Jullåtar för mig är lite av en hat- och kärleksaffär. Den första advent älskar jag dem. Den tjugosjunde december hatar jag dem.
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
När nätterna blir långa och kölden sätter in, då börjar spellistorna sakta övergå till ett sammelsurium av bjällerklang och klockspel.
Julen är här och artister som Michael Bublé, George Michael och Mariah Carey kommer fram ur sina gömmor. Och tur är väl det. Så mörk är natten i midvintertid, men se då nalkas ju Wham i varje varuhus.
Och är det inte George Michael som år ut och år in sjunger om sin eviga hjärtesorg i juletid så har vi ju Mariah Carey som inte vill ha något annat till jul än just dig. Och det kan ju trösta någon.
Jullåtar för mig är lite av en hat- och kärleksaffär. Den första advent älskar jag dem. Den tjugosjunde december hatar jag dem.
Det är en eldig romans på strax under trettio dagar. Men så ska det vara tycker jag.
När midnatt råder och natten går tunga fjät får man faktiskt vältra sig i glittrande julband och glammiga stråkar i all oändlighet. Vem skulle egentligen vilja ha en jul utan jul?
När jag var barn var det annorlunda. Då började man öva julsånger redan efter höstlovet för att vara redo inför skolans julfest.
Då tändes tusen juleljus på jordens mörka rund. Då vi tände ett ljus i advent.
Låt mig få tända ett ljus hörde till många konserters julrepertoar. Ute gick natten till ro, byggde en gnistranden bro, medan räven raska´ över isen.
När vi så tänt de två första ljusen i advent och sjungit om vårt land då är det dags för en dag som ligger mig mycket nära hjärtat.
Då i vårt mörka hus, hon stiger med tända ljus. Då får vi också höra om att Staffan var en stalledräng och att han vattnade sina fålar fem.
Efter Lucia går vi verkligen in i grande finale av julsångssäsongen. När det lider mot jul kommer de riktigt tunga klassikerna in.
Julen den glada går åter omkring på jorden och vi tipp-tappar ända fram till julaftonskvällen.
Det är jul, jul strålande jul. Det är gläns över sjö och strand.
Hej tomtegubbar, kanske någon ropar. Och där någonstans dimper himlen i min famn ner i ja…min famn.
Nåväl, snart är det jul i min älskade nord, är det jul i vart hjärta också?
Det kan ju vara svårt att tro, när en vit jul förblir en dröm och när kriget faktiskt inte är över.
Så inför julen tänker jag så här: Giv mig ej glans, ej guld, ej prakt i signad juletid.
Tänd ett ljus och låt det brinna.
Låt aldrig hoppet försvinna.
Det är mörkt nu.
Men det blir ljusare igen.
P.S. Hur många sångrader hittar du i texten?
Andrea Södergård
Frilansskribent
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.