Mikael Heinrichs 10.02.2022 17:35

TPS-tränaren Jonatan Johansson har all press på sig att leverera. Klubben firar 100-årsjubileum och herrlaget spelar i Ettan. Det finns bara en målsättning i år – att ta steget upp till ligan, helst utan att ens behöva kvala.

– Det finns alltid press och det är klart att vi ska stiga i år. Det här är ett stort år för klubben som helhet. Jag vill gärna ha den pressen på mig, jag tycker om utmaningar. Det värsta som kan hända är att ingen skulle bry sig om hur det går, säger Jonatan Johansson bestämt.

Jämn säsong att vänta

Budgeten för lagbygget är ungefär den samma som för ett år sedan då man till slut föll på målsnöret i hemmamatchen mot VPS där man nästan hade kunnat säkra ett avancemang och senare Rovaniemi där man också missade ligakvalet. Året innan hängde ligaexistensen likaså på ett enda mål i kvalet mot KTP.

Mycket talar för att serien blir oerhört jämn också i år – och då gäller det för TPS att inte ge ett liknande försprång till de andra som man gjorde förra säsongen.

Fyra öppningsspelare behövs

– I Finland är det ofta så att man börjar om nästan från noll med lagbygget efter säsongen. Jag lärde mig mycket av de misstag vi gjorde förra vintern och vi känner att vi är i en bättre situation än i fjol vid samma tidpunkt. Visst, vi har en väldigt tunn trupp ännu och jag bedömer att vi behöver åtminstone fyra spelare till som kan ta en plats i öppningselvan.

Var gick det fel förra säsongen?

– I fjol hade vi en massa testspelare under vintern som inte höll måttet, men nu har vi valt att ta in högst två i gången och ge dem en match att visa vad de går för. Ingen har fastnat i näten ännu, säger Johansson och syftar på att varken Jesse Huhtala eller Miika Kauppila övertygade tillräckligt mot PK-35 förra veckan.

Arkiv/Jesper Lindblom

Högst upp på önskelistan just nu står en spelare som kan tillföra snabbhet på kanten och en bollsäker mittfältare. Samtidigt inser Johansson realiteterna som gäller på nästhögsta nivån i Finland.

– Spelare vi tar in utifrån ska uttryckligen vara förstärkningar som tillför ett mervärde utöver de spelartyper man redan har i laget. I första hand är vi ute efter inhemska spelare eller spelare som i alla fall är bekanta med finländsk fotboll, men vi är sällan en spelares förstaval. Vi kan inte konkurrera med pengar, utan får i stället lov att konkurrera med andra saker.

– Vi har scoutat Ettans spelare bra och fick in Simo Roiha, Daniel Rantanen och Olli Jakonen. Joonas Lakkamäki tycker jag är ett bra kap av oss, det finns mycket att jobba med men också mycket potential.

Tar gärna in spelare som är bekanta

Johansson skulle gärna se att klubben igen kunde låna in en eller flera spelare under säsongen, exempelvis från England eller Skottland där han har goda kontakter.

– I fjol kom Sonny Hilton in via en bekant agent, på sommaren tog vi in Serge Atakayi som jag kände från åren i Rangers och Ilari Mettälä var klubben bekant med sedan förr. Det var lyckat både för klubben och för spelarna som fick kontrakt till högre serier.

– Man måste utnyttja sina kontakter och lita på folk, eftersom det inte finns resurser att åka runt och se på spelare. Jag vet en massa spelare i Skottland som jag gärna skulle ta över till TPS, men de har förstås en hel del alternativ på närmare håll också.

Gillar sparringspartner i teamet

TPS fick en ny assisterande tränare för en dryg vecka sedan då katalanen Gabriel Garcia Xatart med erfarenhet bland annat från EIF, PEPO och KTP anslöt till tränarstaben.

– För mig var det viktigt att få in en tränare som både kan och vågar utmana mig, en tränare som har en liknande syn på fotbollen som jag, men ändå med ett annat perspektiv. Dessutom ville vi ha en tränare som är bekant med finländsk fotboll och har varit ansvarig tränare. Han fyller alla de här kriterierna och vårt samarbete har kommit i gång riktigt bra.

Känslosamma matcher mot fostrarföreningen

Den kommande säsongen blir på många sätt speciell, inte minst för Johansson själv. De två finländska klubbarna som betyder mest för honom personligen kommer väldigt nära inpå då hans TPS möter Pargas IF.

– Piffen gav mig min gräsrotsutbildning och TPS gav mig min finländska elitfotbollsutbildning och chansen att gå vidare. Det är väldigt fint att Piffen lyckades ta steget upp, men jag är inte egentligen överraskad. Man har jobbat hårt med junior- och representationslagen under en längre tid.

Senast då Pargas IF spelade på den här nivån fanns en viss 18-årig yngling med nummer 11 på tröjan med i laguppställningen.

– 1994 var det stort för mig att få spela i Ettan för Piffen, det var en bra grund att ta sig vidare från. Det var en intressant säsong på många sätt, men samtidigt har den finländska fotbollen gått väldigt mycket framåt under den tiden.

– Säkert kommer det att kännas speciellt då lagen möts. Men sen då det gäller så är jag så pass mycket av en tävlingsmänniska att det nog inte finns någon tvekan om var min lojalitet ligger. Jag ligger nästan på gränsen till att ta till fusk då jag tävlar med min elvaåriga son, skrattar Johansson.

Johanssons son Jonatan junior har spelat med Pargas IF:s juniorer till och från under de senaste somrarna – och kommer sannolikt att göra det igen i sommar.

Hur jobbigt är det att ha familjen på distans?

– Jag är ju van med det sedan tidigare, men visst är det jobbigt. Särskilt nu då det har varit knepigare att resa. Man lever nog litet som i en bubbla, särskilt vintertid.

Mikael Heinrichs
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln