Inte ska väl högskolor blicka bakåt för att fixa pengar för framtiden?
Förslaget till hur staten ska finansiera yrkeshögskolor och universitet är på remissrunda. Vi kan gissa oss till att regeringen gärna vill ha reformen genomklubbad före riksdagsvalet, eftersom flera andra reformer har stött på patrull. Det skulle vara bra med mer på pluskontot, så att säga.
Eftersom den statliga basfinansieringen står för cirka 60 procent av högskolornas totala intäkter, handlar det om avgörande utstakningar för hela Finlands framtid.
Tjänstemannaförslaget är visserligen inget sparpaket, men kan i praktiken bli ett sådant, eftersom det tar tid att anpassa sig till nya krav på hur pengar fördelas.
I en situation där den statliga basfinansieringens andel av högskolornas totalintäkter har minskat sedan 2010, är det lite déjà vu över det hela. Ska högskolorna nu igen se över sina strukturer och processer?
Läget för yrkeshögskolornas del är det samma. Det här årtiondet har basfinansieringen krympt med över en femtedel.
Det enda bestående är förändringen, sägs det. Och när universiteten och yrkeshögskolorna måste kämpa hårdare om sina statliga pengar blir de bättre, är tanken. I något skede kan resultatet ändå bara bli uppgivenhet.
En lösning är såklart att försöka få in mer privata intäkter. Här kan säkert många högskolor bli bättre. Hur få fler att exempelvis klicka in sig till ÅA:s sajt och ge ett bidrag till ÅA100-årsfonden?
Den akademiska världen kan säkert också räkna med större donationer av människor som oroas av utvecklingen. De flesta minns hur professor emeritus Edward Andersson donerade 1,7 miljoner euro till Helsingfors universitet 2012. Ifjol fick samma universitet 4 miljoner euro, testamenterade av Maija Lehtonen. För två år sedan fick Åbo universitet en halv miljon av medicinalrådet Sakari Alhopuro och för ett år sedan donerade Stig Dreijer från Åland 300 000 euro till Åbo Akademi, bara för att nämna några.
Problemet är att den här utvecklingen – fler donationer och testamenten – inte i sig självt är en garanti för högre kvalitet.
”Basfinansieringens (höga) andel av finansieringen kan förklara varför kvaliteten på forskningen i Danmark är högre än det nordiska genomsnittet”, enligt Helsingfors universitets kansler Kaarle Hämeri (helsinki.fi, 7.5). Hämeri hänvisar till Otto Auranens doktorsavhandling: Enligt den är de länder där högskolor använder mindre konkurrensutsatt finansiering också de som lyckats bäst med att förbättra sin forskningsverksamhet.
I det här fallet syftar ”konkurrensutsatt” på både sådan statlig basfinansiering som är effektivitetsstyrd och extern finansiering (såsom Finlands Akademi, Tekes eller EU).
Tryggad basfinansiering ger trygghet i arbetet – och den vägen bättre resultat, enligt Auranens avhandling.
Vi kan knappast heller vifta bort Hämeris och Auranens slutsatser med att påstå att de säger så här bara för att de har sina akademiska kossor i diket.
Det kanske mest oroväckande är att förslaget för hur staten kunde finansiera yrkeshögskolor och universitet blickar bakåt. Det här gäller särskilt ”kvaliteten på sysselsättning” (työllistymisen laatu). Skolorna ska ha bättre koll på vad tidigare studerande sysslar med. Resultatpengar för studie- och mognadsprocesser som har börjat många år tidigare känns som icke-ändamålsenlig styrning.
En modell som baserar sig på historisk prestationsförmåga beaktar inte framtida behov, säger också Jouko Niinimäki, rektor för Uleåborgs universitet och styrelsemedlem i Finlands Näringsliv EK (ek.fi. 28.11).
För två dagar sedan höll undervisningsminister Sanni Grahn-Laasonen ett tal på ett seminarium i Villmanstrand:
”Vi har målmedvetet gett er, högskolor, fler friheter och möjligheter för er verksamhet.”
Nej. Det är inte sant. Först: Mindre resurser i många år. Nu: En modell som i allt högre grad ska blicka bakåt.
Om det fortsätter så här så tvingas man exempelvis vid ÅA i allt högre grad finna privata pengar på mer krassa sätt. Det är bara att börja ringa äldre alumner: ”Hej. Kan du komma ihåg oss i ditt testamente…?”
Det kan väl då klassas som ”kreativitet, dynamik och verksamhetsmöjligheter”.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.