"Jag började tänka mer på arv när Amazonas ses brinna i nyheterna, och representanter för regnskogens ursprungsfolk får ett par sekunder på sig att säga att deras barn är de rättmätiga arvtagarna till landet"
Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.
Många har fått samma brev i e-postlådan. Du har ett arv som väntar, från en släkting du inte visste att du hade. Men nu har vi, efterlevande på en helt annan kontinent, arbetat nästan ihjäl oss och hittat dig.
Spännande? Tja. Man blir irriterad eller full i skratt, beroende på dagsformen.
I går var jag nära ett arv igen. Mer än tre miljoner pund. Nu var villkoren specialiserade. Jag skulle förbinda mig att använda det mesta för välgörande verksamhet, föräldralösa barn, helst. Men fyrtio procent skulle jag få disponera fritt. Fyrtio procent av tre miljoner, det skulle ordna upp resten av mitt liv ganska fint.
Jag är inte rik med lokala mått mätt, men tror mig ha lite omdöme på kontot. Fantiserar ändå lite om att jag en dag klickar på länkarna i arvmejlen, råkar i klorna på en skurk, som inte alls heter Patricia Gunnarsson som den som bjöd ut miljonerna i går, utan något helt annat. Eller så är jag en dag så skumögd att jag går rätt i alla gillrade fällor, hur regelvidriga översättningar de än har.
Skaffa en språkgranskare nästa gång, skulle jag vilja svara Patricia G, men jag har ju redan deletat henne.
Fast min pappas kusiner från Amerika talade också så där, en dialekt som kunde ha kläckts av Googles translatorrobot, när jag träffade dem för länge sen – Google fanns inte då. Det var lite roligt att höra idiomatisk engelska stövla rätt in i Närpesdialekten. Kusinerna betraktade den som sitt dyrbaraste arv och ingen hade hjärta att rätta dem.
De senaste dagarna har jag tänkt på arv, vad det är substantiellt, och vad det är i form av framförhållning. Började stort och tänkte på världsarv. Det finns listor på dem, uppgjorda av UNESCO. Världsarven ska vara enastående och av betydelse för mänskligheten.
Finland har flera. På rak arm skulle jag veta Kvarken, Gamla Raumo och Sveaborg. Några till finns på förslag. Pemar sanatorium har funnits på tenativa listan i femton år. Världsarv kan vara skapade av människan, olika slags byggnader och konstruktioner, eller så är de natur som är viktig som habitat, för forskning eller för att den besitter stor skönhet. Såna kriterier finns.
Men inte ens UNESCO kan skydda någon plats på jorden mot exploatering och skövling, om ett kraftfullt intresse för exploatering och skövling finns i den stat som ”äger” (i praktiken äger, utan citattecken) världsarvet.
Jag började tänka mer på arv när Amazonas ses brinna i nyheterna, och representanter för regnskogens ursprungsfolk får ett par sekunder på sig att säga att deras barn är de rättmätiga arvtagarna till landet. Västvärlden talar om världens lungor och vill att alla skriver på om det. De ska inte få brinna – så länge vi lever!
Stora delar av Amazonas är också världsarv enligt UNESCO-protokollet. Centralamazonas världsarv innefattar sex miljoner hektar regnskog. Men man kan vara hur mycket världsarv, reservat eller skyddad naturpark som helst, när elden är lös hjälper det intet.
Elden är lös på många vis. Jag tänker när jag slår på nyheterna om eldsvådorna. Frågorna kring klimatförändringen kommer aldrig att hinna få ett avgörande om man håller på så här. Klotet görs alltmer obeboeligt i en rasande fart.
När man först började tala om miljöförstöring var det kopplat till mänsklig verksamhet som ibland kunde avbrytas. Om man ansträngde sig.
Skulle det hjälpa att göra världsarv av varenda kvadratcentimeter jord och varenda kubikcentimeter vatten och luft? Och adressera det till generationer som ska komma, inte till oss själva?
Det finns de som tänkt i de banorna sedan urminnes tider.
ACS återkommer i ÅU varje onsdag.
LÄS OCKSÅ:
Åboforskare i Ecuador: Amazonas kan kollapsa
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.