inte få träffa kompisarna och att årets sexor och nior går miste om ett avslut.
– Det är synd, de får inte riktigt säga hejdå.
Wulff säger att en stor utmaning är att teknikstrul kan störa studierna. En dator som krånglar kan göra att skoldagen drar ut.
– Det känns på ett sätt jobbigare att gå skola på distans, man har större ansvar, säger Wulff.
Men en fördel är att det är lättare att koncentrera sig på studierna.
– Jag försöker göra mina uppgifter effektivt och snabbt så att man inte måste sitta hela dagen och jobba.
Även Wulff upplever att lärarna blivit bättre på distansundervisningen. Hon säger att hon tror att det blir lättare att jobba digitalt när den normala skolvardagen börjar på nytt.

Man är sin egen chef

– Det har gått helt okej men ibland är det jobbigt när vi lär oss något nytt och läraren ber oss läsa en text. Det är inte samma sak som att förklara, säger Laura Truda, 16 år från Carleborgsskolan i Nykarleby.
Hon säger ändå att undervisningen börjat fungera bättre på distans.
– Det känns som att man är sin egen chef, fast man går i skola. Jag bestämmer när jag avslutar lektionen, vilka uppgifter jag gör den dagen. Jag bestämmer ganska mycket själv, säger Truda.
En fördel har varit att stressen på morgonen minskat, men samtidigt är det hela också lite skrämmande, säger Truda.
Det kan till exempel vara frustrerande att inte få hjälp direkt när man kört fast. Samtidigt har lärarna ändå blivit bättre på att undervisa på distans, säger hon.

Känns konstigt

Ida Lärka, 15 år, vid Närpes högstadieskola säger att den nya vardagen kommit bra i gång, men att det hela ändå känns lite konstig.
– Man träffar inte kompisarna på samma sätt och man har inte samma kontakt med lärarna. Man får inte lika snabb respons.
Lärka säger att hon träffar klassen på nätet och att det ger ett visst stöd i skolarbetet, men att hon ändå saknar sina vänner.
Att distansskolan kan fortsätta hela våren säger Lärka är tråkigt.
– Vi missar så mycket. Vi skulle ha haft en bal på skolan, och så missar vi Stafettkarnevalen, säger Lärka som var med i planeringsgruppen för skolbalen.

En underlig situation

Edvin Nyberg, 13 år, från Hoplaxskolan i Helsingfors säger att hela situationen känns underlig.
–Arbetsdagarna blir lite speciellare. I skolan arbetade man under en visstid, men nu kan arbetstiden bli längre eller kortare, säger han.
Nyberg säger att han inte tycker han haft några speciella problem i sitt skolarbete, och om han har det finns lösningen nära.
– Då tar jag kontakt med läraren via Wilma till exempel, eller så tar jag kontakt med kompisen.