"Jag minns hur mamma fnös åt Nakna Kocken för att han lät påskina att recept som husmödrar i många länder kunnat och modifierat i decennier var hans egna."
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
En konstutställning man kan gå på virtuellt aviseras med en bild av Hilma af Klint, det är en variant av ”Altarbild” (1915) som föreställer en pyramid med fält i regnbågens färger, som sträcker sig mot en sol som har en gloria av blå himmel mot mörk bakgrund.
Jag fick en gång samma bild som vykort av en vän, stack ner det i springan mellan fönsterram och -glas, finessen med den framträdde så mycket bättre där. Persiennerna framkallade parallella linjer i bilden, det tyckte jag var fint.
När jag nu plockar ner kortet för att rekapitulera vad där står, har solen frätt bort all text utom ”Nu när”, som går att läsa tydligt. Min vän tror jag skulle uppskatta att just det blev kvar, min vän är poetiskt och filosofiskt lagd.
Det känns också som ett viktigt meddelande. Nu när tiderna är annorlunda. Nu när vi inte riktigt vet vad som ska hända. Nu när planerna för ett normaliserat liv plötsligt kallas ”exit”. Som om man inte längre visste skillnaden mellan liv och död.
Nu när tiderna är exceptionella uppskattar jag mer än någonsin rätt dosering av nyheterna. Och rätt nyansering. Liksom jag har börjat uppskatta livets baskunskaper efter förtjänst.
Som att koka gröt.
Så jag kokar gröt, en enkel rätt som räddat livet på oräkneliga. Rätt tillagad är den god och mättande och trösterik.
Gröt ska göras med omsorg, den ska röras – bäst blir den om man rör den oavbrutet. Det räcker inte alltför länge, och medan man rör kan man sjunga en sång, fantisera, ägna sig åt koncentrerad självömkan. Vad som helst, så länge man har ögonen på koket!
Av den äldre generationen har jag lärt mig att strunta i vad som står på grynpaketet, mannagrynen lägger man direkt i kall mjölk för att slippa klimpar. Min generation minns klimpig gröt i skolbespisningen, det var ledsamt. Och ångestskapande om någon gick runt med hökblick och tvingade en att äta upp. Så skedde ofta.
Att servera klimpig gröt är en form av våld.
Grötens konsistens är avgörande, den får inte vara rinnig, inte så tjock att den blir ett berg på tallriken. Portionens yta ska vara jämn och ångande. I den skepnaden är gröten själva sinnebilden av omsorg och välvilja.
Nu när man får lov att framställa de flesta måltiderna på egen hand är jag glad att jag lyssnade när gamlorna gav instruktioner för grötkoket. Alla moderna grötar och puddingar har trängt sig på för att kunskapen att koka en fin gryngröt gått i putten. Rågröt med femtioelva ingredienser kan vara gott, men kokgröt med två råvaror (och lite salt) är en vinnare. När det gäller gröt är jag mer matkonservativ är bröderna Price.
Jag minns hur mamma fnös åt Nakna Kocken för att han lät påskina att recept som husmödrar i många länder kunnat och modifierat i decennier var hans egna.
Hon skulle också fnysa åt att man gav havregröten epitetet ”over night”. Ett urgammalt tips på blixtsnabb frukostgröt är ju att man mäter upp elovenan och vattnet redan på kvällen. Man har bara inte kommit på att kalla det nåt särskilt.
En vän i litteraturen, Lars Huldén, har skrivit initierat om gröt. Han talar också om rörandets betydelse. Den finaste gröttexten finns i en av hans prosasamlingar, den boken har jag inte i hyllan, så jag får vänta med att citera tills biblioteket öppnar igen.
I hans text framgår att gröt kan vara stark som en identitet. När barnet Lars får standardfrågan ”Vad heter du?” hör han i stället ”Vad äter du?” Det är lätt att höra fel både på dialekt och högspråk.
Nu när jag kan ta tillfället i akt och själv svara säger jag som han: Gröitin! Gröt!
Tack igen, ACS! Särskilt tack för ”gamlorna”. Ett så bra ord, borde tas i flitigt bruk.
För ganska länge sen nu läste jag en fransk forskares upptäckt om att kvinnorna rörde sleven i grötkoket motsols när man annars alltid rör i maten medsols. Och minnsann! det gjorde/gör jag också när jag riktigt observerade mitt beteende. Forskaren hade en teori om att det var ett nedärvt beteende från tidernas begynnelse, men varför, det har jag glömt.