Robin Sjöstrand 05.02.2021 07:00

Johan Ludvig Runeberg föddes i Jakobstad och levde största delen av sitt liv i Borgå – det vet alla.

Att han levde ett par år i Pargas och trolovade sig med Fredrika Tengström under den tiden är också en del av vår nationalskalds liv som de flesta känner till – speciellt i våra trakter.

Men innan det tillbringade Runeberg fem år vid Kejserliga Akademien i Åbo, och de åren ligger för de flesta höljda i dunkel.

Vad gjorde Runeberg i Åbo egentligen? Vem umgicks han med? Och var studieåren lika formande för vår nationalskald som de är för de flesta unga?

I september 1822 kom Johan Ludvig Runeberg till Åbo. Han kom till staden efter att ha slutfört sin skolgång i Vasa och framför honom låg studier vid Kejserliga Akademien, som Åbo Akademi hette efter att Ryssland tagit Finland från Sverige.

– På den tiden avlade man studentexamen i Åbo, så det var huvudorsaken till att Runeberg reste dit, berättar Agneta Rahikainen på Svenska litteratursällskapet i Finland.

Förutom att Rahikainen jobbar som marknadsföringschef på SLS så är hon också författare till boken ”Johan Ludvig & Fredrika Runeberg : en bildbiografi” – hon vet alltså vad hon talar om inom ämnet Runeberg.

– Studierna vid Akadmien var till stor del samma som präststudier. På den tiden fanns inga särskilda studieinriktningar och alla studerande hade i princip samma program. Det var först senare som studierna reformerades och olika inriktningar skapades.

Svenska litteratursällskapet

Runeberg var långt ifrån den enda blivande kändisen som studerade vid Akademin i det skedet.

Till hans studiekompisar hörde bland andra Elias Lönnrot, som ju sedermera kom att sammanställa Kalevala, och Johan Vilhelm Snellman, senare professor, senator och grundare av tidskriften Saima – och orsaken till att vi firar Snellmandagen.

Den intellektuella och akademiska miljön började smitta av sig ordentligt på Runeberg.

– Egentligen kan man säga att om Runeberg fick sitt emotionella sammanhang när han började umgås med Fredrika Tengström i Pargas, så fick han sitt intellektuella sammanhang vid Kejserliga Akademien. Det var här han mötte många av de personer som skulle bli hans vänner livet ut, säger Rahikainen.

Kom från en fattig kultursläkt

Runeberg kom till Åbo fattig. Reskassan hade samlats in av vänner och släktingar och de kläder han hade med sig var hans fars gamla kläder – alltför korta för den långe och gänglige ynglingen.

Efter avlagd studentexamen inledde han studier i huvudsakligen latin och grekiska, men under våren 1823 kom också filosofi med i bilden.

Trots att Runeberg var fattig kom han från en kultursläkt och familjen var släkt med Tengströmarna, som hade mycket inflytande i Finland vid den här tiden, bland annat genom ärkebiskop Jakob Tengström.

Runebergs pappa var gammal sjökapten som hade förlamats av ett slaganfall, och det gjorde att familjen föll i fattigdom.

– Men man behövde inte pengar för att studera vid Akademien. Elias Lönnrot kom från allmogen och för honom var klassresan betydligt längre än för Runeberg, säger Rahikainen.

Det som fick Runeberg antagen till Akademien var istället rekommendationer från hans lärare i Vasa. De rekommendationerna gjorde också att professor Anders Johan Lagus bad honom att läsa läxor med professorns döttrar.

Sommaren 1823 ledde det till att Runeberg fick anställning hos professorns son i Lundo som informator – i princip en hemlärare – och i och med det var den blivande nationalskaldens inkomst räddad för en tid framöver.

En diktare växer fram

Också Runebergs diktande utvecklades i Åbo. Han läste inte särskilt mycket skönlitteratur men fick under studieåren ta del av svenska skalder som Tegnér, Stagnelius och Atterbom, alla romantiker som han senare delvis kom att ta avstånd från.

Det är osäkert exakt när han började skriva dikter, men det första verket som finns bevarat för eftervärlden – som dock aldrig publicerades – skrevs hos familjen Lagus i Lundo. Det skrev Runeberg på hexameter och verket fick namnet Wargen.

– Att skriva poesi hörde till sättet att vara intellektuell på den tiden. Även om det fanns kvinnor som skrev så var det en väldigt manlig genre, säger Rahikainen.

