Johan Backas 26.01.2022 06:00

Janne Grönroos trivs ypperligt med rollen som en av programvärdarna för tv-programmet Efter nio.

Sedan debuten på Radio Extrem för snart 20 år sedan har många uppfattat honom som en person som lever på sin humor. Det ledde också till en del misstankar innan han började för ett drygt år sedan.

– Det var nog några som undrade vad en sådan här pajas gör i ett seriöst program. Men jag hoppas att jag har kunnat visa att jag klarar av annat än att vara rolig, även om också det är tillåtet i Efter nio, säger Grönroos när ÅU träffar honom i Ekenäs.

Det är staden där han vuxit upp och gått i skola. Lärarstudierna lockade honom till Vasa och yrkeslivet har främst kretsat kring Helsingfors och Stockholm.

Att han år 2017 blev programledare på Aftonbladets morgon-tv berodde på kontakter han byggt under en stå upp-turné med Magnus Betnér.

När Aftonbladets producent Fredrik Kronman ringde upp första gången och frågade om Grönroos vill komma till Aftonbladet var svaret nej.

– Jag sade att jag vill sova. Jag hade nyss slutat med Extrems morgonshow och ville bara ha ett normalt liv där man kan träffa människor, inte gå och lägga sig klockan nio på kvällen för att stiga upp klockan fyra. Men småningom började jag tycka att det var ett ganska häftigt erbjudande.

Johan Backas

Grönroos säger att han lärde sig väldigt mycket under de fyra åren på Aftonbladet. Där var det ett måste att gå på djupet i fråga som fråga.

Bland annat ledde han en partiledarutfrågning och gjorde flera inslag om det amerikanska presidentvalet.

Diskussionerna om journalistik gick också längre än vad han var van med, bland annat inträffade Metoo medan han jobbade för Aftonbladet.

– Tidningens anställda Fredrik Wirtanen var ju en av de som anklagades, så det var mycket diskussion då om vad som publiceras och hur och varför.

Tryggt liv på statliga Yle

Förutom att utvecklas som programledare och journalist tycker Grönroos att han lärde sig mycket annat under tiden i Sverige.

– Innan det hade jag varit anställd av Yle hela livet, det kändes ganska tryggt och i något skedde trodde jag att jag också skulle pensioneras från bolaget. Att bli företagare var ett stort steg med mycket att lära sig, säger Grönroos vars båda föräldrar är eller har varit företagare, mamma Pirkko är pensionerad tandläkare och pappa Stefan delägare i Finnbolt som tillverkar bultar i Tenala.

Men tiden i Sverige var inte enbart positiv. Efter att ha växt upp i Finland med det utanförskap som finlandssvenskheten ibland innebär trodde han att det skulle bli annorlunda i Sverige.

– I Finland associerar många finlandssvenskar med segelbåtar, kräftskivor och pappa betalar. I Sverige däremot är man udda och associeras med bastu, sprit och knivslagsmål. Jag blev lite ledsen faktiskt efter en tid i Sverige, jag hade trott att det kommer kännas som hemma men så var det ju inte alls.

Att han slutade med Aftonbladet var egentligen en logisk följd av coronapandemin. Efter att den bröt ut arbetade han ett tag från Finland och fokuserade på valet i USA. Han märkte ändå att det var skönt att slippa resandet, och när möjligheten att efterträda Mårten Svartström på Efter nio dök upp var han inte sen att hoppa på.

– Det är roligt att jobba i Sverige, och jag åker gärna iväg på uppdrag dit igen. Men livet är här i Finland.

Johan Backas

Under åren har Grönroos funderat en hel del på publiciteten han får. I Ulrikasborg i Helsingfors där han har en lägenhet bor många finlandssvenskar så där hälsar många på honom, och samma sak i Ekenäs så klart.

– Men om jag vill vara anonym så kan jag åka till Varkaus, och räkna med att Efter nio inte har väldigt många tittare där.

