Jag har inga superkrafter
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Varje år, strax innan årtalets slutsiffra gör plats för nästa, brukar man sopa upp årets viktigaste nyord, ett knippe som sen kanar runt där det finns nyfikna och språkintresserade. Vissa av orden stannar i vokabulären, andra går fort upp i rök, kommer kanske tillbaka i ett kvistigt kviss om några år. Det är Språktidningen och Språkrådet i Sverige som tar fram dem.
”Tar fram”, när började man säga så? Kanske när allting började påtänkas som produkter. Nyordslistan 2023 låter påfallande mycket som engelska: ”situationship”, ”deinfluencing”, ”ick” (det sista betyder samma som finländarnas ”yäk”, ibland är det lätt). Det har redan sagts att man kan ifrågasätta om de är svenska nyord.
Jag kanske säger att jag nöjer mig med min vanliga grinighet.
Jag njuter ofta av att bevittna språkgräl och käftande om ord. Sånt betyder ju att intresse för att kommunicera finns. Men jag har också en lista på ord där jag hör underliga undertoner, ord som tillåter att man kan förstå dem efter behag. Ord jag ogärna använder. De funkar som panoramafönster: utsikten är vid, men vad är det vi egentligen tittar efter.
Ett sådant är ”superkraft”. Det har väl inte använts före Stål- och Spindelmannen? Om någon hittar belägg före dem, var vänlig och skrik till! Och när kom ordet in i samtal mellan vuxna? Det finns frekvent som innehåll i (eller titel på) böcker för barn. När jag ögnar genom förslagen jag får på sökordet verkar en topp ha passerats för några år sen.
Nu surfar det in i självhjälpslitteraturens kölvatten och finns som lockord i faktalitteratur för alla åldrar. Trädens superkrafter. Vilken är manetens superkraft? Sårbarhetens superkraft.
Det sista är en filmad podd, jag är nyfiken på den (vill avslöja en inställsam beskäftighet jag anar), men orkar inte ta mig över barriären av introsnack, poddarnas supersvaghet, fast den robusta pratsamheten är redskapet med vilket de röjer sig plats.
Bakom superkraft anas också ganska tuffa krav. Hur min diagnos blev min superkraft – formuleringen finns i många utgåvor. Man blir lätt osäker på vad som menas. Öppenhet är kraftfullt, men ingen som har en diagnos av något slag (exemplen talar om så kallade bokstavsdiagnoser) ska väl behöva ge den sitt ansikte, bli en representation?
Det kan finnas något otäckt och programmatiskt sorglöst i superkraft, en släktskap med ”toxisk positivitet” (som finns bland nyorden 2023). Superkraft kan signalera prestationskrav (fast det låtsas annat).
Hos mig finns också en ingrodd misstänksamhet mot allt som innefattas i superlativer. ”Varför säger du ganska?”, utbrast en person en gång på en skrivworkshop, blev högröd i ansiktet och störtade ut. Inte bara jag blev förvånad, utan också alla andra som hade förstått språkkontexten.
Bra är bara bra, men i ”ganska bra” kan ganska vara förstärkningsordet, det blir lika med bättre en bra. Språk är inte bara ord, man tränas in i sammanhang och nivåer. Ett traditionellt österbottniskt superlativ kan bildas med ”lite”. Lite gott. Om man säger det vid middagsbordet brukar kocken fatta, varifrån hen än kommer. Supergott kan låta tankspritt och oengagerat.
Vilken s-kraft skulle du vilja ha? Den frågan är det helt normalt att rikta till vuxna i dag. I stället för öde ö-frågan (vem eller vad skulle du släpa med dig dit?) som utgått. Jag kanske säger att jag nöjer mig med min vanliga grinighet, men meningen är att man svarar med en egenskap från superhjältarnas värld.
I ett färskt klipp som dyker upp på skärmen frågar en reporter inte helt okända Jimmie Åkesson just det. Svaret kommer prompt: osynlighet, det vore bra. Och också om man inte hör till samma ideologisektion som Å (eller särskilt då!) tillåter gränslösheten i frågan att man tycker lika: ganska bra om det varit så.
Här kan du läsa fler kolumner av Ann-Christine Snickars.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.