Kan SFP och Sannfinländarna hitta varandra?
Den tredje veckan av regeringsförhandlingar är snart avslutad. Kan olika världsbilder förenas till en gemensam framtidsbild?
SFP:s ordförande Anna-Maja Henriksson skriver i sin kolumn i ÅU (16.5) att det är det slutliga förhandlingsresultatet som avgör huruvida SFP kan omfatta regeringsprogrammet eller inte.
Henriksson avslutar kolumnen med att konstatera att det avgörande beslutet om en eventuell regeringsmedverkan för SFP ännu är öppet.
Det är lätt att hålla med Henrikssons resonemang, men samtidigt är det svårt att se hur man sammanjämkar SFP:s och Sannfinländarnas politiska agendor. Det är mycket svårt att se en konstellation där SFP och Sannfinländarna skulle kunna enas om samtliga frågor under de kommande fyra åren.
Om SFP och Sannfinländarna lyckas skriva under ett gemensamt regeringsprogram, kommer programmet att vara en helhet med många vaga formuleringar. Det betyder att de kommande fyra åren kan bli turbulenta för regeringen.
Om de partier som nu för regeringsförhandlingar lyckas bilda en regering, lyder frågan hur länge den oheliga alliansen lyckas hålla ihop?
För många medlemmar och aktivister i SFP handlar partiets regeringsmedverkan inte endast om innehållet i ett eventuellt kommande regeringsprogram. Flera inom SFP anser det vara otänkbart att partiet finns i samma regeringskoalition som Sannfinländarna.
Hur stor denna grupp inom SFP är, är oklart. Denna fraktion inom SFP anser att det Sannfinländarna står för inte är förenligt med den värdegrund SFP representerar.
Argumentet som nu starkt lyfts fram inom SFP är att vill man verkligen påverka i politiken, gör man det bäst i regeringen, inte utanför. Är det faktiskt så att det viktigaste är att vara med, oberoende vem som är med och vad de står för?
Om SFP och Sannfinländarna sitter i samma regering, är risken stor att flera aktiva medlemmar i SFP lämnar partiet, oberoende av innehållet i regeringsprogrammet.
Samlingspartiet fokuserar just nu främst på att balansera statsfinanserna. Partiet har sannolikt beredskap att kompromissa på många punkter för att få igenom sin ekonomiska politik.
Det är också klart att Samlingspartiet, Sannfinländarna och Kristdemokraterna relativt smärtfritt hittar gemensamma lösningar, medan det är SFP som måste tänja på sina principer och värderingar, om man ska bilda en regering med denna stomme.
SFP är i en besvärlig situation just nu. Hur man än väljer, kommer man att välja fel ur mångas synvinkel. Väljer SFP att inte vara med, väljer man också ett alternativ där svenskspråkiga lösningar i Finland ytterligare försvagas.
Det stämmer att en regering utan SFP är en stor risk för det svenska i Finland. Sannfinländarnas färska språkprogram beskriver tydligt partiets negativa inställning till det svenska språket i Finland. Samlingspartiet är inte heller ett parti som aktivt värnar om till exempel service på svenska.
I sista hand handlar det just nu om hur Anna-Maja Henriksson och Riikka Purra lyckas hitta varandra.
Det är ganska enformig nedskärningspolitik som dagligen informeras av Orpo, där framåt andan verkar saknas och där sannfinländarna bidrar med Trumpismen. Allt kan ju inte vara så dåligt som den tidigare regering gjort och utan internationellt sammarbete tvinar Finland till botten. Man får dåliga vibbar redan nu. Hoppas SFP inte går i århundrades fälla.
Riikka Purra o hela Sannfinländernas grupp ha varit emot tvångsvenskan o att det alls fick vara tvåspråkiga människor så fräckt o många gånger att bli nu sen mitt i allt” kaveri” med dom som inget sku ha hänt tidigare?Nu är det int frågan om att nån skriver ut sig från SFP utan för hela regeringen finns de enorma risker att bilda regeringen med ”sannana” o slå fast några regler om hur manska bete sig när det kommer ändå typ Tynkkynen eller Huhtasaari som beter sig som dom tycker o Purra kan inte något åt de?Det gäller int bara Anna-Maja Henriksson men också Orpo sku borde förstå riskerna o byt ”sannana” till Sanna Marins parti?Eller nån annan ?Tycker Kari Niemi