Han har funderat på att arbeta mera på finska, tvåspråkig är han sedan födseln. Men den ökade publiciteten är en av två nackdelar.

– Jag hittar inte heller riktigt lika snabbt rätt ord på finska, och det är otroligt störande att gång på gång tänka: där hade jag varit rolig på svenska. Jag har fått en del bra erbjudanden om att arbeta på finska, men ännu har det inte känts rätt.

Blev padelföretagare

I dag jobbar Grönroos via sitt egna företag fyra dagar i veckan för Parad Media, produktionsbolaget som gör Efter nio.

Fredagen ägnas åt andra projekt. Det kan vara planerande av stå upp-shower eller konferenciersuppdrag.

Det senaste året har också padelbanan i Karis, som Grönroos tillsammans med Johan Skogberg och Sami Kinnari låter bygga, krävt en del tid.

– Nog har de så mycket bollkänsla i Karis också att de är värda en padelbana. Vi hoppas att hallen med en plan står färdig i april.

Du har checkat av drömjobben, det ena efter det andra. Vad drömmer du om nu?
– Jag vet inte riktigt. Jag har aldrig sökt ett jobb, utan alltid blivit tillfrågad. Men kanske jag en dag skriver en egen show och fyller Svenska Teatern på egen hand. Johan Glans sade faktiskt under en humorlandskap på just teatern att jag borde göra det. Under coronan har det blivit väldigt få stå upp-shower, men innan jul höll jag några, och jävlar vad roligt det är att få folk att skratta. Jag hade nästan glömt hur det knarket kändes.

Janne Grönroos berättar om…

… varför han började studera till lärare.

– Det var muntligt inträdesförhör, så tänkte att jag klarar det lätt. Då de frågade varför jag vill bli lärare sade jag: Jag tycker om barn – men inte på det sättet! Som tur var skrattade de. Jag var ju dessutom man från södra Finland, det skulle ha varit svårt att inte komma in. Kandidatpappren fick jag från Peffan, och jag är ännu inskriven för magisterexamen.

… chocken på första lärarpraktiken.

– Jag var i en första klass och skrev upp nödnumret på tavlan, när en elev sade: Det där numret måste jag lära mig, det kan vara bra att ha när pappa får tag på mamma. Då insåg jag att lärarjobbet är mycket mera än undervisning, jag var inte beredd på att känna den hjälplösheten. Jag hade nog mest ställt in mig på juni, juli och augusti, inte på ett sådant mörker. Men eventuellt kunde läraryrket locka i något skede av livet ännu.

… första tiden på Radio Extrem.

– De hade en tävling som hette Galleriet som jag deltog i, dokusåpor som Big Brother och The Apprentice var populära då. På avslutningsfesten gick jag fram med själförtroendet som tre, eller tretton, lonkeron ger, och sade till programledarna: Är inte ni lite gamla för att göra ungdomsradio? Otroligt nog ringde de upp ett tag senare. Jag började med Morgonrocken, som sändes söndagsmorgnar klockan 7–9, det var inte många lyssnare de sändningarna hade. Men jag satsade och skrev på förhand manus till precis allt jag skulle säga, till och med pauser för hostningar. Sedan tog jag över listan och småningom andra program.

… tiden på Extrems morgonshow.

– Jag frågade tidigt vad som var det största radioprogrammet och hörde att det var morgonsändningarna, då var det mitt mål. I nästan sex år var jag sedan en del av Succémorgon, det enda som grämer i efterhand är att Petski Westerholm var med i morgonsändningarna några månader längre än jag, som tävlingsmänniska hade jag gärna haft det rekordet. Men jag orkade helt enkelt inte längre, kroppen sade ifrån. Jag hade varit sjukskriven några gånger på grund av utmattning. Det gick inte att stiga upp 4.27 varje morgon, då man dessutom var ung och ville ha roligt på helgerna fanns det ingen tid för återhämtning.

Här hittar du övriga artiklar från Västnyland.

Johan Backas
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln