Dan Lolax 20.04.2018 04:00

Två veckor in i rättegången mot Abderrahman Bouanane har svaren uteblivit men frågorna blivit fler.
Att föregå rättegångens utfall är omöjligt, men vi kan summera processen så långt och notera frågorna.
Bevakningen av rättegången diskuteras, inte enbart på grund av Bouananes beteende utan också för att utrymme i medierna upplevs som en plattform för gärningsmannen.
Den journalistiska utgångspunkten är trots allt denna: rättegången i Starrbacka fängelse i Åbo är unik och kommer eventuellt att fungera som ett prejudikat.
Det som prövas är också den finländska strafflagen och uttryckligen paragraf 34 a.
Frågan om huruvida Bouananes motiv, gärningar och syfte möter kriterierna för mord och mordförsök i terroristiskt syfte utgör en ekvation från vilken den misstänkte inte kan subtraheras.
Det här gäller lika mycket för den journalistiska bevakningen som för den juridiska processen.
Är det här att springa gärningsmannens ärenden?
Klart är, att antidemokratiska krafter utnyttjar den öppenhet som kännetecknar ett demokratiskt samhälle. Men lösningen är inte att forma bevakningen enligt dessa krafters syften utan snarare att förklara syftena och kalla dem för vad de är.
I fallet Bouanane är syften och exakt benämning fortfarande oklara.
Med detta sagt: medierna har ett spelutrymme i frågan om hur bevakningen genomförs.
Bildsättningar och beskrivningar av gärningsmannen ska vara ett resultat av ett övervägande. ÅU:s läsare får gärna hålla redaktionen alert med frågor om detta.
En återkommande fråga rör offren för knivattacken i Åbo i augusti. Borde inte också de uppmärksammas?
Några av dem har valt att stanna i den offentlighet som attacken förde med sig, andra inte. Bägge val ska respekteras och vad gäller det senare kan man säga att den typ av offentlighet som vi talar om här är inget som någon önskar. Det är viktigt att komma ihåg.
Redan under den förberedande sessionen inför själva huvudförhandlingen stod det klart att Bouanane och hans försvar är av olika uppfattningar om åtalet.
Försvaret menar att attackerna inte var överlagda och att Bouanane efter det tredje offret försökt fly platsen. Bouanane själv verkar acceptera brottsrubriceringen.
Frågan är om ”mord och mordförsök i terroristiskt syfte” verkligen var hans syfte.
Sedan rättegången inleddes den 9 april har förvirringen djupnat. När Bouanane hördes av försvaret den 17 april framhävde han själv sitt kvinnohat, något som inte varit en faktor under polisförhören eller i förundersökningsmaterialet – som åklagarsidan byggt sina argument på.
Det är svårt att bedöma trovärdigheten i Bouananes uttalande, speciellt eftersom det följts av ett beteende som tyder på att den åtalade inte är balanserad.
Efter attacken i augusti föll de inledande misstankarna om att Bouanane medvetet attackerade kvinnor åt sidan när polisen gav sig in på terroristspåret, men i ÅU 1.9 sa rättspsykologen Angelo Zappalà att en marginaliserad person kan hata i synnerhet kvinnor eftersom de blir en måttstock för hans uteblivna framgångar.
Återstår att se hurdan vikt rätten sätter vid Bouananes kvinnosyn. Klart är att den inte passar in i åklagarsidans beskrivning av marockanens motiv.
När hörandet av gärningsmannen fortsatte 18.4 var det utan hans medverkan.
Oavsett om Bouananes vägran att sätta sig ner är ett medvetet sätt att trotsa tingsrätten, och få uppmärksamhet, eller en vilsen människas agerande, så ger hans frånvaro åklagarsidan en viss makt över berättelsen.
Det man försöker visa är att Bouananes intresse för Islamska staten väcktes i början av 2017; att han fört samtal om Mellanöstern, politik och terrorism och utgående från detta bildat sig en uppfattning om Västvärldens skuld; att han aktivt sökt information om hur terrorattacker kan genomföras; att han övervägt olika alternativ och uppmuntrats att genomföra attacken och att syftet med attacken inte begränsade sig till offren utan varit riktad mot finländare, Finland och andra, enligt Bouanane, skyldiga nationer.
Men samtidigt som åklagarsidan i förundersökningsmaterialet finner uttalanden som kan stöda åtalet så hänvisar Bouananes försvar till svar som talar för deras argumentation.
Bland annat har gärningsmannen svarat på ett sätt som tyder på att han inte tänkte längre än det ögonblick som han bestämde sig för att utföra attacken.
Han verkar också antyda att det är polisen som fört in begreppet ”terrorism”. Han håller bara med.
Så långt in i rättegången har vi alltså en gärningsman vars agerande och uttalande inte på något klart sätt belyser dåden i augusti, och vi har en åklagarsida och ett försvar som gör sitt bästa för att styrka sina argument.
För en utomstående framstår det som att om fallet ska bli ett prejudikat för när en person kan fällas för mord i terroristiskt syfte så saknas ännu några bitar.
Det finns tid att hitta dem. Slutpläderingen är den 15 maj.
LÄS OCKSÅ: I väntan på domen

Dan Lolax
Ge respons åt redaktören

Dela artikeln