"Ju äldre vi blev desto tydligare förstod vi att genom att hjälpa andra kunde hela gruppen fungera bättre"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Ronald Österbacka
När en kris slår till, oberoende om i det privata eller offentliga, stor eller liten, så agerar vi människor många gånger mer eller mindre (ir)rationellt. Det som i stunden verkar vara den mest fiffiga åtgärden, kan lite senare visa sig vara fullständigt irrationellt beteende. Kriser är ju till sin natur såna att man inte kan förutse riktigt hur de utvecklar sig i den akuta fasen när man borde fatta de beslut som ger bäst resultat.
Sällan finns det färdiga strategier för alla sorter av kriser, trots att vi som samhälle kan förbereda oss på många olika sätt.
Ledarskapet testas i tider av kris heter det. Jag är knappast den enda som har funderat på krishantering under de senaste veckorna och naturligtvis drar jag paralleller till mitt eget liv. Jag har funderat framförallt på hur olika ledarskapet har tagit sig uttryck inom två organisationer som jag, som många andra, varit delaktig i.
Som aktiv medlem i den nygrundade scoutkåren Pedersörenejdens korsbärare i mitten av 80-talet fick jag som en av de äldre vara med och delta i, utveckla och leda för oss alla nya aktiviteter. Då tänkte vi naturligtvis inte i former av ledarskap eller ansvar, utan endast att göra spännande saker.
Som genom ett mirakel klarade vi oss utan allvarligare olyckor, inte tack vare uppvisat goda ledaregenskaper, snarare med ren och skär tur.
Scoutrörelsens styrka som fostrare är inbäddad i den bakomliggande filosofin. Att på ett naturligt sätt ge unga ansvar för sig själva och andra och låta ansvaret gå vidare. Att växa tillsammans och hjälpas åt att hålla sig torr, varm och mätt samtidigt som man får vara med om äventyr av olika slag har haft en stor påverkan på mig. Scoutingens ledarskapsfilosofi kan beskrivas som ett tjänande ledarskap. Ju äldre vi blev desto tydligare förstod vi att genom att hjälpa andra kunde hela gruppen fungera bättre.
En annan organisation med helt annan filosofi är armén. För att en försvarsmakt skall fungera i extrema kriser, måste ett absolut ledarskap implementeras. Där fungerar det inte med demokratiskt fattade beslut som skall förklaras och argumenteras.
Därför är armén också en fantastisk resurs att kunna ta till för handräckning och snabb hjälp till olika myndigheter. Mindre lyckat vore det att ha arméstyre, som historien upprepade gånger ha visat.
På mig gjorde ledarskapet i armén ett stort intryck. Inte för att armén skulle ha haft en utmärkt ledarskapsskolning, utan för att jag lärde mig hur man inte ska behandla sina underordnade.
Många var exemplen då förmän utövade onödig makt bara för att strukturen gav möjligheten. Det tjänande ledarskapet kändes många gånger väldigt avlägset.
Ser vi till den finska regeringens agerande i den nu aktuella krisen så tycker jag att de har skött sitt krisledarskap på ett mycket föredömligt sätt. Regeringen fattade snabbt extrema beslut för att minimera effekterna av covid-19 på vår sjukvård. Detta är exempel på det nödvändiga auktoritära beslutsfattandet.
Med statsministern i spetsen ställde de sig sen var dag framför det finska folket och informerade om de beslut som fattats. Klart och tydligt svarade de på våra frågor ställda via journalisterna.
Sällan har de fullständiga svar på allt, men med sin närvaro, lugn och vilja att ställa sig framför det finska folket och peka ut den utstakade riktningen för Finland, gjorde att jag kände stor respekt och godkännande för de svåra och kraftiga beslut de måste fatta.
Nu när den mest akuta krisen är över och mera information finns tillgänglig, har vi kommit till den fas där det krävs mera eftertänksamhet och argumentation för att genomföra eller upprätthålla vissa beslut. Så småningom börjar vi finländare, i detta specifika fall representerade av grundlagsutskott, opposition och justitiekansler att ifrågasätta om de exceptionella inskränkningarna av de mänskliga rättigheterna har tillräckligt med argument för att kunna fortgå.
Att öppna upp gränserna till Nyland i förtid, trots att faran för smittspridning ännu är stor, visade att regeringen kunde ompröva sina tidigare beslut när nya argument har kommit fram. Även nu informerar man klart och tydligt och förklarar varför. Inte undra på att regeringspartierna ökar i popularitet.
Ett talesätt från barndomen lyder ”roko kaar som int kan endä se”, dålig karl som inte kan ändra sig.
Det ser jag som ett uttryck för ett tjänande ledarskap!
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.