Jag har accepterat de lätta livstilsförändringarna. Men hur mycket är jag egentligen villig att betala?
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Jag minns första gången jag reflekterade över människans klimatpåverkan, efter att ha läst en Kalle Anka-serie om hur spray förstör ozonlagret. Själva storyn i detalj har inte fastnat i minnet, men desto klarare kommer jag ihåg min egen starkt skeptiska reaktion.
Tanken på att min egen konsumtion förstör klimatet var redan då frånstötande. Jag använde ju inte nån form av spray, men ville ändå inte kännas vid tanken på att jag måste avstå från något.
20 år senare har jag accepterat de lättaste livstilsförändringarna. Jag sorterar sopor. Jag minimerar plastanvändning. Jag cyklar till jobbet, åtminstone då vädret är vackert. Jag äter mindre kött. Jag flyger inte mindre, men har åtminstone lätt klimatångest för att jag inte gör det. Alla de lätta valen.
Men hur mycket är jag egentligen villig att betala för en välmående planet, i termer av egen konsumtion? Kanske inte så mycket som jag borde, åtminstone inte tillräckligt snabbt.
Miljön är som Nils Torvalds skrev i ÅU 27.10 en allmänningens tragedi – ingen äger den, och ingen bär det slutgiltiga ansvaret. Ett dilemma som man i sista hand löser genom gemensamma spelregler – politik.
Utifrån FN:s klimatpanel IPCC:s rapport som publicerades i början av månaden krävs åtgärder i alla delar av samhället.
Kolumnen är för kort för att gå in på detaljnivå, men i stora drag handlar det om detta: koldioxidutsläppen borde halveras till 2030, och vi måste därför avstå från en del av vår konsumtion. Om inga oöverträffade framsteg görs så räcker det inte med grön teknologi.
Man har talat om att vårt kommande riksdagsval 2019 blir ett klimatval. För att det ska bli det måste medierna ta ett större ansvar för att ställa just politikerna till svars. IPCC:s rapport följdes upp med kommentarer av miljöexperter och forskare.
Enligt de flesta är det teoretiskt möjligt att vända klimatförändringen, men den egentliga frågan – om det är politiskt möjligt – är det inte upp till dem att svara på.
Inför valet kommer klimatfrågan att delas upp i otaliga delfrågor: skogsavverkning, kollektivtrafik, köttkonsumtion och så vidare. Det riskerar att bli rörigt för gemene väljare.
Frågan som tydligare måste ställas är därför: vad vill du avstå från? Förutsatt att vi faktiskt vill motarbeta klimatförändringen.
Kalla det klimathysteri, men det är slutledningen om man litar på att IPCC:s rapport stämmer.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.