Robin Sjöstrand 19.02.2022 09:00

Mat som smakar trä. Rädsla att bära sina barn i trappor. Sömnproblem. Det här är vardagen för Alexandra Axén, som lever med postcovid.

Det som skulle vara som ”en vanlig förkylning” blev något som påverkar hennes vardag ännu ett år efter insjuknandet, och som möjligen kan påverka den långt in i framtiden.

– I februari förra året råkade vi i en situation där vi fick smittskyddskarantän från tre olika håll. Dottern från dagis, jag från jobbet och sambon från fotbollen, berättar Alexandra, som bor i Mariehamn dit hon flyttade från Åbo för knappt tre år sedan – ursprungligen är hon hemma från Houtskär.

Hon själv var den första i familjen som fick symptom – lite snuva – men hon testade negativt vid det första coronatestet. Sambon fick en förkylning och var den första i familjen som testade positivt. Både storasyster och lillabror, 4 månader gammal, insjuknade.

Men Alexandras test fortsatte visa negativt.

– Efter sju dagar försvann lukt- och smaksinnet, och då var jag ganska säker på att jag hade corona. Men testen fortsatte visa negativt.

Först 20 dagar in i sjukdomsförloppet, efter att hon hade fått ta ett så kallat bredspektrumtest, kom det positiva testsvaret. Det var hennes sjunde test.

– Bredspektrumtestet funkar så att du har provpinnen i näsan i över 30 sekunder – det var ingen trevlig upplevelse.
Totalt tog det hela 28 dagar innan Alexandra var frisk från de inledande sviterna av deltavarianten av covid-19. Men coronan var inte färdig med henne.

Utmattningen går ut över barnen

Långt ifrån alla som drabbas av coronainfektion får efterhandsverkningar, men andelen som rapporterar störningar är ändå relativt stor.

Vanliga symptom på det som har kommit att kallas postcovid är trötthet och utmattning, koncentrationssvårigheter, neurologiska störningar som problem med finmotoriken, långvarig förlust av lukt- och smaksinne, klart försämrad kondition och blodtrycksstörningar.

Ett år efter att ha drabbats av den 28 dagar långa coronasjukdomen lever Alexandra fortfarande från dag till dag. Lukt- och smaksinnet var borta länge, och ännu i dag är endast en liten del återställt. Hon har stora problem med blodtrycksförändringar och tröttheten och utmattningen är något som hon tampas med konstant.

Hon har gått på undersökningar som lungröntgen och blodtrycksuppföljning. Hon har fått medicinering mot inflammation i lungorna, bara utifall att det hade hjälpt. Hon får ergoterapi för att lära sig handskas med sin nya vardag.

– De största utmaningarna har varit tröttheten och blodtrycksfallen. När det var som värst vågade jag inte bära barnen i trappan, på grund av rädsla för att jag skulle svimma, säger Alexandra.

Privat

Tröttheten går också ut över barnen. Trots att hon har gått ner i arbetstid på skolan där hon jobbar (”Man måste vara snäll mot sig själv”), så finns ändå inte tillräckligt med krafter för att orka med vardagen.

– När jobbdagen är slut är energin slut. Jag är ingen bra mamma just nu.

Ofta blir det så att hon måste sova ett par timmar efter jobbet – trots att hon sover niotimmars nätter.

– Jag har svårt att tro att tröttheten och orkeslösheten beror på sömnbrist, med tanke på hur mycket jag faktiskt sover, säger hon.

Känner smaken av salt och vissa dofter

Att lära sig handskas med ett liv utan lukt- och smaksinne har också varit en utmaning.

– Bara det att lära sig laga mat utan att känna smak eller doft har varit en utmaning. Jag tycker om mat och har alltid gillat till exempel indisk mat med mycket kryddor. Nu känner jag ingen smak eller doft av kryddorna, och det tar bort glädjen totalt.

Alexandra har fått en del av doftsinnet tillbaka, men den lilla doft hon känner är ”fel” och inte de dofter hon kommer ihåg. Numera känner hon smaken av salt, och möjligen av fett. Men surt känner hon endast som en känsla i munnen, inte som en smak.

– När jag äter en citron så känner jag hur det drar bak i munnen, men det smakar inte surt. Jag äter apelsin och mandarin för att jag vet att de är nyttiga, men de smakar ingenting. Allt jag känner är konsistensen.

Just matens konsistens är något hon har blivit mycket mera medveten om.

– Chips är fortfarande ganska gott, för där känner jag saltet och de är krispiga. Men en soppa kan jag inte äta utan krutonger just nu. Det går bara inte.

Hanterar vardagen med hjälp av ergoterapi

Genom ergoterapin har Alexandra fått hjälp att ta sig an vardagen i små delar, och hon säger att det har hjälpt henne.

– Jag får små utmaningar därifrån som är hanterbara och på det sättet kan jag göra mindre framsteg hela tiden. Just nu fokuserar jag mest på att få tillbaka orken, som är under all kritik.

Till sommaren, när hon som lärare har lite längre ledigt och därmed förhoppningsvis mera ork, vill hon gärna påbörja doftträning, som möjligen kunde hjälpa henne att få luktsinnet tillbaka.

– När det kommer tillbaka så återvänder också matglädjen. Och matglädjen har stor inverkan på livsglädjen, säger hon.

Postcovid innebär en hel massa ovisshet. Av förklarliga orsaker finns inget facit för hur länge symptomen kan hålla i sig, hur de utvecklas över tid eller vad de innebär i det långa loppet. Men Alexandra har ändå valt att inte fokusera på den ovisshet som sjukdomen innebär.

– Man kan välja att fokusera på den ovissheten, eller så kan man välja att hoppas och se framåt, och det har jag valt.

Robin Sjöstrand
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln