Jarmo Kujala lämnar Sagalunds museum efter 30 år – minnet då han som Axel Oxenstierna vägrade hälsa på presidenten tar han med sig
Jarmo Kujala är för många känd som den stränga läraren i Vreta skola vid Sagalunds museum, men där har han också axlat roller som Axel Oxenstierna, Farbror Blå, gårdfarihandlaren, påsaryssen och drängen Anton.
Han är också den som i sitt trettio år långa värv vid museet byggt upp otaliga utställningar samt fungerat som guide och arkivarie. Det här är Kujalas sista sommar i museets tjänst: Vid årsskiftet går han i pension.
ÅU träffar honom en vanlig arbetsdag i Vreta skola – Kimitoöns första folkskola, men som numera är en del av Sagalunds museum.
Emilia ÖrnmarkKujala trivs fortfarande bra med sitt jobb och känner vemod, men konstaterar att ett jobb ändå är ett jobb.
– Gällande guidejobbet är det svårt att hitta nya vinklingar. Frågorna och kommentarerna är ganska långt de samma, säger Kujala.
Många minnen värda att bevara
Bland minnen från Sagalund som rotat sig extra djupt hos Kujala nämner han storsatsningen Elsa Beskows sagostig i mitten av 90-talet. Det var då han hade rollen som Farbror Blå och en hel sagovärld byggdes upp i museiparken. Han värderar också upplevelsen att få visa upp en gammaldags skoldag gång på gång.
Ett alldeles speciellt minne blir förstås dagen då Sagalund besöktes av president Tarja Halonen. Kujala mötte presidenten i sin rollfigur Axel Oxenstierna (rikskansler och friherre) och kunde därför inte underlåta sig att hälsa på presidenten.
– Då hade jag nog hjärtat i halsgropen, men hon förstod situationen!
Plötsligt avbryts ÅU-intervjun.
– Tar du mössan bort här i skolan! Mamma också.
Kujala går in i sin roll som den stränga läraren och 8-åriga Roosa Lehto och hennes mamma Ilona Lehto rycker till av tillsägelsen. Precis som jag själv har gjort någon gång. Det är något i rösten, som inte ens behöver höjas, och i det respektingivande framträdandet som har den önskade effekten.
Emilia ÖrnmarkSagalund är större än någonsin
Vi går vidare till att prata om Sagalund och utvecklingen här. Gällande Sagalunds museiområde ser Kujala inte så stora konkreta förändringar under sin tid, frånsett Falla gård som flyttades till Sagalund för cirka tio år sedan.
– Med Falla blev det mycket att göra och röra för besökarna. Sagalund blev en plats där man får göra och ta del av.
Arkiv/Pressbild/SagalundKujala vill också nämna det 10-åriga barnkulturcentret vid museet som gjort att verksamheten för barn blivit mer systematisk och planerad.
– Fast museiområdet är det samma är Sagalund större än någonsin. Det händer mer under en längre tid än förut.
Även om digitalisering enligt Kujala diskuterats flera gånger, till exempel så att guidning kunde fås genom en QR-kod, syns digitaliseringens framfart inte ännu i Sagalund. Här står den mänskliga kontakten fortfarande högt i kurs.
Vad ska du fylla dina pensionärsdagar med?
– Jag har funderat på att bli skolfarfar. I pensionsåldern pratas det mediciner, sjukdomar och ork. Men om man umgås med unga kan man kanske hållas i tiden. De lever i en annorlunda värld, som kan vara svår. Kanske en äldre kan ha något att ge?
Vidare har Kujala lovat att utföra vissa arkivjobb för Sagalund efter sin pensionering. Och förstås lever hans stora intresse för teater vidare.
Emilia Örnmark
Fotografier från förr och känd diktare mål för två av sommarens utställningar i Sagalund – de är Jarmo Kujalas sista
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.