Tom Simola 27.01.2022 01:00

Nyheterna från församlingarna i Pargas och Kimitoön har inte varit smickrande de senaste åren. Hur står det egentligen till i församlingarna?

Kimitoöns församling ska få en ny kyrkoherde. Även Väståbolands församling står inför val av ny kyrkoherde. Både i Pargas och i Kimitoön har församlingarnas verksamhet de senaste åren präglats av olika bekymmer.

Den evangelisk-lutherska kyrkan har drabbats av krympande medlemssiffror under en lång tid. Situationen blir inte bättre av att enskilda församlingar har trassel i sin verksamhet. Det finns församlingar som fungerar bra och det finns församlingar som inte fungerar bra.

Vad är då skillnaden mellan församlingar som fungerar bra och församlingar som inte fungerar bra. Det finns en sak som är avgörande. Människorna som är aktiva i församlingen formar församlingen och dess verksamhet. Både de anställda och de förtroendevalda i en församling skapar den bild en enskild församling förmedlar.

I Åbo har församlingarna i det stora hela lyckats skapa en inbjudande och positiv profil. Ingen organisation eller verksamhet klarar sig utan problem. Då problem uppstår, gäller det att hantera problemen så att inte verksamheten märkbart lider eller bilden utåt får bestående men.

I Väståbolands församling uppstod en situation där konservativa värden mötte en mera liberal syn på världen och kristendomen. Väståbolands församling står nu inför en nystart, med en ny kyrkoherde senare i år. En nystart betyder nya möjligheter för församlingen. Betyder nya möjligheter också en öppning att fundera på både namn och strukturen i församlingen?

I Kimitoöns församling är det inte lika entydigt var bekymren finns. Men det är ett faktum att det varit svårt att hitta en kyrkoherde till församlingen ända sedan Kimitoöns församling grundades år 2009. Kimitoöns församling avspeglar också en bild att det är oklart om någon håller i trådarna för verksamheten.

Det stora bekymret för Kimitoöns församling är ändå att Kimitoöns församling endast finns på papper, inte i verkligheten. En förvaltningsmodell med starka kapellförsamlingar kan på lång sikt bli ohållbar och verkar på kort sikt skapa bekymmer. En nystart för Kimitoöns församling, med en ny kyrkoherde kan bli svår, om den nya kyrkoherden inte har en församling att leda.

Av någon eller av flera orsaker har Kimitoöns församling en udda förvaltningsmodell och struktur som även ifrågasatts av domkapitlet i Borgå stift.

Kyrkan och de enskilda församlingarna har en mödosam uppgift i dagens allt mera sekulariserade värld. Vad ska man göra för att förstärka eller ens behålla kyrkans attraktionskraft? Det man kan konstatera är att ett nytt grepp för att profilera kyrkan och församlingarna kommer att behövas.

Att utforma kyrkans och församlingarnas profil och strategi för 2030-talet, är definitivt en överlevnadsfråga för den evangelisk-lutherska kyrkan.

Tom Simola
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln