Kaninen inspirerar till konst, men ger också gödsel till trädgården och kött att äta
Sara Ilveskorpi håller gärna till hos kaninerna, där hon skissar porträtt av dem. Foto: Emilia Örnmark.
— Här ska man inte sätta sig ner om man har annat att göra!
Det har bildkonstnär Sara Ilveskorpi från Kimito kunnat konstatera.
Det vimlar av kaniner i olika färger och storlekar kring henne, alla vill komma åt godbitarna hon bjuder på. Ilveskorpi är fascinerad av dessa sociala, nyfikna djur, som alla har en egen personlighet, och sitter gärna och studerar deras beteende.
Mat smakar bra för de elva kaninerna i Hulta. Foto: Emilia Örnmark.
— Kaninen är ett flockdjur, men vill ändå ha egen ro — helt som vi människor, säger Ilveskorpi.
Mer resultat än bara trevligt umgänge blir det dock: Ilveskorpi sitter hos kaninerna ett par timmar per dag, studerar dem ur konstnärlig synvinkel och gör skisser i sitt block.
— Då funderar de nog lika mycket på vad jag gör, som jag på vad de gör, skrattar hon.
Vissa kaniner blir kvar på gården som sällskapsdjur, som till exempel Rusakko.
Skisserna färdigställs i ateljén
Ilveskorpi använder en så kallad monotypiteknik, ett slag av snabbt skissade porträtt, vilket ger uttryck för kaninernas aktiva beteende. Skisserna färdigställer hon i Ateljé Tjuda Pedagogi, där konstnärsgemenskapen Arkipelag Workshop håller till.
Början till ett kaninporträtt. Foto: Emilia Örnmark.
Ilveskorpi gör i sitt konstnärskap också verk baserade på fotografier samt konstgrafik, videokonst och installationer. Just nu studerar hon vid Aalto-universitetet med sikte på magisterexamen i bildkonstpedagogik.
Fram till den 6 september är Ilveskorpi aktuell med en utställning av kaninporträtt i Galleria Jänis i Åbo (Bromsaregatan). Den går under namnet 44 kromosomer. Och visst är den ju också ett helt trevligt sällskapsdjur.
Kaninporträtt visas i Galleria Jänis i Åbo, på Bromsaregatan. Foto: pressbild.
Med utställningen ifrågasätter Ilveskorpi människans strävan att kategorisera djur som andra, främmande varelser. Hon konstaterar att vi inte kan veta vad djur tänker, även om vi vet att kaninen har två kromosomer färre än människan.
Kaninerna har fler funktioner i Ilveskorpis liv än att inspirera till konst.
— De ger mig kött och möjligheten att vara mer självförsörjande.
Mycket ätbart i trädgården
Här i Hulta i Kimito har Ilveskorpi haft tomt och hus i 20 år. Till familjen hör man och en utflyttad son.
Trädgården bjuder på allt man kan önska sig i grönsaks- och bärväg, som till exempel björnbär, vindruvor, potatis, morötter, tomat, kål, squash, bondböna, rödbetor och majs.
Stor trädgård, med massor av grönsaker, rotsaker och bär. Foto: Emilia Örnmark.
Till gården hör några hektar åkermark och åtta hektar skog.
Förutom att Ilveskorpi är bildkonstnär har hon en utbildning som trädgårdsmästare.
— Från maj till oktober kommer allt kaninerna äter från mina odlingar, säger Ilveskorpi.
Gödsel ger kaninerna
För sina odlingar behöver Ilveskorpi förstås gödsel. Tidigare fanns också får och hönor på gården, som kunde bidra med det, men numera är det kaninerna som står för gödseln. De har bott på gården i fyra år och för tillfället är de elva.
De raser som finns representerade är belgisk jätte, fransk vädur och en kalifornisk korsning. Kaninerna bor i grupper i sina takförsedda inhägnader och varje dag ser Ilveskorpi till att alla kaniner får röra på sig i den större rasthagen.
Kaningården. Den lämpar sig också för vinterbruk. Foto: Emilia Örnmark.
Proteinrik föda
Som föda är kaninen proteinrik, fettsnål och producerar mycket i förhållande till vad den äter. Enligt Ilveskorpi smakar köttet ungefär som kyckling.
— Det här är ett ekologiskt sätt att producera protein, summerar Ilveskorpi.
I april föds kaninungarna – det kan handla om maximalt 30 stycken – som sedan slaktas i oktober.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.