Förflytta dig till innehållet

Åbobon Jonathan Nygård fick ett dygn på sig att åka till ett sönderslaget Moçambique

Från Beira tillbaka i Åbo. Jonathan Nygård arbetade för Röda Korset i det cyklondrabbade Moçambique i en månad bland de första som ryckte ut. Foto: Carina Holm


Han sitter vid ett cafébord vid åstranden i Åbo en av de första soliga vårdagarna med sin bärbara dator och äter kanelbulle och dricker kaffe som vilken Åbobo som helst.
Men en vecka tidigare har IT-specialisten Jonathan Nygård kommit hem från det katastrofdrabbade Moçambique, där han har sett till att Röda Korsets hjälparbetare får nät- och telefonförbindelser så att de kan utföra sitt nödhjälpsarbete i det cyklon- och översvämningsdrabbade landet.
– När man åker ut bland de första är man ute i en månad. Det är ungefär vad man orkar med fysiskt och psykiskt. Efter tre veckor blev jag också bara stående i flera minuter när jag skulle borsta tänderna.

Moçambique, Bangladesh, Filippinerna

I fjol var Nygård i Bangladesh, där han skulle se till att nätförbindelserna och all informationsöverföring fungerade då Finlands Röda Kors samarbetade med norska Röda Korset kring ett fältsjukhus för rohingyaflyktingarna.
Första gången han var utsänd av Röda Korset var i det tyfondrabbade Filippinerna 2013.
– Min första tanke när jag fick frågan från Finlands Röda Kors om jag kan åka till Moçambique om ett dygn var att jag är självisk, som bara släpper allt annat för en månad för att kunna åka iväg.
Hans sambo tyckte inte att han var självisk. Hon har sedan dag ett i förhållandet varit medveten om att Nygård kan bli utskickad till ett katastrofområde på kort varsel. Till krigszoner åker han inte.
Två timmar efter att Nygård hade fått frågan kunde han ringa tillbaka till Finlands Röda Kors och svara ja.
Då åkte dottern till sin mamma och hunden till hans föräldrar.
Själv åkte Jonathan Nygård till läkaren för en obligatorisk hälsogranskning och för att få vaccinationer mot bland annat kolera och malaria, och till apoteket med en lång lista på vilka mediciner han skulle ha med sig.
– Stresspåslaget får aptiten att försvinna och jag får tvinga mig att äta när klockan visar att jag borde. Sova kan jag däremot.
Han jobbar också till vardags med IT-hjälp vid Finlands Röda Kors, så arbetsgivaren har förståelse för att han rycker ut.

Nybyggd, men totalförstörd förlossningsklinik i cyklonens spår. Foto: Jonathan Nygård

Ett väldigt maskineri som måste fungera snabbt

När myndigheterna i det katastrofdrabbade landet ber om internationell hjälp av den internationella Röda Kors-federationen i Genève i Schweiz sätts ett väldigt maskineri i gång.
Federationen skickar ut en förfrågan till alla de länder som i sina profiler har meddelat att de kan erbjuda en viss hjälp.
Spanien, Österrike, USA, Danmark och Finland har expertis inom IT- och nätverksförbindelser i sina profiler.
Finland är stort också inom logistik och sjukvård.
Nygård får frågan om möjlig utryckning en torsdag kväll klockan 17.
Klockan 18 följande dag flyger han i väg från Helsingfors-Vanda till Beira i Moçambique via Stockholm, Addis Abeba i Etiopien och huvudstaden Maputo i Moçambique.
Framme i Beira är han vid 19–20-tiden på lördag. Före övergången till sommartid hör Moçambique till samma tidszon som Finland.
När Nygård har sagt ja börjar man också packa i Röda Korsets stora lager i Kalkku i Tammerfors.
– Lådorna med utrustning är delvis färdigt packade. Nödhjälpen måste komma i väg snabbt.
När han checkar in på Helsingfors-Vanda har han bland annat en generator för elproduktion med sig i bagaget liksom utrustning för att komma igång med sitt arbete omedelbart när han kommer fram.

