Improviserad taktik skänker ÅIFK-damer spelglädje
Hittade samspelet. Julia Degerth och Camilla Wennström visade att gamla takter sitter i trots att de inte lirat på flera år. Foto: Mats Lundberg
Med endast en dryg handfull träningspass i kroppen inledde Åbo IFK:s nykomponerade damlag i söndags säsongen i handbollsettan. Motståndarna, Helsingfors IFK:s akademilag, slogs tillbaka med klara 30–19 i Samppalinna.
Camilla Wennström och Julia Degerth tar igen sig efter sin första seriematch på flera år. Det kändes lite pirrigt innan domarna blåste i gång spelet, men då matchen väl var i gång löstes nervknutarna upp.
– Det var jättekul att spela igen. Härligt att vara tillbaka och bra stöd från publiken fick vi också. Våra motståndare är unga och orkade springa men det var ett bra gäng som spelade en ärlig handboll, säger Wennström med svetten i pannan.
– Till en början tänkte vi äldre att bara de som är över 30 skulle gå i byte. Men efter hand insåg vi att vi kunde rotera mer mellan spelarna, fortsätter hon med glimten i ögat.
Storhetstiden långt tillbaka
Wennström stod själv på toppen för drygt tio år sen och var en av de tongivande spelarna då ÅIFK 2007 erövrade brons i FM-serien. Degerth etablerade sig i damlaget ett par år senare.
– Jag hann med några säsonger men småningom ville tiden inte riktigt räcka till. Nu är det roligt att vara med igen. I ettan kan man slappna av lite mer än i FM-serien då man ständigt var lite rädd för att göra fel. På den här nivån grämer det inte lika mycket om man missar ibland, säger Degerth.
– Numera då man inte är lika vältränad som förut fruktar man mer att skada sig. Men det gick bra och vi kom alla helskinnade från premiären.
Lagom glest mellan matcherna
Spelschemat i divisionen erbjuder gott om tid att återhämta sig mellan holmgångarna. Inkommande veckoslut är Åbodamerna spellediga. Först därpå följande helg möter man Atlas Wandas på bortaplan.
– Vi hinner med ett par träningar till innan det igen är dags. Konditionsmässigt har vi en bit kvar innan vi är i toppform. Och träningarna går mest ut på att känna spelglädjen. Tillsammans är vi starka.
Taktik per automatik
Sofia Forss tvingades vila på grund av en vrickad vrist och missade därför första matchen. I stället fick hon nöja sig med att leda laget under premiären.
– Så mycket behövde jag inte göra. Det här laget är självgående och min roll var mera att begära några timeouts så de som var med hann hämta andan lite.
– Taktiskt krävdes inga trollerikonster. Eftersom vi inte har nån officiell tränare kan vem som helst kasta fram en idé som vi sedan provar. Det handlar om att titta och känna efter. Utifrån det agerar vi.
Kommentarer
Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.