Italiensk oas i Åbo i trettio år – Andersson hyllar Trattoria Romana med dokumentär
Konstnären Jan-Erik Andersson (t.h.) har gjort en dokumentärfilm om krögaren Ulderico de Santis. Foto: Mia Hämäläinen.
I mitten av 80-talet var restaurangutbudet i Åbo något helt annat än det är idag. Det fanns få internationella influenser när italienaren Ulderico ”Rico” de Santis öppnade restaurangen Bassi år 1985.
Konstnären Jan-Erik Andersson minns hur restaurangen hämtade en mer avslappnad restaurangkultur till Åbo.
– Bassi var väldigt viktig för kulturlivet i Åbo. Rico var närvarande och pratade med kunderna och skapade en bra stämning, berättar Andersson.
Han beskriver hur annorlunda atmosfären var jämfört med andra restauranger, i synnerhet attityden till att ha barn med.
– Barn var väldigt välkomna. Vår dotter föddes år 1987 och vi började genast ta med henne dit, berättar Andersson.
Ricos restauranger har fortsatt vara en del av Anderssons vardag. När Trattoria Romana slog upp dörrarna på Tavastgatan föddes Anderssons son, och sonen har vuxit upp med den restaurangen.
– Jag säger ibland till Rico att om Trattoria Romana inte funnits skulle jag kanske ha flyttat bort från Åbo.
Därför ville Andersson göra en dokumentärfilm om Rico och Trattoria Romana – som en gentjänst.
– Jag ser det här som Ricos film, där han får prata oavbrutet i 45 minuter, inte som mitt eget konstprojekt, säger Andersson.
Rico har lärt sig finska enbart genom arbetet på restaurangerna.
– Han talar en egen poetisk finska, beskriver Andersson.
Med dokumentären vill Andersson också kommentera dagens diskussion om finskhet och identitet och påminna om att det alltid kommit influenser utifrån.
Ulderico ”Rico” de Santis pratar med restauranggästerna och skapar en familjär stämning. Han har lärt sig finska genom att prata med kunderna. Foto: Mia Hämäläinen
Rico kom först till Finland på grund av att hans dåvarande fru var finsk. Han hade jobbat inom restaurangbranschen i Berlin innan dess, men fick inget jobb i Finland när han inte kunde finska. Därför öppnade han en egen restaurang.
Byråkratin i början var inte lätt. Det tog tre år innan Rico fick tillstånd att sälja vin. Tills dess var det mellanöl som gällde.
Det var också utmanande att få de rätta råvarorna.
– Det fanns inte basilika i butiken, minns Rico.
Rico drev restaurangen Bassi på Auragatan fram till 1997 då han tvingades stänga den. Rico berättar hur svårt det blev att driva restaurang efter att depressionen slog till i början av 90-talet.
Efter att Bassi stängde funderade Rico på att flytta bort från Finland och bodde en tid i Tyskland och Italien.
– Jag tänkte att nu är min dotter fullvuxen och det är dags att återvända till Italien, berättar Rico.
Men han bestämde sig ändå för att flytta tillbaka till Finland och öppna en ny restaurang.
I det gamla gula huset i hörnet mot Aura å, där Bassi fanns, måste alla förändringar få godkännande av Museiverket. Därför tilltalades Rico av lokalen på Tavastgatan som inte var skyddad. Här kunde han förverkliga sin vision om en rustik taverna, som han mindes dem från sin hembygd nära Rom. I ett halvt år byggde Rico på interiören.
Dokumentärfilmen ”Rico ja Ruoka” kan ses på Youtube.
– Jag försöker hänga med i tiden genom att publicera på Youtube, säger Andersson skämtsamt.
Den första versionen av dokumentärfilmen visades under evenemanget ”Language Eating” i Wäinö Aaltonens museum år 2015. Evenemanget reflekterade över vilken identitetsskapande roll mat och språk har.
Rico har själv byggt interiören med modell av restauranger från hans uppväxt i mellersta Italien. Tegelstenarna har han hämtat från ett förfallet hus i Kakskerta. Foto: Mia Hämäläinen
När Rico skulle öppna Trattoria Romana var folk skeptiska till om någon skulle hitta dit. På den tiden fanns det inte andra restauranger på Tavastgatan. Foto: Mia Hämäläinen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.