Beredd att klara sig på proteinstänger i en vecka

Ungefär en vecka senare skickas ett fraktplan ner till katastrofområdet med mer utrustning och matransoner för en månad för Röda Korsets hjälparbetare.
– När vi åker i väg till ett katastrofområde ska vi vara självförsörjande. Hjälparbetarna får inte bli en börda för det sönderslagna lokala samhället som vi ska hjälpa.
I den personliga packningen finns sovsäck, men också madrass och tält, ifall han skulle behöva sova utomhus.
I väskan finns också energidryck och proteinstänger för en vecka, någonting han behövde på Filippinerna, då det dröjde en vecka innan hjälparbetarna kunde få mat lokalt.
Med Nygård åker också ett medieteam som ska rapportera om katastrofen för att så snabbt som möjligt få ut bilder och information om hur det ser ut på plats. Det behövs för de penninginsamlingar som är nödvändiga för katastrofhjälpen.
– Det känns konstigt att det är så viktigt att få ut bilder till omvärlden, men inget hjälparbete går framåt om det inte samlas in pengar.
I Finland går hjälpen via Röda Korsets katastroffond, som också hjälper finländare som till exempel har förlorat sitt hem i en eldsvåda.

– Det är en livsstil att vara beredd att åka till ett katastrofområde inom 24 timmar, säger Åbobon Jonathan Nygård som nyligen jobbade för Röda Korset i det katastrofdrabbade Moçambique. Foto: Carina Holm

Alla sover på golvet i ett konferenscenter

Vid flygfältet i Beira har de internationella hjälporganisationerna sin bas. Förutom Röda Korset med omkring 15–20 personer finns bland annat World Food Programme och det internationella klustret för nödtelefoni också på plats en vecka efter att stormen Idai slog till mot Moçambique.
När Nygård landar blir det en kort briefing om läget. Vad fungerar, vad fungerar inte?
För att minska belastningen på nödtelefonins nätverk ska alla organisationer vara självförsörjande och Nygårds främsta uppgift är att se till att Röda Korsets hjälparbetare ute på fältet har nätförbindelse så att de kan göra sitt jobb och hjälpen nå fram.
De internationella hjälparbetarna sover på madrasser på golvet i en sal i ett konferenscenter, som har klarat sig undan stormen.
– Efter klockan 21 fick vi inte vara utomhus längre. Arbetsdagen började klockan sex när solen gick upp. Efter morgonmålet jobbade man och försökte hinna äta något under dagen, eller åtminstone dricka mycket vatten med saltlösning i. Klockan 18 blev det mörkt.
Ofta följer sjukdomar som kolera i katastrofernas spår, så också i Moçambique.
Hur undviker man som hjälparbetare att bli sjuk?
– Vi är ju vaccinerade mot till exempel kolera, men det är förstås viktigt med rent vatten, god handhygien och att maten inte innehåller skadliga bakterier.
Efter en vecka hemma i Finland igen är Nygård fortfarande trött.
– Värmen på cirka 36 grader Celsius är tuff och luftfuktigheten är hög. Du svettas kopiösa mängder. Det finns ingen indelning mellan arbete och fritid, du jobbar i princip hela tiden utom när du sover.

”Svårt att förstå, men många har förlorat precis allt”

Oroligt följer han med nyheterna om en ny stor storm som hotar slå till mot norra Moçambique.
– Det är svårt att förstå, men många människor i utsatta områden har förlorat precis allt. Många kom till oss och frågade efter presenningar så att de skulle få skydd för natten. De behöver också helt grundläggande köksutrustning, som kastruller, för att kunna laga mat.
– En sak som tog mig hårt var att förlossningsavdelningen på ett sjukhus, som hade byggts för ett halvår sedan, hade totalförstörts. Efter cyklonen var taket borta. Samtidigt var verksamheten i full gång med gravida, kvinnor som nyss hade fött barn och nyfödda. Det var en ögonöppnare för mig om vad en naturkatastrof är. I ett fattigt samhälle där många av husen är lätta konstruktioner kan man kanske förstå att de blir förstörda. Men att också ett helt nytt sjukhus totalförstörs kändes fruktansvärt.
Han minns också några fotbollsspelande pojkar från Filippinerna som hade hittat en gammal kassettbandspelare som de hade plockat sönder för att se hur den fungerade.
– De var precis som jag när jag var liten. De var intresserade av teknik och ville se vad det var som snurrade. Jag har tänkt mycket på vilka förutsättningar de har att komma vidare. Samtidigt tänker jag att det ju är därför jag åker ut, för att hjälpen ska nå fram så att det förstörda samhället kan återhämta sig. Det har betydelse att jag åker ut.
LÄS OCKSÅ:
Jonathan Nygård från Åbo jobbar för Röda Korset i katastrofens Moçambique

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter