Ingen samstämmig klang i konserthusfrågan i Åbo
Stadsstyrelsen i Åbo möts på torsdag nästa vecka. Då behandlas den detaljplan som möjliggör bygget av ett nytt konserthus i Åbo.
Om stadsstyrelsen säger ja, går frågan vidare till stadsfullmäktige och in på nästa år. Hur det går med tidtabellen är oklart. Det kan ju dessutom vara så att stadsstyrelsen tycker som stadsmiljönämnden, som var missnöjd med detaljplanen, bland annat på grund av oklara följder för trafiken.
Om nu hela processen har kommit så här långt kan vi väl i alla fall anta att Åbo stad behöver ett nytt konserthus. Åbofilharmonikerna har självt beskrivit det gamla konserthuset med ord som ”förfallet” och ”föråldrat” samt som en direkt säkerhetsrisk för dem som arbetar i huset.
Trafikfrågan är hur som helst relevant. Den som ska till Självständighetsplan – den planerade platsen – har inte så många alternativ. Det finns ett körfält från Martinsbron, ett från Kvarnbrinkens tunnel och ett längs Östra Strandgatan. Redan nu är det ofta ganska grötigt här.
De flesta stora konserter ordnas givetvis då den övriga trafiken är lugnare, men vi kan inte utgå enbart från sådana idealförhållanden. Å andra sidan är det gamla konserthuset inte heller på en idealisk plats.
Vilka trafikarrangemang kan då komma på fråga med ett konserthus vid ån? Sirpa Raulamo hade en intressant insändare i Turun Sanomat om ännet: hon föreslog att den som parkerar i nya torgparkeringen skulle få åka gratis buss från centrum till konserthuset (buss 55/56 är det visst?).
Idén är bra, men de gånger folk klär upp sig lite finare brukar de försöka komma så nära som möjligt med egen bil. Och att förlita sig på en buss för sista sträckan kan kännas osäkert, men kanske idén kan vidareutvecklas?
Har det då ens funnits relevanta alternativ, om vi utgår från trafiken? Tom Gardberg undrar in sin insändare över varför stadens beslutsfattare inte stannade för tomten i den triangel som bildas av Kvarnbrinken, Östra Strandgatan och Martinsgatan.
Platsen skulle vara minst lika festlig och trafikmässigt sannolikt bättre, med de enkelriktade broarna på varsin sida. Men man ska väl inte gråta över spilld mjölk eller bortgallrade fastighetsalternativ
Sedan finns det ju en helt annan tomt. När stadsstyrelsen 2018 diskuterade platsen för ett nytt historiskt museum, var ett alternativ kvarteret Pallas. För närvarande är hälften av detta kvarter helt tomt, vid Eriksgatan och Ursinsgatan.
Här fanns förr stadens vattenverk och gasverk. I ett av kvarterets hörn finns ännu gasverkets gamla kontorsbyggnad, som senare använts av bland annat Migrationsinstitutet.
Det var faktiskt meningen att Åbo stad i år skulle utlysa en tävling för hur kvarteret Pallas kunde utvecklas, men det blev inte av. Nu är det tänkt att återvända till frågan nästa år eller därpå följande år.
Det intressanta är att staden äger det mesta av kvarteret, där den tomma ytan faktiskt är större än Självständighetsplan. Det skulle vara lätt att få in konserthushelheten här.
Så här centralt kunde en parkeringshall kanske till och med ge en liten avkastning också de tider inget händer i konserthuset. På andra sidan av ån är den potentialen marginell. Men staden ska kanske inte konkurrera med de parkeringsföretag som redan är aktiva på den sidan av ån?
Då det gäller Pallas så finns det förstås ett ekonomiskt incitament. Om staden låter ett företag utveckla tomten innebär det intäkter. Om staden bygger ett konserthus, blir det bara kostnader. Det finns alltså en ekonomisk poäng i att uppföra Konserthuset på Självständighetsplan, en tomt som staden inte kan sälja bort utan vidare.
Men om samma tomt för bara två år sedan var ett alternativ för ett nytt historiskt museum, så kan väl idén inte vara helt fel?
Hela processen är tyvärr ganska typisk för Åbo. Ett projekt blir något helt annat än vad det skulle bli. Först väntade staden länge med att göra något, trots akuta problem. Sedan gjordes en omfattande kartläggning av renoveringsbehovet (2017). Det skulle kosta 34 miljoner och det gamla, förnyade konserthuset skulle stå klart hösten 2022, var det tänkt.
Sedan kom beslutet om ett nytt konserthus. Samtidigt justerades siffrorna för det gamla konserthuset: reparationen skulle kosta 70 miljoner (eller var det rentav mer?). På så vis blir det ju nästan ”lönsamt” att bygga nytt.
Nu sitter vi här med planer på ett 70-miljonersbygge och politiker som velar kring den plats de redan fattat beslut om.
Är det för övrigt någon som under processens gång svarat på den här frågan: Ska konserthuset bli en byggnad som i första hand planeras som ett monument, för beundran utifrån – eller ett konserthus vars uppgift i första hand erbjuder en perfekt miljö för musiker och publik? Det sistnämnda är väl faktiskt ändå det enda verkligt viktiga målet med hela satsningen.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.