Alexandra Granberg 02.04.2021 07:00

När ÅU ber Jutta Peltoniemi om en personintervju är hon genast med på noterna. Hennes mejlsvar är korta, rakt på sak, och anländer sju timmar senare.

Vi kommer överens om att göra intervjun per telefon. Hon är smittskyddsläkare, trots allt.

Jutta Peltoniemi väger sina ord noga, hon säger varken för lite eller för mycket. Hon håller en lite på armlängds (eller telefonlängds) avstånd. Efter vad som antagligen rör sig kring hundratals timmar av offentliga framföranden, är det säkert svårt att släppa rollen som stadens ansvariga smittskyddsläkare.

Under det senaste året har ÅU citerat henne närmare hundra gånger, om inte ännu fler. Vid det här laget har hon blivit mer eller mindre känd för många Åbobor. Jutta Peltoniemi är ansiktet för coronasituationen i Åbo, vare sig hon vill det eller inte.  

Det svåraste har varit att se så många äldre dö.

Jutta Peltoniemis jobb som ansvarig smittskyddsläkare vid Åbo stad är ett rätt ”normalt” jobb i vanliga fall. Som överläkare har Peltoniemi flera administrativa uppgifter.

Just nu går hennes arbete ut på att möta olika myndigheter, hålla presskonferenser, läsa rapporter och analyser – konstant hålla sig uppdaterad om coronaläget i Åbo, för att kunna uppdatera oss.

Något annat än jobb och sina barn hinner hon inte med nu. Den lilla tid som blir över efter långa arbetsdagar går till att umgås med dem.

– Vanligtvis tar jobbet inte så här mycket tid. Mina normala arbetsuppgifter har satts åt sidan. Efter att det här är över hoppas jag ha mera tid för dem.

Trodde Peltoniemi att hon skulle vara där hon är idag för ett år sedan? Nej, blir det enkla svaret. Det trodde väl ingen.

I början var det kaotiskt

Första gången Peltoniemi minns att en oro väcktes hos henne var i januari 2020, två månader innan regeringen i Finland stängde ner samhället här. I Wuhan, Kina talades det om en avsevärt försämrad sjukvårdskapacitet, men myndigheternas reaktioner verkade motstridiga.

– Jag tänkte att det måste röra sig om något mer.

Nästa skede var när fallen började sprida sig explosionsartat i Italien. Det var då, i februari, som Peltoniemi blev ordentligt orolig.

– Det var väl då jag på riktigt förstod hur illa det var.

För många av oss i Finland fick pandemin en konkret början först i mars i fjol, då de första nationella restriktionerna infördes. För många vårdarbetare började det lite tidigare än så.

För Peltoniemi var det i januari som förberedningarna satte i gång. Med erfarenheter från sars-viruset, uppdaterades planer för ett pandemiutbrott. Skyddsutrustning som förvarats sedan krigen togs fram.

I början var det delvis kaotiskt, både för vanliga finländare och för vårdarbetare.

– Förra våren ändrades riktlinjerna ofta. I början gavs till exempel inga anvisningar om att vårdpersonal ska bära munskydd, så sjukskötare och läkare tog emot patienter utan. Det hände mycket den våren, när allt var nytt.

Alexandra Granberg

Coronan innebar också personliga ändringar för Peltoniemi, inte minst i mängden arbete. Hur många arbetstimmar hon har vill hon inte avslöja. ”Det ids jag inte säga. Många”, svarar hon, och lämnar resten åt fantasin.

I en intervju med THL:s överläkare Hanna Nohynek som Helsingin Sanomat gjorde för sin månadsbilaga (3/21), berättar Nohynek att hon jobbar 60–80 timmar i veckan.

Det är säkert något som kunde förmedlats tydligare, varför munskydd är bra att använda.

Peltoniemi kallar sig själv för en inbunden person. Det är inte svårt att tänka sig att det stora ansvaret som nu vilar på hennes axlar väger tungt. Men det visar hon inte.

– Allt jag fått göra i mitt arbete har intresserat mig. Såklart harmar det att jag inte får träffa mina kollegor lika ofta.

Vad har varit mest utmanande för Peltoniemi under det senaste året?

– Att planera min tid. Den bara rinner i väg och det finns inte tillräckligt många timmar i dygnet.

– På ett annat plan har det svåraste varit att följa med epidemiutbrott på servicehem för äldre. De äldre är de mest sårbara, och det har varit svårt att se så många dö. Sådana tankar blir man inte av med enkelt. På något sätt hänger de alltid med.  

Hemma försöker Peltoniemi ändå inte vara den som tar upp corona som samtalsämne. Hennes barn följer aktivt med nyheterna, så som flera unga börjat läsa mer nyheter under coronan. Oftast är det de som ställer frågor, och Peltoniemi svarar. 

Munskydd och andra lärdomar

I augusti, när det visade sig att allt fler resenärer bar på virussmittan, insåg Peltoniemi att pandemin skulle räcka länge. Resor var en av de stora utmaningarna redan förra våren.

Vad tycker du har varit mer och mindre lyckat i Finlands policy?

– Det är svårt att säga då helhetsbilden hela tiden ändrar och vi får mer information. Jag tror över lag att regeringens strategi i kampen mot corona varit ganska effektiv, då vi klarat oss bra på europeisk skala.  

Munskydd var länge och är ännu ett omtvistat ämne. Borde regeringen enligt dig gjort munskydden obligatoriska tidigare?

– Vi ser tydligt att munskydden kan minska på smittspridningen, och att viruset inte smittar i samma mån med munskydd. Ju fler som använder dem inomhus desto bättre skydd bland befolkningen. Det är säkert något som kunde förmedlats tydligare, varför munskydd är bra att använda.

Vilka lärdomar kan vi ta med oss från pandemin?

– Åtgärder för att stävja coronan har bitit på andra sjukdomar, till exempel har lunginflammation och influensa minskat. En god hygien har alltså visat sig vara effektiv mot sådana sjukdomar som drabbar speciellt småbarn, effektivare än väntat. Det har varit en positiv överraskning, och något jag hoppas det forskas mer i.

Med blicken stadigt framåt

Vad tycker Peltoniemi har varit det bästa med det här året?

– Det finns mycket positivt, men samarbetsandan på jobbet är det jag är mest nöjd över. Åbo hör till de värst drabbade områdena i Finland, många regioner har inte gått igenom vad vi har gått igenom här. Det har uppstått svåra, akuta situationer, och alla har ställt upp och varit flexibla. Det är verkligt glädjande att uppleva att vi alla jobbar mot samma mål.  

Peltoniemi har aldrig varit mycket för resande, utan trivs i Finland. Om somrarna brukar hon och familjen åka bil i Åbos skärgård. 

Nu väntar sommaren runt hörnet, men Peltoniemi påminner om att vi inte endast kan förlita oss på att smittfallen sjunker då, vi måste tänka långsiktigare. Nya virusvarianter och ett stort utbrott i Åbo på sistone talar om hur oförutsägbar situationen är.

I samma anda som hon försöker peppa Åboborna under stadens presskonferenser, säger sig Peltoniemi ändå vara hoppfull om framtiden.

–  Redan nu ser vi att behovet av sjukhusvård, och dödsfallen minskar tack vare vaccinationerna. Vi klarar det här.

Under påskhelgen ska Peltoniemi umgås med familjen, och sitta vid jobbtelefonen, alltid redo att svara på våra frågor. 

Alexandra Granberg

Alexandra Granberg
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln