Jarmo Kujala lever för kulturen på Kimitoön – firar 60 år med föreställning i S:t Karins
Han har jobbat 25 år vid Sagalunds museum i Kimito, han har varit med då teaterverksamheten blommade för fullt i Wrethalla i Kimito och han har sedan år 1994 varit sekreterare i Kimitoöns Musikgille – en förening som är grunden till mångt och mycket inom kulturen på ön.
Närmare 40 år har kulturpersonligheten Jarmo Kujala varit aktiv inom kulturfältet på Kimitoön.
– Kulturen har gett mig glädje och människokontakter. Nej, jag kan inte tänka mig ett liv utan kulturen, säger Kujala.
Firar 60 med föreställning
Han fyllde i somras 60 år och har för att fira det skapat en finskspråkig föreställning vid Kaarina-Teatteri.
– Det här är mitt sätt att fira. Andra firar genom att åka på resa, men så gör inte jag, säger Kujala.
Den första föreställningen gavs i slutet av oktober för 60 personer, och på publikens begäran ges en till den 28 november. Biljettintäkterna går till teatern, där Kujala efter flytten från Kimito till S:t Karins hittat ett kulturellt sammanhang som han trivs i.
Föreställningen är uppbyggd kring Kujalas dikt- och sångfavoriter, och den berättar indirekt om hans liv. Bland annat ingår dikter av Katri Vala, som handlar om flyktingar och är skrivna under kriget på 40-talet.
Musiken är gamla schlagers av bland andra Georg Malmstén och Toni Edelmann.
– Föreställningen berättar om hur det var att vara ung, om en ung Jarmos tankar. Men det är inte någon självbiografi.
Hurdan var då en ung Jarmo?
– Väldigt blyg, försiktig – speciellt då det kommer till människor. Jag var känslig och tog allt personligt.
Tvåspråkig uppväxt i adoptivfamilj
Kujala berättar att han som tvååring, år 1962, flyttade från Kuusankoski till sin adoptivfamilj i Kimito. En svenskspråkig pappa och en finskspråkig mamma har gett Kujala en flytande tvåspråkighet.
– Tanken var att jag skulle gå i finsk skola, men eftersom vi bodde i Hulta, så blev det svenskspråkiga Tjuda skola. Därför blev min svenska stark, vilket jag är glad för.
Jarmo Kujala
- Bor: Född i Kuusankoski, har vuxit upp, bott och verkat i Kimito. Nu bosatt i S:t Karins.
- Aktuell som: Firar 60 år med föreställningen Olen vielä kaukana (ungefär: Jag är ännu långt borta) på Kaarina-Teatteri.
- Jobbar: Som arkivarie vid Sagalunds museum i Kimito
- Här trivs jag bäst: Ensam hemma.
- Därför är kultur viktigt: Kulturen ger oss kraft och mod, känslor, upplevelser och drivkraft i livet.
Längtan till Sagalund
Redan under studierna vid Kimitoöns gymnasium hade Kujala en önskan om att jobba som guide vid Sagalunds museum – en önskan som visade sig bli sann efter tio år på biblioteket och en period av arbetslöshet under 90-talets lågkonjunktur.
Kujalas tid vid Sagalund inleddes år 1995, där han fortfarande jobbar.
– Jag gillar miljön här i Sagalund och att träffa folk som jag inte annars skulle träffa. Som arkivarie lever man i en egen värld här, säger Kujala.
Speciellt bra minns han då president Tarja Halonen tillsammans med Pentti Arajärvi besökte Sagalund i samband med ett officiellt besök på Kimitoön i början av 2000-talet. Också Tanja Karpela har Kujala träffat här, under den tid då hon var kulturminister.
Har lärt sig allt om teater i Wrethalla
I 29 år var Kujala aktiv inom Kimito Ungdomsförening (KUF) och var med då teaterkulturen blomstrade här.
Då var teaterinstruktör Reinhold Weckström ”Weckis” kraftigt involverad som regissör för föreställningar vid alla svenskspråkiga ungdomsföreningar i Åboland. Men som den eldsjäl han var målade han också kulisser, sminkade skådespelarna och fixade med scenkläder.
– Det var en riktig teaterskola, där jag lärde mig allt om teater. Weckström sporrade mitt teaterintresse. Jag minns att han sade till mig ”Du kan bli skådespelare, men det är ett hårt jobb”.
Arkiv/Hanna Holmberg-SundmanDå Weckström gick i pension tog Kujala över hans roll, och regisserade som första pjäs Pastor Jussilainen (1979). Den blev en succé som lockade 2 000 åskådare. Efter det investerade KUF i bland annat en garderob och rekvisita.
Efter det blev många pjäser till i Kujalas regi. En av traditionerna är att KUF ordnar trettondagsteater för att fira Wrethallas invigning (6 januari 1898), men det har nu gått fler år sen senaste revyer.
– En eldsjäl fattas och kanske en generationsväxling. Men så har ju också tiderna förändrats. Numera finns Villa Lande, fler kulturarrangörer och internet, säger Kujala.
Han tror dock på en framtid för teatern i Kimito, men kanske i något nya former.
Långtida sekreterare i Musikgillet
Ett annat sammanhang där Kujala sedan 1994 haft och fortfarande har en stor roll som sekreterare är Kimitoöns Musikgille (grundat 1974).
Inom Musikgillet har mycket av det stora i Kimitoöns kulturliv fått sin start: Här togs initiativet till grundandet av musikskolan (Musikinstitutet Arkipelag), här startade Kimitoöns Musikfestspel och även Baltic Jazz fick på 80-talet sin början i Musikgillet.
Föreningens storhetstid inföll på 70- och 80-talet då man ordnade många stora tillställningar (till exempel spelmansstämma), konserter, program samt teater och drama.
– På senare tid har vi ordnat program främst på serviceboenden, men nu under coronan är det ju inte möjligt. Nu funderar vi på att göra något digitalt.
Även det traditionella självständighetsprogrammet uteblir i år.
Ny pjäs övas in
Insatsen för kulturen slutar ingalunda här för Kujala. Nästa premiär är inbokad på teatern i S:t Karins den 12 februari, då Kujala medverkar i en dramatisering av Tove Janssons text ”Kaksi naista ja meri” (Två kvinnor och havet).
Kujala har några år kvar på Sagalund, och har efter det tänkt bli skolfarfar, kanske på den nya hemorten, kanske i Kimito.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.