Jack Werner: Vi har alla ett ansvar för att fejk inte blir fakta
Jack Werner. Foto: Heidi Hakala
Lögner sprider sig snabbare och längre än sanning på nätet, visar en studie om Twitter i magasinet Science. Falska nyheter delas oftare än sanna på Twitter och det är inte robotar som gör det, utan vanliga människor – i god tro.
För ”ingen sprider vidare ett rykte, alla sprider vidare information”, säger Jack Werner, som byggt sin karriär på att granska virala bluffar. Människor vill inte medvetet sprida rykten, men gör det ändå på grund av dåligt minne, dålig faktakoll eller slarvig läsning.
Därför är det bästa tipset för att genomskåda virala lögner att vara självkritisk, säger han.
Det i särklass viktigaste du kan göra för att inte bli lurad på sociala medier är att veta när du är som mest lättlurad. Det är när det du läser bekräftar dina redan befintliga åsikter, när du är upprörd eller rädd.
”Jag skiter i att det är fejk”
I snart ett decennium har Werner ägnat sig åt att berätta sanningen bakom digitala bluffar och moderna vandringssägner. Förra våren kom han ut med boken ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”, som handlar om nätets påverkan på sanningen. Titeln har han lånat från en verklig händelse där fejk togs för fakta.
2014 spreds en story om en nioårig elev, Alva, som fick kvarsittning för att hon hade svenska flaggan på mobilen. Nyheten var falsk, men när nätanvändaren Mats fick veta det blev han likväl upprörd. ”Ja skiter i att det är fejk det är förjävligt ändå”, skrev han på Facebook. ”Nyheten” bekräftade hans världsbild, som var att man inte längre får vara stolt över sitt land utan att anklagas för att vara rasist. För honom spelade det ingen roll att just den här enskilda händelsen inte stämde, för ”det är ju så samhället ser ut”.
Problemet är att människan inte är så intresserad av vad som är objektivt sant, utan hur saker och ting hänger ihop i hennes egen värld, säger Werner.
Han vill ändå inte ge sociala medier skulden för att sanningen uppluckras. Det är bara den plattform där fenomenet blir tydligt, säger han.
Jag skulle snarare söka orsakerna i de politiska strömningarna i vår tid. Just nu har vi en tydlig tan-våg i gal-tan-skalan, man är mer konservativ och söker sig till sin egen klan.
Pratar eller skriver vi i sociala medier?
Däremot är det ett problem att vi så lättvindigt delar saker i sociala medier, anser han. ”Vi skriver och tycker samma sekund som vi upplever det”, säger Werner i sitt Ted-talk från 2015.
När vi skriver på sociala medier gör vi det ofta som om vi pratar, på samma informella sätt. När vi pratar har vi lägre förväntan på att utkrävas ansvar för det vi säger. Det uppstår en krock mellan producent och konsument, som avkräver ansvar.
Vi måste bestämma vilka regler som ska gälla på nätet, säger Werner, och pekar på två olika vägar. Den ena är att vi fortsätter betrakta det som skrivs på sociala medier som prat och agerar därefter, det vill säga inte gör någon stor affär av vad människor tycker där för att vi vet att de ”babblar”.
Den andra vägen är att vi omdefinierar vår bild av sociala medier och kräver samma ansvar som av någon som skriver i ett etablerat medium.
Aktiv men eftertänksam på Twitter
Vandringssägner har fascinerat Werner sedan han var liten. Han började med att granska virala vandringssägner i form av spökhistorier i podcasten ”Creepypodden” och gick sedan över till falska nyheter. År 2014 skapade han Viralgranskaren tillsammans med några kolleger på tidningen Metro, och belönades med Stora journalistpriset. Numera jobbar han som journalist och föreläser om källkritik på sociala medier.
Hans idé är enkel: Han tar fasta på berättelser, bilder eller uttalanden som blivit virala (nått stor spridning på nätet) och granskar sanningshalten i dem. Insikten om att vi alla är del av problemet med lögner och myter på nätet har gjort honom mycket mer försiktig – eller tråkig, enligt hans egna ord – på till exempel Twitter, där han är aktiv.
Min försiktighet når sin kulmen så fort jag läser något som får mig att känna ”jag visste väl det”. Det är då man är mest benägen att gå i fällan.
Också i intervjun märks hans starka källkritik. Han problematiserar frågeformuleringar, kritiserar förenklingar och generaliseringar och är försiktig med att ha ett svartvitt synsätt på saker och ting. Men trots att han tillbringar en stor del av sin arbetstid på att syna bluffar är han varken cynisk eller utan framtidshopp.
Nej, jag tycker samtidigt att det är sympatiskt att människan i så hög grad är ett historieberättande djur. Jag tycker om människans vilja att hela tiden beskriva den värld hon själv ser.
Så här identifierar du lögner på nätet:
1. Kom ihåg att din hjärna är den bästa på att lura dig. Om det du läser stämmer överens med vad du redan tycker kommer du i högre grad att bli lurad eftersom man tror på det man vill att ska vara sant.
2. Arbeta inte bara med källkritik utan också med källtillit. Leta upp ett antal journalister som du har förtroende för och följ dem.
3. Lär känna din informationsmiljö och använd de verktyg som finns till buds. Att hitta källan bakom en bild eller ett påstående är i dag bara några klick bort med hjälp av till exempel Google.
4. Var lika hård mot din egen grupp som mot andra. Om en människa i andra laget gör något dumt är vi väldigt bra på att kritisera, men ”ingen källkritik utan självkritik”.
Källa: Jack Werner till SPT, Yle och Dagens nyheter
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.