Avbryt och börja om – om du minns vad du höll på med
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag hänger inte upp tvätten, inte ens på lunchpausen. Jag tar inte heller tupplurar och jag står inte i köket och kokar kaffe stup i kvarten.
Jag jobbar. För på hemmakontoret finns bara en som kan störa (jag själv) och det är lyx för en arbetsnarkoman.
Bara 17 procent av finländarna tycker det är dags att återvända till kontoret. Resten fortsätter gärna jobba på distans. Det kunde Näringslivets delegation EVA berätta i början av veckan.
Av dem som jobbat på distans under pandemin vill bara 4 procent övergå till att enbart jobba på kontoret igen. Och orsaken är, enligt EVA, inte att vi finländare fortsättningsvis skulle vara oroliga över coronaepidemin.
Ur undersökningen framgår att de som jobbat på kontoret under pandemin vill fortsätta med det också efter pandemin, att de som delvis jobbat hemma och delvis på kontoret tycker att det är den bästa lösningen och att de som jobbat helt och hållet på distans vill fortsätta med det, åtminstone delvis.
Är orsaken alltså att man, när man en gång anpassat sig till något, ogärna överger det man blivit bekväm med? Förändring är, ju som vi alla vet, något som åtminstone temporärt försätter oss i gungning. Och att gunga tycker inte alls alla om.
EVAs undersökning ger inget svar på frågan varför så många finländare föredrar hemmakontoret framom det egentliga kontoret utan konstaterar bara att arbetsgivare nu gör klokt i att se över vilka arrangemang som gäller på jobbet och att de arbetsgivare som kan erbjuda flexibla arbetstider och möjligheter att jobba på distans är vinnare.
Det är bra om arbetsgivarna erbjuder flexibilitet.
Men man kan ju, utan att försöka göra det hela så hemskt komplicerat, också fundera lite på orsaken till att hemmakontoren vinner över de egentliga kontoren.
Många kontor är numera kontorslandskap där tangentknatter, telefonsamtal och andra samtal är gemensamma angelägenheter. Möten hålls på stående fot och ärenden avhandlas i samma raska takt som meddelanden på Whatsapp. Det är okej att hojta till någon i andra ändan av rummet, det är okej att be någon om råd, just nu.
Och visst ger det en känsla av dynamik, flow, samhörighet och gemenskap. Dessutom ser det trevligt ut.
Men det finns en avigsida: Man avbryts och får börja om igen med det man höll på med – om man minns vad det var. Arbetsro är ett fint ord. Kanske ta det till heders igen och det egentliga kontoret blir en plats där det går att jobba.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.