Johan Santalahti är unga Kimitoöbors röst i välfärdsområdet – vill lyfta fram ohälsa bland unga
– Jag är kanske inte den man associerar med välfärdsfrågor, men jag vill gärna påverka hur unga mår på denna ö och i Egentliga Finland, säger Johan Santalahti, vice ordförande för Kimitoöns Ungdomsparlament.
Han har nyss av Kimitoöns kommunstyrelse blivit vald till Kimitoöns representant i ungdomsfullmäktige inom Egentliga Finlands välfärdsområde. Det är Kimitoöns Ungdomsparlament som valt sin representant, bland få intresserade.
Exakt vad Santalahtis uppdrag kommer att gå ut på har han inte ännu fått information om. Han ser dock fram emot det här, bland annat att få bekanta sig med andra kommuners lösningar för unga.
– Min grej blir väl att hålla koll på Kimitoöns unga. Välfärd associeras ofta inte med unga, utan det brukar handla om sjukvård och äldrevård. Men ungdomarnas röst är viktig, säger han.
Fyra påverkansorgan
Egentliga Finlands välfärdsområde inrättar förutom ett ungdomsfullmäktige också rådgivande nämnder för äldre, personer med funktionsnedsättning och kulturell mångfald.
Det här gör man för att säkerställa invånarnas möjligheter att delta och påverka och dessa går under benämningen påverkansorgan.
Alla kommuner i Egentliga Finland har ombetts att föreslå medlemmar till de fyra påverksorganen.
I praktiken kan påverksorganen delta i förberedning, genomförande och uppföljning av välfärdsområdet i ärenden som berör tjänster för barn och unga, äldre, personer med funktionsnedsättning, invandrare och personer med främmande språk som modersmål.
I påverkansorganen representeras Kimitoön av Ghita Edmark i välfärdsområdets äldreråd och av Janina Kaita i välfärdsområdets handikappråd.
Källa: Egentliga Finlands välfärdsområde
Ungas illamående i skuggan – kö till mentalvården
Santalahtis uppfattning är att många unga i dag mår psykiskt dåligt.
– Just efter coronan pratades det mycket om ungas illamående och det uppmärksammades i media. Fortsättningsvis mår ungdomarna inte bra, även om de kanske mår bättre, men det här har nu hamnat i skuggan.
Santalahti har känslan att ungdomarna har det okej på Kimitoön, men tycker det finns rum för förbättring gällande resurserna för elevhälsa i skolorna.
– Vissa coronaeffekter finns kvar. Distansundervisningen var svår och den skadade undervisningen – man lärde sig mindre. Ett år av bra undervisning försvann, även om lärarna gjorde sitt bästa. Efteråt gick allt bara på som normalt.
Förutom skolhälsovårdare har Kimitoön 2,5 kuratorer och två skolpsykologer som har hand om eleverna i de åtta skolorna plus Axxell Brusaby. Enligt Kimitoöns bildningschef Marjaana Hoikkala finns köer.
– Specialsjukvården drar inte, elever och studerande fås inte vidare. Kuratorerna lappar bortfallet då kontakten till bland annat mentalvårdssidan går trögt, säger hon.
Långa avstånd tär på det sociala livet
En annan orsak till att unga har det tufft på Kimitoön, liksom på annan landsbygd, ser Santalahti i de långa avstånden. Det här är en fråga han lyfte fram under Landsbygdsriksdagen i Kasnäs i slutet av oktober och en fråga han kommer att föra fram i sitt uppdrag inom välfärdsområdet.
– Långa distanser gör det svårt att träffas, det blir svårt att ha ett socialt liv. Antingen träffas man online eller inte alls. Här finns inte tillräckligt fungerande kommunikationer. Med få bussturer är det svårt att ha ett socialt liv, speciellt om man inte har moped, mopobil eller föräldrar som kan skjutsa.
Enligt Matkahuolto går sju turer på vardagseftermiddagar och kvällar från Kimito till Dalsbruk och tre i andra riktningen. På veckosluten går det fyra turer från Kimito till Dalsbruk och tre i andra riktningen. Men bor man utanför den rutten, eller låt säga i Kasnäs eller Västanfjärd får man förlita sig på enbart skolbussen.
Santalahti är uppväxt i Rosala, men bor numera i Kimito. Att pendla från skärgården till gymnasiet i Kimito var inte en möjlighet.
Enligt Santalahti finns det ett socialt liv bland unga i Kimito, men han säger att det långt handlar om fester med alkohol och om att ”hänga” på byn. Han säger vidare att de sociala kretsarna kan vara svåra att komma in i.
Någon lösning på problemet har inte Santalahti på rak arm, men hoppas att saken kunde diskuteras och att man tänker utanför boxen.
– Det handlar förstås om vem som betalar, men jag tycker inte att man kan sätta ett pris på ungas välmående.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.