Förflytta dig till innehållet

Ibland behöver vi prova oss fram

Det här är en opinionstext, åsikterna är skribentens egna.

Enligt min erfarenhet är det få skolelever som har en klar plan för vad de vill arbeta med i framtiden. Jag var definitivt en av dem som inte visste vad jag ville. Under gymnasietiden fokuserade jag på ämnen som lärarna hade sagt att passar bra ihop, historia och samhällslära. Inte för att jag var speciellt intresserad av någondera.
Sedan kom tiden då det var dags att bestämma sig för vad man ville studera vid högskolan. Jag har alltid haft lätt för att läsa och skriva, så litteraturvetenskapen i Åbo blev ett naturligt val för mig. Problemet var att jag aldrig tog mig tiden att tänka på vad jag vill arbeta med i framtiden. Studierna flöt på och jag tog kandidatexamen. Då kom funderingarna: vad skulle jag göra nu?
Jag sökte mig till socionomlinjen i Novia, övertygad om att jag ville göra en verklig skillnad i människors liv. Ett läsår gick – jag fick nya härliga vänner och lärde mig mycket nytt. Men något kändes inte rätt. Till slut var jag tvungen att faktiskt tänka på vad jag ville göra i livet. Det blev många funderingspromenader längs med Aura å.
Svaret jag kom fram till var att litteraturvetenskapen ändå är min plats. Jag insåg att jag inte kan göra en skillnad för någon om jag vantrivs med det jag gör.
Det visade sig vara det bästa beslutet jag kunde ha fattat. Tiden på socionomlinjen gav mig perspektiv. Jag började sakna litteraturen. Som socionomstuderande ville jag ständigt fila på formuleringarna i uppsatserna och blev besviken över hur lite språket sedan beaktades i bedömningen.
Jag insåg att man visst har möjligheter som litteraturvetare. Det gäller bara att modigt ta för sig och ha en vilja att lära sig nya saker. Men intresse för ämnet är en viktig utgångspunkt för att det ska fungera.
Jag hoppas att det i framtiden också finns utrymme för studerande att testa sig fram. Det är inte alltid så klart vad man vill göra i framtiden. Det är värt något extra år av studier för att finna sitt intresse, för världen behöver fler motiverade människor som kan komma med nya idéer.
Det finns kanske fördelar med att inte ha en plan för livet – man tvingas att verkligen tänka till. Jag ångrar inte mina socionomstudier, tvärtom var det precis vad jag behövde. Även om det inte ledde till en examen i slutändan.
Jessica Gröning
Sommarredaktör på ÅU

Dela artikeln

Kommentarer

Alla som kommenterar ÅU:s webbartiklar förväntas göra det sakligt och under sitt eget namn. Vi godkänner inga länkar till externa webbplatser i kommentarerna. Kommentarerna modereras. Fyll i både ditt för- och efternamn, tack.

Lämna en kommentar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *

Mera nyheter