FILMEN: Inhemsk skräckfilm imponerar inte och film om kokain kunde ha varit bättre
Koputus
- Finland 2023
- ★★☆☆☆
- Regi: Joonas Pajunen, Max Seeck
- Manus: Joonas Pajunen, Max Seeck
- I rollerna: Pekka Strang, Inka Kallén, Saana Koivisto
- 1:29 F16
I den finska skräckfilmen ”Koputus” (Knackning) besöker tre syskon sitt barndomshem innan de sätter dödsboet till försäljning. Ett gammalt egnahemshus och hundra hektar skog. Sent på hösten, ty det är skymning eller mörker hela filmen igenom; ingen ljusglimt att vänta sig. Från träden hörs knackningar. Den uråldriga skogen är förtrollad; vem än som tänker sälja den blir för evigt instängd i träden.
Upphovsmännen, affärsmannen Joonas Pajunen och författaren av kriminalromaner Max Seeck, är inte manusförfattare, ej heller filmregissörer. Skådespelarna får regissera sig själva. Pekka Strang har problem med sina långa monologer och Janina Berman vet inte vart hon ska titta. Tillbakablickarna förbryllar.
Skrämmande i finska skräckfilmen är finska inställningen till skogsbruk och miljövård; filmens budskap vackert uttryckt.
Cocaine bear kunde ha varit bättre
Skräckfilmen ”Cocaine bear” (som bygger på verkliga händelser på åttiotalet) är i sin genre blod, våld och inälvor riktigt bra; kunde ha varit bättre. Från ett flygplan ovanför en nationalpark i Georgia kastas hundratals kilo kokain; tiotals väskor. Han som hivar kassarna trillar ur planet och slår ihjäl sig.
PressbildCocaine bear
- USA 2023
- ★★★☆☆
- Regi: Elizabeth Banks
- Manus: Jimmy Warden
- I rollerna: Keri Russell, Margo Martindale, Ray Liotta m.fl.
- 1:35 F16
En svartbjörn hittar en bag, äter av innehållet och blir beroende. Och mordisk. Den hinner slita i bitar flera turister, skogvaktare och flummare. Knarklangare skjuter ihjäl poliser och sjukvårdare, och varandra. Narkotikabossen spelas av Ray Liotta, hans sista roll.
Splatterfilmen är regisserad Elizabeth Banks (Charlie’s Angels, Pitch Perfect 2). En viss osäkerhet ses i tempot; vissa scener är onödigt utdragna, andra diffusa och många är ”roliga” mitt i hemskheterna. Där det är planerat vara gastkramande är det tråkigt. Rock’n’roll och viss symbolik är stora plus. Och en mamma ser efter sina barn.
Man ser med blotta ögat att filmen kunde ha varit snäppet bättre i regi av en på området mera erfaren kvinna eller man.
Barn är inblandade men de klarar sig bäst; så ock björnens ungar.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.