Därför är det kanske inte så underligt att Runeberg och hans studiekompisar började tävla – som män ofta gör. Och de tävlade i poesi.

Svenska litteratursällskapet

En berättelse placerar Runeberg, Snellman och deras bästa vän Johan Jakob Nervander vid Choraeus källa ute på Runsala, där de fördrev tiden med en dikttävling om källan, berättar Rahikainen.

– Runeberg förlorade, och som straff fick han hoppa tre varv runt källan på ett ben, med en näverriva – som man använde att ösa vatten ur källan – på huvudet.

Runebergs dikt i tävlingen ska enligt traditionen ha varit en tidig version av dikten Källan, som är ett av hans mest kända verk, och har tonsatts av Fredrik August Ehrström och hör till Finlands mest sjungna sånger.

– Men om man ser på texten så måste det nästan handla om en källa som är tillräckligt stor för att spegla molnens tåg i den, och det är jag osäker på om Choreaus källa var. Jag tror kanske mer på den kända Runebergs källa i Ruovesi, där Runeberg tillbringade ett par år som informator när han behövde pengar för studierna, säger Rahikainen.

På finnbete för att finansiera studierna

Runeberg tillbringade hela år 1824 och stora delar av 1825 som informator i Ruovesi, högt bland Saarijärvis moar. Det var där han stötte på det finska Finland och den tiden lade grunden till dikten om bonden Paavo.

– Runeberg själv talade ingen finska, eller åtminstone en ytterst rudimentär sådan, men det var här han fick grunden till de texter som kanske gjort honom mest känd, de som beskriver det finska sinnelaget och naturen – och det trots att det var en sådan kort tid, säger Rahikainen.

När han återvände till Åbo hade han tillräckligt med pengar på fickan för att på allvar kunna koncentrera sig på att slutföra studierna.

För att få en kandidatexamen krävdes tentamen i elva olika ämnen.

Runeberg var en sann humanist som briljerade i grekiska, men hade oerhörda problem med kemin.

Våren 1827 var Runeberg dessutom sjuk i frossan – troligen en malariasjukdom – som också satte käppar i hjulet för hans studier.

– Sjukdomen var sån att man drabbades av plötsliga feberattacker, där febern steg så högt att man skakade. Sedan kunde man vara frisk i långa tider, innan en ny attack kom. Det här påminner mycket om sjukdomsförloppet hos malaria och på den tiden var läget gynnsamt i södra Finland och delar av Ryssland för malariamyggan, så man antar att malaria var vanligt då, säger Rahikainen.

I slutet av våren slutförde Runeberg trots allt sin kandidatexamen och blev promoverad till magister. Det blev också slutet på hans tid i Åbo.

Janne Rentola

Strax innan den sista Åbovåren publicerades en av Runebergs dikter för första gången i tryck.

Efter en tillställning med hans vänner, där han fick i uppdrag att skriva en dikt till solen, övertalades Runeberg att låta skicka in den till tidningen.

Dikten heter rätt och slätt ”Till solen” och den trycktes i Åbo Tidningar den 16 december 1826.

Men det tog ytterligare dryga tre år innan hans dikter utkom i bokform.

– Hans första samling, under namnet Dikter, utkom 1830. Men där finns säkerligen flera dikter med koppling till Åbo för den som letar. Verket Elgskyttarne som utkom 1832 påbörjades redan 1827, så det kan mycket väl också ha skrivits delvis i Åbo. Den är skriven på hexameter och det är ett ganska komplicerat versmått om man ska få alla stavelser och betoningar rätt, så det är helt förståeligt att det tog några år att slutföra, säger Rahikainen.

Åbo Akademis bibliotek

Efter sin Åbovistelse flyttade Runeberg till Pargas för att jobba för ärkebiskop Tengström och där träffade han sin småkusin och blivande fru Fredrika Tengström.

Sedermera flyttade de till Helsingfors och Borgå och han blev en inflytelserik poet bland borgarklassen i Finland – efter hans död också bland resten av folket, efter införandet av folkskolan.

Men det var trots allt i Åbo som Runebergs kreativa sida utvecklades, det var där den slipades och polerades tillsammans med professorerna vid Kejserliga Akademien och framför allt med studiekamraterna.

Och den lilla delen av vår nationalskalds historia kan Åbo bära med stolthet.

Källor: Runeberg.net och Agneta Rahikainen.

Artikeln korrigerad 09.47: Åbo Akademi hade vid tiden när Runeberg studerade där bytt namn till Kejserliga Akademien.

Robin Sjöstrand
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln