Dan Lolax 14.03.2018 04:00

Debatten om social- och hälsovårdens framtid i Kimitoöns kommun löper längs flera spår som korsar varandra, och skidorna med dem.
Nedan ett försök att hålla isär några av spåren.

• Social- och hälsovårdsreformen innebär att kommunen om knappt två år förlorar ansvaret för social- och hälsovården.
• Landskapet ska ordna vården, själv eller genom avtal med privata vårdbolag och andra aktörer, på effektivast möjligast sätt.
• En möjlig aktör är ett åboländskt vårdbolag, där ägaren kunde vara landskapet och ett privat bolag.
• I Kimitoöns kommun vill man undvika att efter reformen bli stående med tomma serviceboenden.
• Frågan om äldrevården flankeras av invånares och politikers oro, för äldrevården och för servicen i Dalsbruk.

Vi närmar oss ett definitivt avgörande om social- och hälsovårdsreformen. Nyheter om strategiska affärer i vårdbranschen kommer allt tätare, som vägskyltar när man närmar sig en stad.
I ÅU var Juha Sipilä övertygad om att Petteri Orpo lyckats isolera det samlingspartistiska myteriet och att regeringens knappa majoritet håller.
Utskottsbehandlingar väntar men i dagsläget tyder mycket på att lagförslaget om valfrihet i vården godkänns av riksdagen i början av sommaren.
I slutet av förra veckan kunde ÅU berätta att kommunens politiker vill att anbud på Almahemmet och Hannahemmet begärs in.
Förfarandet beskrivs av politikerna som ett sorts fönstershoppande – man ser sig omkring men lovar inget.
Kommundirektören Anneli Pahta tillägger att den juridiska biten måste redas ut innan en förfrågan sänds iväg.
Frågan är om Kimitoöns kommun avancerar med en takt som är rimlig, givet att ett definitivt beslut ligger högst tre månader bort?
Eftersom den aktuella diskussionen inte har någon förankring i omsorgsnämnd, kommunstyrelse eller fullmäktige, så kan det som begärs in inte binda kommunen till något enskilt alternativ.
Efter att beslutsfattarna tagit del av alternativen måste ärendet rimligtvis kulminera i en behandling i fullmäktige, gissningsvis i juni eller augusti.
Förhoppningsvis sker det efter riksdagens beslut om valfrihetslagen. Det skulle underlätta diskussionen.
Vi utgår från att fullmäktige inkluderar frågan om ett gemensamt vårdbolag i diskussionen. Fullmäktige har trots allt i maj i fjol godkänt projektplanen för det tvåspråkiga vårdbolaget.
Chansen är att en politisk behandling i Kimitoön i juni eller augusti sammanfaller väl med utredningen om bolaget.
Projektplanen ger nämligen 30.6 som ett uppskattat slutdatum för utredningen.
Regeringens reformpolitik skapar en osäkerhet bland de kommunala beslutsfattarna, och tillfällen för vårdbolagen att ta i akt.
Esperi Cares och Attendos närvaro i kommunen verkar erbjuda en klar lösning – ett sätt för fullmäktige att utöva sin bestämmanderätt medan den rätten ännu finns. Men Kimitoöns beslutsfattare behöver ha is i magen och höja blicken.
Almahemmet och Hannahemmet är i debattens centrum. Det är begripligt.
Fastigheter och vårdpersonal hör till de mer begripliga aspekterna av social- och hälsovårdsreformen. De har också ett symbolvärde. På randen till en av de största reformerna någonsin är de fast förankrade i en enklare tid.
Samtidigt vet vi att behovet av den här typen av serviceboende kommer att minska. Hemvård och nya typer av boenden är på frammarsch.
Därför har Almahemmet blivit en riskfaktor för kommunen, inte bara för att fastigheten måste renoveras utan också för att den efter en renovering kan komma till korta i en allt mer konkurrensdriven vårdbransch.
Ja, det är krasst att se på vården på det här sättet men kom ihåg att reformens syfte är att göra vården mindre kostsam.
För beslutsfattarna i kommunen handlar det om att motivera besluten med att vården blir bättre, oavsett hurdana väggar som omger den. Det stora kruxet är att beslutens räckvidd är begränsad.
När landskapet tar över ordnandet av vården, och eventuella avtal med privata aktörer hävs eller upphör, försvinner det kommunala inflytandet (och på landskapsnivå blir det svårt för små kommuner att hävda sig).
Att i den här situationen förvänta sig att önskemål om läkar- och skötarmottagning i Dalsbruk ska uppfyllas på ett bestående sätt verkar väl optimistiskt.
När landskapets förändringsorganisation kartlade den offentliga vården i Egentliga Finland klassades Iniö hälsostation som att vara av liten betydelse för tillgången till vård.
För Iniöborna är hälsostationen inte av liten betydelse, men för landskapet i stort är den av marginell betydelse.
Det här perspektivet kommer att vara förhärskande när landskapet funderar på om avtal som kommuner ingått med vårdbolag före reformen ska förlängas.

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln