Julgranen på berget i Dalsbruk vittnar om svunna tider – ÅU berättar nu granens historia och om vilka som reser den
I juletider brukar det uppenbara sig en ståtlig ensam julgran på det höga Hotellberget, med utsikt över torget och Gamla verkstaden i Dalsbruk.
– Som andra i byn brukar jag notera granen på berget – den ska vara där. Men det skulle nog bli värre liv om den plötsligt inte var där, säger Göran Blomberg – född i Dalsbruk på 40-talet, med en lång karriär vid fabriken, bland annat både som avdelningschef och som platschef.
I byn är det många som väntar på granen.
Men de som ser till att hålla den fina traditionen vid liv gör inte mycket väsen av sig.
Tryggve Röblom från Lions Club Dragsfjärd tipsar ÅU om att klättra upp på Hotellberget dagen innan lucia.
Vid överenskommet klockslag är redan fler Lionsbröder på plats uppe på berget. Fler ansluter sig till skaran, tills man är de åtta man som behövs för att resa granen.
– Förr drog man granen hit upp för hand, senare med traktor med kedjor, men numera tar vi den med fyrhjuling, berättar Röblom.
Hur man än går till väga tas granen upp på baksidan av berget, som inte är lika brant. Bakom gamla BB går det rätt så smidigt.
Rekordhög gran i år
Granen brukar vara kring åtta meter lång, men i år visar det sig att den är nästan tio meter lång. Innan resningen kan börja byts trasiga lampor ut – de är fyrtio, och lika många i den lokalt snickrade stjärnan.
Emilia ÖrnmarkLite i taget, med hjälp av en stege och olika stöd, reser männen granen. De fyra kraftiga vajrarna spänns av två män vid varje arbetspunkt.
Till traditionen hör att gnabbas om hur granen ska vändas för att stjärnan ska lysa mot torget.
Emilia Örnmark
Emilia ÖrnmarkEn timme senare är granen på plats. Ove Ekman, som varit med om denna procedur varje år sedan 2013, tycker att allting gick bra även i år.
– Granen tänds alltid på luciadagsmorgonen och lyser till Knutdagen, säger Ekman, som varje morgon under denna tid kollar att granen lyser som den ska.
Emilia Örnmark
– Det här är en viktig tradition, det är roligt att vara med och hjälpa till, fortsätter han.
I år gjorde han Mårten Nurmio sällskap med att hugga granen i Kulla, ett par dagar innan resningen.
– Ofta handlar det om en gran som växer olägligt någonstans, och som ändå ska bort, säger Tryggve Röblom.
Oklart när traditionen startade
Röblom vet berätta att grantraditionen eventuellt startade så tidigt som på 1940-talet då två unga ingenjörer hämtade med sig traditionen till orten.
Men Göran Blomberg känner till att redan innan det här fanns en järnring och stag för granen uppe på berget – traditionen tycks ha ännu längre anor. Lionsklubben litar på att det är som Blomberg säger.
– Jag minns att då fabrikens platsdirektör ordnade mottagning i representationsvillan på 40-, 50- och 60-talet var det väldigt viktigt att granen var tänd, säger Blomberg.
Villan finns ett stenkast från Hotellberget.
Lions har i 35 år sett till att granen lyser
Lions har skött granen i 35 år – klubben har i sin tur ärvt traditionen från Wärtsiläs byggnadsavdelning.
På Wärtsilätiden var det Torsten Roos, förvaltare på Hertsböle gård, som såg till att Hotellberget fick sin gran. Men innan Lions tog över traditionen var det en paus på några år.
Emilia Örnmark
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.