Japansk professor oroas av att unga isolerar sig från samhället – ser likheter mellan Finland och Japan
Takeshi Tamura, professor i barnpsykiatri och praktiserande familjeterapeut, fyllde en föreläsningssal i Åbo på fredagen, när han föreläste om unga som självmant isolerar sig från samhället.
– Många tänker att det är internet som är orsaken. Att tonåringar blir beroende av datorspel till exempel. Men fenomenet har funnits redan länge innan internet, säger Tamura.
Tamura har specialiserat sig på att hjälpa familjer där ett barn isolerar sig från alla social kontakt.
Hikikomori är den japanska termen fenomenet, som på senaste tid fått stor uppmärksamhet i Japan.
Man uppskattar att ungefär 1,5 miljoner personer lever helt socialt isolerade i Japan, vilket är 1–2 procent av landets befolkning.
Jacob HjortmanHikikomori är mera vanligt i Japan än i många andra länder, men samma fenomen förekommer i hela världen.
Termen hikikomori myntades på 1990-talet men fenomenet är betydligt äldre än så, berättar Tamura.
Är internet boven, eller ett hjälpmedel?
Internet kan bli ett sätt att hjälpa många socialt isolerade att skapa nya kontakter.
– I Japan finns det skolor som erbjuder undervisning via nätet. Då kan de [isolerade personerna] få någon kontakt med andra människor. På min mottagning kan jag också träffa patienter via nätet, det är lättare för en del än att fysiskt komma in och träffa mig.
Tamura påpekar också att situationen har förändrats efter pandemin.
– Nu är det möjligt att jobba på nätet. Det kan också vara ett sätt att hjälpa en del hikikomori-ungdomar att komma in i samhället igen.
Han vill hitta sätt att gradvis introducera sådana ungdomar till samhället igen.
En mamma berättar
Under föreläsningen fick publiken höra en berättelse från en mamma till en hikikomori-tonåring.
Jacob Hjortman– Min son Kaito var aldrig ett väldigt socialt barn. I tonåren blev han mobbad av flickorna för sitt utseende. Då började han dra sig undan och gick inte längre till skolan, berättar Yumi Tamura.
Det finns ett starkt tabu kring mentala problem. Det gör att det blir mycket svårt för familjemedlemmarna att hjälp sitt barn.
Takeshi Tamura, professor i barnpsykiatri och familjeterapeut
Att hjälpa unga som lever isolerade är ingen lätt sak. I fallet med Kaito berättar Tamura att han uppmuntrade mamman att inte sätta press på sonen, utan vänta på att han själv börjar tala om problem han upplever.
– Nu har han ett deltidsjobb, har vänner via nätet och umgås ibland med sina kollegor, säger mamman.
Det är ett stort framsteg i sonens liv, berättar hon.
Tabubelagt problem
I en ÅU-intervju efter föreläsningen berättar Takeshi Tamura att det finns många möjliga orsaker varför någon isolerar sig från samhället.
– En orsak är att samhället i Japan inte är så inkluderande gentemot människor som är annorlunda på något sätt. Vi måste också bli bättre på att hjälpa de som har ångest och sociala rädslor. Många som isolerar sig har varit mobbade i skolan.
Jacob HjortmanI Japan är det svårt för många närstående att tala om problemet med självisolerade barn och ungdomar.
– Det finns ett starkt tabu kring mentala problem. Det gör att det blir mycket svårt för familjemedlemmarna att hjälp sitt barn.
Könsnormer spelar också in i problematiken.
Ungefär 60–70 procent av alla som självisolerar sig är pojkar och män.
– Det finns en traditionell syn på att mannen ska arbeta och försörja familjen. Det skapar en press som blir svår för många som kanske halkat av skolan eller på olika sätt är lite udda. Det gör att hikikomori är vanligare bland unga män än kvinnor.
I Finland är det enligt lag obligatoriskt för ungdomar att gå i skola tills de är 18 år. Tror du att det är en bra väg att gå?
– Det löser inte problemet. Då ser man till samhällets behov men inte till barnets. Vi måste lösa problemet genom att hjälpa barnen hantera sina känslor som ligger till grund, till exempel ångest eller rädslor.
– Skolan kan vara en plats där barnen lär sig att komma in i samhället igen, men tvång hjälper inte barnen.
Åboforskare inspireras
Andre Sourander, professor i barnpsykiatri vid Åbo universitet, säger att vi måste bli bättre på att förebygga problemet här i Finland.
– Vi har problem med skolvägrande barn och ungdomar. Kanske speciellt efter pandemin, säger han.
Jacob HjortmanDet Tamura lyfte fram om hur internetundervisning kunde vara ett sätt att gradvis inkludera socialt isolerande unga, enligt Sourander.
– Vi kan inte bara fokusera på att barnen ska komma tillbaka till skolan så snabbt som möjligt, det kan behöva ske gradvis. Om de kan komma in till skolan några timmar i veckan är det redan en vinst. Här kunde undervisning online vara ett verktyg.
Sourander påpekar vikten av samarbete mellan skolan, skolhälsovården och familjen.
– I Finland har vi tenderat att se det som ett misslyckande från föräldrarnas sida om barnen inte går till skolan. Men det kan inte bara vara föräldrarnas ansvar.
Vården och skolan kan tillsammans med föräldrarna förebygga problemen.
– Vi borde bli bättre på att fånga upp barn som mår dåligt i ett tidigt skede och hitta sätt att hjälpa dem. Till exempel skulle en del gynnas av at börja skolan ett år senare.
Jacob HjortmanDet samma reflekterar Malin Kinnunen, utvecklingschef för barnpsykiatriska forskningscentret vid Åbo universitet, kring efter föreläsningen.
I sitt arbete funderar hon själv på hur man kan hjälpa barn att bygga upp en resiliens mot emotionella utmaningar.
– Resiliens handlar om att kunna hantera ångest och veta hur man ska göra om man till exempel blir mobbad.
– Tamura talade om vikten av trygga gemenskaper och hur vi knyter an till människor i våra liv. Det var inspirerande att lyssna på honom, säger hon.
Individualism vs. kollektivism
Tamura vill se människans behov i ett kollektivistiskt perspektiv i stället för individualistiskt.
– Då ser vi hur personens relationer till föräldrarna, men även klasskamraterna, lärare, kollegor och så vidare är viktiga. Alla behöver gemenskaper där man känner sig inkluderad och att gruppen litar på en, säger han.
Den japanska kulturen är mera kollektivistisk än i många länder i väst.
– Jag fick upp ögonen för en stor skillnad mellan kulturerna när jag studerade i England. Där var de mycket mera individualistiska.
I Japan finns en tradition av att upprätthålla nära band till familjemedlemmarna.
– Det gör att föräldrarna tar hand om sina barn, även om de är 40 år och lever isolerade utan jobb.
Han ser många likheter mellan den japanska kulturen och den finländska.
– Mentaliteten här påminner på många sätt om den i Japan. Jag tror inte att ni är lika individualiserade som i England eller USA.
Seminariet ordnades som en del i barnpsykologiska forskningscentrets vid Åbo universitets 15 års firande.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.